En oförglömlig kväll

Ibland händer det att man får vara med om något alldeles extra.

Kvällen onsdagen den 15 maj 2024 var ett sådant tillfälle för mig. Det var nämligen då dags för löpartävlingen Adidas Spåret 5 000m att gå av stapeln på Stockholms Stadion.

Det var en tävling som jag hade sett framemot under lång. Fantastiske Andreas Almgren hade tidigt förkunnat att han på tävlingen skulle gå för OS-kvalgränsen 13:05 min. Det var cirka 3 sekunder långsammare än hans dåvarande svenska rekord.

Många löparfantaster i vårt avlånga land hade såklart högre förväntningar än att Andreas "bara" skulle klara OS-kvalgränsen. Drömmen var givetvis att se Andreas springa in på sub 13 min. Andreas heat skulle starta klockan 21:00. Innan jag begav mig mot Stadion läste jag en saga för sonen och genomförde den dagliga kvällsproceduren innan sonen somnade.

Därefter begav jag mig med förväntansfulla steg mot Stadion. På väg till Stadion tog jag svängen förbi stället där löparna ofta brukar värma upp. Detta gjorde att jag fick se flera ytterst duktiga löpare värma upp, bland annat Andreas Almgren.

Jag kom sedan in på Stadion precis när klockan ringde för sista varvet på damfinalen. Arrangemanget låg därmed något efter tidsschemat. När damfinalen var avgjord var det dags för herrarnas B-final att avgöras. Det var ett lopp med duktiga löpare i form av bland annat Otto Kingstedt (meriter i form av t ex innehavare av världsrekord för döva) och Martin Regborn (bland annat EM-guld i orientering).

Vinsten i loppet gick dock till talangfulle 18-åringen Karl Ottfalk, där segertiden landade på under 14 minuter. När en B-final på 5 000m i Sverige vinns på en tid under 14 minuter, då är det riktigt bra kvalitet på tävlingen.

Herrarnas A-final innehöll ytterligare mängder med meriter på världsnivå. Dagen till ära hade arrangören ordnat så att det också gick att stå nere på själva löparbanan och kolla på loppet. Om man så ville göra det fick man stå på bana 6, vilket jag valde att göra.

Det var oerhört häftigt att få se dessa duktiga löpare så nära inpå när de är ”in full” action. Jag tog någon halvsuddig bild när löparna passerade under de första två varven. Jag tänkte för mig själv att jag får skärpa mig och inte hålla på och fippla med mobilen nu. En sådan har kväll ville jag vara fullt närvarande.

12,5 varv passerade löparna förbi. Två duktiga svenska elitlöpare agerade hare i loppet, bland annat Emil Danielsson som är den näst snabbaste löparen i Sverige någonsin på 5 000m. Det är fint att se hur de duktiga hararna offrar ett eget tillfälle att vara med i ett bra lopp för att istället hjälpa sin kompis Andreas.

Hararna gjorde ett ypperligt farthållningsjobb. När Emil klev av efter 3 000m fick Andreas själv stå för farthållningen. Med två löpare i ryggen drog Andreas sedan själv cirka fyra varv innan de två löparna bakom honom passerade och drog upp tempot ytterligare på spurtvarvet.

Andreas gjorde sitt yttersta för att hänga på i tempoökningen men en bit in på sista varvet tappade han ryggen framför sig. Dessförinnan var det perfekt upplagt för ett komma i mål på sub 13 min. När jag såg att Andreas tappade ryggen på löparen framför sig blev jag orolig att dröm-sub 13 min skulle rinna honom och alla fans ur händerna denna kväll.

På något sätt lyckades Andreas komma i mål på tiden 12 minuter 59 sekunder och 82 hundradelar. För den här typen av tävlingar var det ovanligt mycket folk som hade kommit för att se (primärt) Andreas springa. Det var en fantastisk stämningen under kvällen, vilken kulminerade flera nivåer när det stod klart att drömgränsen 13 minuter hade klarats av.

Jag var nervös under stora delar av loppet och stod nästan och skakade under de sista varven. Det var verkligen inte optimalt för Andreas att själv behöva dra cirka fyra varv. Det tog mycket på krafterna och utifrån Andreas perspektiv var det inget vidare imponerande sistavarv han gjorde. Det fanns inte mycket kvar i tanken på upploppet, men lättnaden när han kom i mål på under 13 minuter var betydande och underbar.

Den 30 maj kommer Andreas (om allt går som planerat) att springa 5 000m på Diamond League-galan i Oslo. Det ryktas att det vid den tävlingen ska gå ”brutalt” fort, där loppet ska sättas upp i fart för nytt världsrekord. Även om Andreas kommer att vara en bit efter täten i loppet är det ett ypperligt tillfälle att förbättra sitt nysatta svenska rekord, får han bra ryggar att gå på och har en bra dag finns det definitivt en del sekunder att ”kapa” på den svenska rekordtiden.

Som sagt var det för mig en stor händelse att få bevittna Andreas fantastiska prestation på plats på Stockholms Stadion. Det är definitivt ett av mina mest fantastiska idrottsögonblick som jag har bevittnat live.

Efteråt funderade jag lite på vilket som är mitt bästa idrottsminne som jag har upplevt live. Som löparfantast står sig Andreas prestation givetvis högt, det var en stor dag för svensk löpning och Andreas är en löpare i världsklass.

Exempel på två konkurrenskraftiga upplevelser är Sveriges första match på Friends Arena där Zlatan hade en magnifik show, inte minst när han cykelsparkade in ett helt otroligt mål. Det ska nog mycket till för att jag någonsin ska få se ett häftigare fotbollsmål live igen.

Det var också en häftig upplevelse att få se Sverige slå Italien med 1-0 i den första matchen av två i play off till fotbolls-VM. Dessa båda upplevelser blev än bättre av att jag hade turen av att befinna mig på ”rätt” planhalva när målen gjordes.

Vilket är ditt bästa idrottsminne som du har bevittnat live?