The Great Depression

The Great Depression är en period som många gånger har omnämnts och refererats till genom historiens lopp.

Jag har nyligen läst ut en bok med namnet The Great Depression, vilken är skriven av Benjamin Roth. Från år 1931 till 1978 skrev Benjamin dagbok. Syftet med dagboken var att erhålla lärdomar från depressionens påverkan och krafter på ekonomin, enskilda människoöden och samhället i stort.

Jag tycker att boken var intressant och det gav en ökad förståelse kring hur en vardag kunde se ut under The Great Depression. Nedan följer en summering av de anteckningar jag gjorde när jag läste boken.

Benjamins pappa kom till USA och Manhattan år 1877. Benjamin föddes sedan år 1894 och år 1900 flyttade familjen till Youngstown i Ohio. Youngstown var en blomstrande stad i 1900-talets början. Drivet av stålproduktionens framfart tog man år 1927 över platsen som USAs största stålproducerande region. Strax efter börskraschen i oktober 1929 minskade dock den ekonomiska aktiviteten i regionen snabbt.

Benjamin läste law school, där han träffade sin blivande fru Marion. Benjamin deltog i första världskriget innan han i slutet av kriget gifte sig med Marion. År 1919 startade Benjamin sitt eget law office. Han fick tre barn Connie (1920), Bob (1925) och Daniel (1929) – både Connie och Bob dog alltför unga och före sina föräldrar.

The Great Depression var en påfrestande tid. Sonen Daniel minns hur hans föräldrar konstant pratade om pengar och sparade på allt som gick. År 1978 fick Daniel motta Benjamins alla dagböcker. När Daniel anslöt sig till Benjamins law office var hans första uppgift att läsa igenom Benjamins dagböcker under depressionen. Syftet med detta var att han skulle förstå hur kunderna kände och agerade under de tuffa depressionsåren.

När första världskriget tog slut kom ett stort antal amerikanska soldaterna hem. Detta pressade upp såväl bostadspriser som allehanda ekonomisk aktivitet. Samtidigt upprätthöll USA varor både åt sig själva men även åt Europa som behövde byggas upp efter kriget. Ekonomin och börsen gick således på högvarv under stora delar av 1920-talet. För många kändes det som en blomstrande era som aldrig skulle ta slut.

Benjamin skriver i sin dagbok hur det kändes som att ”alla” under perioden 1922-1929 spekulerade på börsen med lånade pengar. I börskraschen 1929 förlorade flera av Benjamins vänner samtliga sina besparingar. Endast 2,5% av amerikanerna ägde dock aktier 1929.

Börsen bottnade först 1932. År 1936 hade Benjamin landat i följande slutsatser:

1. Vikten av en gedigen analys när man investerar och att skydda det investerade kapitalet
2. Räkna med en rimlig avkastning. En för hög förväntad avkastning innebär hög risk eller spekulation
3. Ha inte stress att fynda på börsen när panik råder. Många som ”fyndade” för tidigt fick se sina investeringar fortsätta sjunka

I augusti 1931 skriver Benjamin att ”business is at an absolute standstill” samt att flera bolag nästintill ger bort sina varor för att överhuvudtaget få dem sålda. Han skriver att det knappt kan bli värre. Ett år senare var situationen dock betydligt värre.

Folk förlorade jobbet på löpande band och i princip det enda man kunde göra var att hålla kostnaderna så låga som möjligt. Banker gick omkull när kunder i stor omfattning ville plocka ut sina pengar. Det var populärt att bära gamla kläder samt skryta om hur mycket pengar man hade förlorat under depressionen. Samtidigt sågs det med avsmak på personer som anordnade stora fester eller körde nya bilar.

Depressionen gjorde också att en del arbetslösa började spela/gambla, och därigenom förlorade de än mer pengar. Vid den här tiden ville alla ha kontanter och i princip ingen tog emot checkar. En check kunde vara bra en dagen för att sedan vara värdelös nästa dag.

I början av 1932 ”tvingades” en pressad president Hoover att ge stöd till bland annat utsatta banker. Börsen rasade och det kändes som att det inte fanns något slut på nedgången. Banker och butiker slog igen på löpande band. Arbetslösheten steg och folk var i desperat behov av pengar. Inga pengar var i cirkulation i samhället. Kön till soppkök ringlade långa. Hus stod tomma och öde.

Den 8 augusti 1932 skriver Benjamin att många aktier dubblats och tredubblats i värde under den gångna 30-dagarsperioden – hela börsindex steg med 70% under samma period. Börsen fortsatte upp kommande veckor och spekulationsnerven vaknade åter till liv hos folk, trots att den underliggande verksamheten i bolagen fortsatt inte visade på förbättringar. Man hoppades också på att kommande presidentval skulle ge bränsle åt utvecklingen.

I november 1932 stod det klart att det amerikanska folket hade röstat för ett maktskifte och Franklin D Roosevelt blev landets nya president. Depressionen gjorde att författaren nu hade fått ett genuint intresse för ekonomiska- och politiska frågor.

I slutet av 1932 behövde var fjärde familj i Youngstown bidragssupport för att uppfylla sina grundläggande behov. När Roosevelt svors in i mars 1933 beordrade han kort därefter samtliga banker att hålla stängt i fyra dagar, detta för att undvika ytterligare bank-runs. Även börsen stängdes (dock frivilligt).

Kring den här tiden verkade också Europa att kollapsa. Många europeiska länder lämnade guldmyntfoten, vilket skapade billiga valutor som gjorde det attraktivt att sälja europeiska varor i USA. Det skapade en än mer utmanande situation för den amerikanska ekonomin. Roosevelt svarade med att tekniskt sett dra bort USA från guldmyntfoten.

Sammanlagt var börsen stängd i 10 dagar innan den återigen öppnades. Bankstoppets planerade fyra dagar förlängdes och det krävdes regeringsgodkännande för varje bank att få öppna igen. Svaga banker omorganiserades och konsoliderades.

I november 1936 vann Roosevelt ännu ett presidentval, där presidentkandidat Landon besegrades. Generellt var det vid denna tid spirande optimism med många nya bilar på gatorna och en stark börsutveckling. Det var nu också svårt att hitta lediga bostäder. Vid den här tidpunkten ökar nu istället oron för inflation.

Några år senare inleddes andra världskriget vilket var något som ytterligare fick stor påverkan på ekonomin och något som bidrog till att dra ut USA ur The Great Depression. Jag tänkte stoppa summeringen av boken här men Benjamin fortsatte som sagt att skriva dagbok fram till sin död år 1978. Benjamin blev 84 år.

Nedan lite ytterligare intressanta och tänkvärda delar från boken:

• Honesty and integrity are not matters of degree
• Make sure to have liquid capital and the courage to invest when things looks at its darkest
• In prosperous times a man must be cautious and preserve his capital and be careful not to over-expand his business or to go too deeply in debt relying on a continuation of good business to pay the debt
• Vänta tills en botten satts, dvs på tecken på en vändning innan du investerar (även om det gör att du får köpa dyrare)
• Other People’s Money – or credit are the three most powerful words in business but must be wisely and moderately used
• Expanding a business during a boom is a mistake
• The opportunity is here but no money
• Most business failures are due to lack of capital, not due to lack of knowledge
• It makes me sick to think that the chance to buy stocks and real estate at depression prices has passed on without me being able to participate
• In a potential new depression you will be told that this time is different. But as long as human nature is the same and people like speculate it is likely that history will repeat
• In times of rising market the average American becomes over-optimistic: he invests a lot of his capital in speculative stocks, not seldom with borrowed money
• A major risk should not be taken for a minor profit