Hej då FIRE

I augusti 2011 påbörjade min fru och jag resan mot finansiellt oberoende. Sedan dess har vår finansiella utveckling varit god och det har nu gått ett antal år sedan vi uppnådde vår målsättning.

Man kan säga att jag saknar naturlig talang inom många olika områden. Något som jag däremot inte saknar är motivation, driv och en god arbetskapacitet. Något som har varit viktiga aspekter när det kommer till att erhålla finansiellt oberoende. På samtliga arbetsplatser som jag har jobbat på har jag allt som oftast varit en av de personer som jobbat hårdast.

Som jag tidigare har nämnt är inte min framgångsfaktor att genomföra enastående aktieanalyser, när det kommer till att uppnå finansiellt oberoende. Framgångsfaktorn har istället varit en följd av bland annat av hårt arbete, god kostnadseffektivitet och att hushållet har investerat så mycket pengar vi har kunnat på börsen. Därefter har ränta-på-ränta-effekten bidragit med en fin medvind.

Mitt stora driv gör att jag vill göra saker bättre och mer effektivt än vad de tidigare har gjorts samt att jag hela tiden vill fortsätta att lära mig nya saker.

När jag för drygt ett år sedan lämnade min position som anställd hamnade jag i en för mig helt ny situation. En situation som jag och flera andra har kallat för FIRE. Dagarna har spenderats på ett motiverande sätt där jag har tränat mycket, hållit på med mina investeringar, lärt mig nya saker, haft mer tid för nära och kära, träffat nya likasinnade personer mm. Sammantaget är allt saker som jag tycker mycket om att ägna mig åt.

Det som ibland har förvånat mig är att det finns en del personer som verkligen ser ner på FIRE. Man kan förstå att vissa politiska inriktningar har negativa åsikter kopplat till synen på FIRE, det är inte det jag främst tänker på här. Istället tänker jag mer på individer som gör snarlika saker som jag gör och är i en snarlik situation som mig. Skillnaden är att de inte kallar det för FIRE utan för jobb.

Detta fenomen är något som har fått mig att fundera. Man kan välja att se på aktieanalys (för privat ändamål – inklusive i regi av eget företag) och hantering av den egna portföljen som en hobby. Eller så kan man se det som ett jobb. Då aktier är ett av mina absolut största intressen är det inte i första hand jobb som jag anser mig ägna mig åt om jag sitter och analyserar aktier i fem timmar en söndag. Men jag kan såklart förstå folk som anser det vara ett jobb.

För ett tag sedan fick jag ett mejl från Arnold Schwarzenegger. I mejlrubriken kunde man läsa att han frågade mig om jag hade en bekvämlighetskris. Mejlrubriken fick mig att tänka till. Kanske ”kan” jag ”jobba” hårdare än vad jag gör?

Aktier och investeringar är som sagt en av mina allra största passioner. Från och med mitten på oktober har jag börjat registrera antalet timmar jag lägger på aktieanalys. Jag har generellt strukturerat upp ”arbetet” och ”jobbat” hårdare.

Nu när vi snart går in i 2025 har jag bestämt mig för att satsa än mer på investeringar. Jag vill inte se mig främst som en ”FIRE-person”. Jag vill se mig själv som en ”Full-time investor”.

Med det sagt: Hej då FIRE, nu ökar vi takten på att hitta mer avkastning!