Efter en period med oerhört stort och intensivt fokus på att hitta en bostad har vi nu äntligen signerat ett köpekontrakt för (vad vi tror och hoppas) kommer vara vårt hem för väldigt lång tid.
Det har varit en resa som känslomässigt kan beskrivas som något berg-och dalbaneliknande. Det känns som att man ständigt har pendlat mellan hopp och förtvivlan. Hoppet som tänds när man ser en lägenhet man tycker om. Hoppet släcks sedan snabbt när man inser att det finns många andra som också är lika intresserade av lägenheten.
Förtvivlan över mäklare som (vad det kan upplevas som inte är villiga att hålla ett högt tempo i processen. Eller säljare som måste ”testa marknaden” när de (enligt oss) redan fått ett bra bud (innan visning).
Vi har spenderat många kvällar med att kolla igen ALLT som dykt upp i våra sökfilter på Booli och Hemnet. Vi har varit på flera bostadsvisningar. Vi har förlorat rafflande budgivningar. Vi har mött mäklare som (som sagt) inte direkt håller ”Speedy Gonazales-tempo”. Vi har haft att göra med säljare som inte kunnat bestämma sig. Vi har haft dagar och stunder när ingenting annat har kunnat göras än att fundera på om vårt bud kommer accepteras eller inte. Vi har spekulerat kring massa olika scenarier.
Till syvende och sist verkar det som att allt haft en mening. Av alla lägenheter vi kollat på finns det ingen vi hellre skulle velat ha köpt än den vi nu har skrivit kontrakt på.
Inför hela det här "projektet" med att köpa vår drömbostad hade vi skissat på var bostaden skulle vara belägen och hur vi önskade att den skulle se ut etc. Utfallet överträffade våra önskemål på de flesta punkterna. Vi är verkligen superglada. För egen del är jag också ganska lättad – aktieportföljen är inte helt tömd och jag kan återgå till att fokusera mer på aktier igen 😊
No comments:
Post a Comment