Min största investering

I dagens inlägg tänkte jag redogöra för min största investering.

När dessa rader skrivs sitter jag i vår nya lägenhet. Vår drömlägenhet. Tidigare i veckan fick min fru och jag nycklarna till lägenheten. Det var en fantastisk känsla.

Trots att det nu har gått en tid sedan vi skrev på kontraktet om att köpa lägenheten känns det fortfarande overkligt.

Hela flyttkarusellsprocessen började som ett kul projekt. Vi målade upp ett drömscenario, utifrån våra förutsättningar och prioriteringar. Min fru var betydligt mer drivande än mig. Jag, som höll hårt i aktieportföljen, ägnade inte särskilt mycket tanke (eller seriositet) till flyttprojektet. Tills en dag (efter väldigt lång tid enligt min fru). Då jag sa ”OK, vi säljer lägenheten och köper något”.

Även om vi har trivts bra i vår nyligen lämnade lägenhet så har min fru i princip hela tiden haft blicken framåt. Uppåt. Bland annat har hon önskat en större lägenhet och ett (ännu) bättre läge. Då vi länge haft fokus på aktieportföljen (som är min dröm) känns det extra kul (och rättvist) att också förverkliga min frus dröm. Aktieportföljen var dock avgörande för att vi kunde finansiera vår nya bostad.

Hursomhelst, när jag väl till 100% var med på bostadståget gick jag verkligen all-in. Att sälja vår tidigare lägenhet gick snabbt och smidigt. Det tog inte många dagar från att vi kontaktade mäklaren till att lägenheten var såld (till ett högre pris än gällande snittpris i vårt område). Försäljningen översteg priset för vad vi köpte lägenheten för med 65%.

Därefter blev det en intensiv jakt på att hitta vår drömbostad. Som tidigare har nämnts var det en påfrestande tid. Nästan allt annat i mitt synfält upphörde att existera. På både gott och ont var allt fokus på lägenhetsjakten.

Samtidigt var det inte ett direkt superstort utbud av lägenheter som vi verkligen tyckte om. De lägenheter som fanns och som vi la bud på slutade i förlorade budgivningar. Processerna och framdriften överlag upplevdes som oerhört långsam.

Det medförde att vi utvidgade det geografiska området för var vi kunde tänka oss att bo. Vi budade på lägenheter utanför det område som vi initialt tänkte oss att drömbostaden skulle ligga i. Lyckligtvis (med facit i hand) vann vi inte någon av de budgivningarna, trots att vi vid ett tillfälle gick in tufft och aggressivt i budgivningen.

Nästa fas i vår utvidgningsprocess var att vi sköt till mer pengar till bostadsbudgeten. Det skapade nya intressanta objekt i utbudslistan. Lite ironiskt nog så var det jag som tryckte på för att vi kunde avvara mer kapital från aktieportföljen till att köpa lägenhet för.

En kväll hade min fru identifierat ett intressant objekt som verkligen låg på en adress som vi ville bo på. Jag sa direkt att den vill jag ha. Jag säljer mer aktier om så krävs. Min fru tyckte också mycket om det vi kunde se och läsa om bostaden. Det hela gick sedan mycket snabbt och det tog inte en lång stund innan vi hade signerat kontraktet.

Sammantaget var det en enorm glädje och lättnad när vi signerade kontraktet för vår nya lägenhet. Sakerna att oroa sig upphörde dock inte bara för att vi köpt en ny lägenhet. Då vänds blickarna åt annat håll istället. Tänk om vi inte blir godkända som medlemmar i den nya bostadsrättsföreningen? Tänk om det blir vattenskada eller något annat otrevligt i vår gamla lägenhet innan allt är klappat och klart med den affären? Jag vet, kanske inte rationella tankar men det är ibland svårt (åtminstone för mig) att hålla dem borta.

När tangenterna smattrar och orden i detta inlägg tar form känns det väldigt bra. Vår nya lägenhet är vår största enskilda investering någonsin. Vi går runt med ett leende på läpparna. Det känns som att allt har haft en mening. Vi var tydligt besvikna över tidigare förlorade budgivningar men ingen lägenhet som vi har sett tidigare skulle vi vilja byta mot den vi kom att köpa.