Det är Riksbankens fel!

Är man en offentlig person ingår det i jobbeskrivningen att få både ris och ros för det arbete man utför. Att bli offentligt bedömd för det arbete man utför är något som i allra högsta grad gäller för personerna i Riksbanken som fattar beslut om den svenska styrräntan.

Riksbanken får ofta får kritik för de beslut man fattar – eller inte fattar. Höjer man inte räntan för lite så höjer man för snabbt eller genomför för mycket eller för lite tillgångsköp eller på annat sätt agerar för sent eller för tidigt.

Det är på många ställen nu man kan läsa/höra kritik mot Riksbanken. Jag tänkte inte ge mig på att recensera Riksbankens agerande. Däremot kan jag tycka att det är vanskligt att skylla ”allt” på Riksbanken.

Jag är givetvis medveten om att Riksbankens låga räntenivåer syftar till att bland annat trigga ökad konsumtion/belåning (för att inflationen ska stiga). Men det känns ändå märkligt om jag dundrar iväg och belånar mig till max för att köpa en ny bostad på toppnivåer för att sedan (när räntorna stiger) skylla på Riksbanken för att jag inte längre kan betala mina räntekostnader.

Det finns också många börsbolag som har tagit fördel av låga räntekostnader, för att nu helt ändra inriktning när räntorna stiger snabbt. Vissa tidigare förvärvsbolag har snarare blivit avknoppningsbolag och investerarna vet inte riktigt var de har bolagen utifrån dess strategiska inriktning.

Såväl privatpersoner som företag borde ha en hållbar strategi som fungerar över tid och det känns inte seriöst att skylla på Riksbanken för att man som enskild individ / enskilt företag har agerat för aggressivt i tider präglade av stor optimism.