Pages

Thursday 12 January 2023

Sonen får 1 miljon kronor

Redan innan vår son var född hade vi startat en aktiedepå och börjat spara pengar åt sonen.

Jag har tidigare skrivit att vi numera varje månad sätter in barnbidraget (1 250 kr) på sonens aktiedepå. För tydlighetens skull: Kontot står i mitt namn men vi pratar om det som om det vore sonens konto i ett legalt perspektiv.

Vår ambition är att pengarna på sonens aktiedepå ska ha växt sig till minst en miljon kronor innan vi lämnar över pengarna till honom. Om det så krävs att han inte får pengarna innan han är 40 år så kommer vi vänta tills vi kan ge honom minst en miljon kronor.

Skämt å sido. Det är alltid vanskligt att försöka sia om framtiden men en arbetshypotes är att lämna över pengarna när han är runt 25 år. Skulle pengarna behövas innan (för t ex boende) får vi lämna över pengarna tidigare.

Jag googlade fram en ränta-på-ränta kalkylator och hamnade då hos Borskollen.se. Om man antar startvärdet 0 kr och sedan sparar 1 250 kr per månad i 25 år till avkastningen 10% per år, då kommer man efter 25 år ha cirka 1 475 000 kr.

Om man tycker att 10% årlig tillväxt är för mycket och istället drar ned tillväxten till 7% per år, då landar man på 948 736 kr.

Personligen tycker jag definitivt att vi borde kunna växa kapitalet med minst 7% per år. Utöver detta var i verkligheten (som nämnts ovan) inte startvärdet 0 kr. Vidare skjuts det till lite extra pengar vid exempelvis jul och födelsedagar.

Sonen är ännu inte fyllda två år. Ser man på värdet på hans aktiekonto borde han dock vara ”en del” äldre än hans verkliga ålder.

Jag är inspirerad och målmedveten för att uppfylla målet om att ge sonen minst en miljon kronor om knappt 25 år. Det ska bli en spännande resa att följa 😊

11 comments:

  1. Gör samma för min dotter med som är snart 1 år, har samma mål som dig. Önskade att mina föräldrar hade tänkt på detta när jag var liten, får ju en oerhört gynnsam start i livet.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Grymt! Det blir en riktigt fin summa pengar när man investerar på så lång sikt och låter ränta-på-ränta effekten utföra sina magiska krafter :)

      Delete
  2. Hej DS!
    Vet inte varför men jag känner inte att ge sitt/sina barn en miljon på t.ex sin 25 års dag som något jag vill göra.
    Varför ska de få en så stor summa pengar?
    Vårt barnsparande är i mitt namn men pengarna är ämnade för mina två barn. Tanken är inte att ge en summa pengar i handen en specifik födelsedag. Tanken hos oss är nog mer att skjuta till pengar vid tillfällen då barnen behöver det. Ska de köpa en bostad, då kan man stötta, plugga utomlands, körkort, bil osv. Alltså när barnen själva bestämt något de vill göra och jobbat för det. Då kan man som förälder stötta.

    Kommer inte ha samma summa som ni till mina barn men det är ett aktivt val vi gjort.

    Säger inte att något är rätt eller fel. Det är bara så vi tänker och jag själv har så svårt att relatera till att ge en miljon till mina barn. Handlar väl kanske om min ryggsäck jag bär med mig.

    Mvh PB?
    Pappa betalar? - Bloggen om privatekonomi

    PB Surveys - Min egna panelsida, tjäna pengar på undersökningar

    ReplyDelete
    Replies
    1. Hej!

      Jag vet inte riktigt vad jag ska svara om jag ska vara ärlig :) Bloggen tar redan (för?) mycket tid så jag hinner inte "disclaima" alla inlägg (t ex skriva att "detta gäller givet att A, B, C, D, E etc är uppfyllda och skulle även F, G, H inträffa kommer vi att göra X, Y, Z). Texten är skriven med utgångspunkten att jag antar att sonen kommer göra sitt bästa och jobba hårt för det han vill åstadkomma. Sitter han hemma och rullar tummarna hela dagarna, skippar skolan etc, då kommer vi givetvis inte ge de pengar som jag skriver om i inlägget. Jag ser det som ett sparande till sonen men pengarna står inte i hans namn.

      Jag skrev inte att han kommer få 1 miljon kronor i födelsedagspresent när han fyller 25 år.
      Arbetshypotesen (vilket det inte ligger någon särskild vetenskap bakom och kan således komma att ändras imorgon) just nu är att han skulle kunna få pengarna "runt" den åldern. Det är många år kvar dit, mycket kan hända innan, och vi har inte diskuterat exakt hur och när pengarna (eventuellt) ska lämnas över - då vi känner att det inte är relevant att göra med decennier kvar. Vår utgångspunkt (utan att spika den i sanning) är nog att bistå med (del av) en insats till hans första bostad. Om han t ex köper bostad när han är 22 år får vi skicka över pengarna då i så fall.

      Givet hur diskussionerna går idag i samhället kring att förstagångsköparna får det allt tuffare att komma in på bostadsmarknaden så är det något vi mer än gärna hjälper vår son med, om vi har möjlighet till det.

      Delete
    2. Hej DS!
      Jag kanske läste in för mycket i texten bara. Jag vet ju att du är en vettig kille som tar vettiga beslut. Så inte menat som någon kritik.

      Ja just insats till boende är nog inte dumt att kunna bidra med en del till sina barn.

      Helt säker på ett det kommer bli superbra det där. Men kände nog bara att jag ville skriva att en miljon i sparande är mycket till sitt barn. Jag känner bara en person som fått så mycket pengar av sina föräldrar efter att denne blivit vuxen (alltså i relativt tidig ålder) det är en toppenkille.
      Men det kanske är vanligare i Stockholm att få sådana summor.

      Hoppas inte du tog illa vid dig, för det var absolut inte min mening!

      Mvh PB?

      Delete
    3. Det är ingen fara och mitt inlägg är nog för dåligt/otydligt skrivet. Jag känner inte heller någon som har fått en miljon kronor, så det kanske är en för hög ambitionsnivå jag har satt upp. I likhet med "Anonym" ovan så fanns det inte något sparande att erhålla när jag köpte min första bostad. Man ska verkligen inte ta för givet att man kan spara pengar åt sina barn, men om man har möjlighet tror jag det är en bra idé - framför allt då även en "mindre" peng idag kan bli något betydligt större på så lång sparhorisont.

      Delete
    4. Inga pengar för mig heller, har ju gått bra för oss ändå :)

      Ja klart man vill hjälpa sina barn.

      Delete
    5. Jag kan bara relatera till mina egna vs hustruns erfarenheter, det här blir ett långt inlägg tyvärr :-(

      Jag själv: Fick mindre pengabelopp a la 5-10kSEK när jag var i ungdomsåren. En morbror gick bort som hade testamenterat sin förmögenhet (kom som en klar blixt att han hade så mkt pengar) till oss systerbarn och syster (läs mamma). Där fick jag ca 500kSEK, de senaste åren innan pappa gick bort fick jag 10kSEK som julklapp. Mamma har varit en ekorre och lagt beslag på allt arvegods. Det inkluderar framför allt möbler men även tavlor med till följd att mina föräldrars hus (just nu bara mamma eftersom pappa dött), som är stort, är överbelamrat och de saker de har snarare passar för ett hus som är 2ggr så stort. Mina barn / syskonbarn är nu från 11-22 år så de har / på väg att skaffa sig eget boende men so far har farmor inte velat ge bort något. Jag själv är en minimalist och vill verkligen minimera antalet möbler hemma.

      Hustru: Hon och hennes bror fick en lägenhet av sina föräldrar, lägenheten valdes av min hustru och i praktiken blev det att vi/hustru köpte ut sin bror. Hon slapp ta lån och lägenheten var en fin grundpelare till vår framtida bostadskarriär. När hustruns farmor gick bort för ca 10 år sen fick hon gamla rätt värdefulla möbler som vi kunde ha nytta av och slippa köpa.

      Vad jag vill säga är:
      Jag tycker att mina svärföräldrars agerande är mkt bättre jämfört med mina föräldrar. De (svärföräldrarna) lever och kan se hur saker/pengar används av oss istället för att hamna på ett överbelamrat hus, mina föräldrar kommer ge alla sina saker den dagen de är borta. Vad ska jag med deras möbler när jag redan har det fullt? Ja, tavlor/möbler som har ett känslovärde är en sak men allt annat? Vad ska vi göra med +100 handdukar/örngott/lakan när barnen redan har allt och barnbarnen förmodligen kommer ha allt? Varför inte ge när barnen /barnbarnen behöver det?

      Sen kan man alltid diskutera om det är rätt att ge tex 1 MSEK men om pengarna används rätt, why not? Det är väl mkt bättre att kunna hjälpa en 25-åring med bostad istället för att ge det när man själv är i graven och inte får ta del av det?

      Sen ska ju pengarna så klart användas till nåt vettigt och man kan ju tex se till så att pengarna går till nåt vettigt / tex hjälpa till att köpa en lägenhet så blir det ett räntefritt lån men att man har ett ägande i bostaden?

      Mvh Emigrantinvesteraren

      Delete
    6. @ Pappa betalar?: Eller hur, vi får kämpa på på nuvarande spår :) Trevlig helg!

      Delete
    7. @ Emmigrantinvesteraren: Väldigt intressanta tankar! Håller helt med om att (om man har möjligheten) hjälpa till när hjälp de facto kan få största påverkan (t ex grundplåt till en första lägenhet så barnen slipper (alltför) stora lån. Också som givare borde det som du skriver vara värt mycket att se hur pengarna/sakerna kommer till användning. Det där med känslomässiga värden är intressant. Något som en person aldrig skulle kunna tänka sig ge bort är inte sällan värt relativt lite i monetära termer. Bra idé också om att deläga bostaden med barnen, det känns som en bra kompromiss för att inte ge för mycket (om det är fokus) :)

      Delete
    8. Ja, bra tankar hörrni!
      Det finns liksom inget rätt eller fel i denna diskussion. Men visst är det intressant att diskutera.
      Det viktigaste är att man själv är nöjd med hur mycket man bidrar med.
      Viktigt bara att komma ihåg att alla har olika förutsättningar. Men det vet jag att ni har koll på!

      Vore kul att sitta ner och snacka om sådana grejer. Så mycket man inte får med i text.

      Mvh PB?

      Delete