Vanor vs. mål & att mäta massa saker

I dagens inlägg blir det lite måndagstankar utifrån frågeställningen som ibland uppkommer huruvida man bör fokusera på att etablera goda vanor istället för att jobba målfokuserat.

Historiskt sett har jag inspirerats och motiverats mycket av att ha mål att sträva efter att uppnå. Det är min övertygelse att jag har åstadkommit mer genom att vara målfokuserad. Utan goda och relevanta vanor som gör att mina förutsättningar optimeras för att uppnå målen kommer målen givetvis bli betydligt svårare att uppnå.

Med det sagt förstår jag inte riktigt de som påstår att man ”måste” välja vanor ELLER mål. Personligen tycker jag att bådadera är relevanta och viktiga. Om jag sätter upp ett mål där jag vill springa ett maraton på under 3 timmar, då kommer jag garanterat inte (om jag inte är någon form av enastående supermänniska) klara av mitt mål om jag inte har solida vanor.

Jag kan förstå om man har åsikter om att mål skulle kunna vara begränsande. Exempelvis att jag ”bara” springer maran på 3 timmar för att det var mitt mål, vilket innebär att man kanske sätter upp egna mentala hinder från att springa på t ex 2:45. Jag tycker därför att det är viktigt att regelbundet utvärdera sina mål och anpassa målen utifrån vad som är rimligt givet sina förutsättningar och ansträngningar.

Jag har alltid gillat att mäta massa saker och föra statistik. En del tycker säkert att det är märkligt men jag gör / har gjort det då jag tycker det är kul – exempelvis att föra statistik över bemanningsbolaget Ogunsens alla rekryteringsannonser.

På senare tid har jag dock skalat ned antalet saker jag mäter. Det är lätt hänt att det bli för mycket. Igår skulle jag ut och leka med sonen. Precis när vi kommit ut ur lägenhetshuset kom jag på att jag glömt min mobil. Som dagens ungdom kanske skulle ha sagt ”Jag fick typ av ångest” av att gå ut utan telefonen. Det kan ju hända något man behöver läsa på internet samt (det ”riktigt jobbiga”) att mina steg inte registreras i mobilen. Om man inte mäter så existerar väl inte stegen?

Det slutade med att jag inte gick tillbaka in och hämtade mobilen. Som en bieffekt var jag en mer närvarande pappa. Det är skönt att inte ha mobilen med sig jämt och oavsett om någon räknar mina steg eller inte så avverkar jag varken fler eller färre steg.

Min löparklocka gick sönder under förra året och jag har inte haft en löparklocka på armen under någon dag hittills under 2023. Jag har för närvarande inga planer på att köpa en ny klocka heller. Mina löppass springer jag för tillfället efter vad känslan och lusten vill och när jag registrerar passen i min träningsdagbok så uppskattar jag längden jag sprungit.

Jag tycker att det är sköna pass. Däremot tycker jag inte att det blir lika stimulerande utifrån ett ambitionsperspektiv. Jag må ha en hygglig löparvana fortsatt men om jag inte har en tydlig (mål)riktning är det för mig vanskligare att prestera på max. Löparformen är därför klart sämre än tidigare år.

Självfallet blir ju löparformen sämre när man springer mindre men jag tycker ändå att ovan utgör ett exempel för mig på hur ”bara” fokus på vanor tar udden ur min motivationsnivå. Även om man fokuserar huvudsakligen på vanor så torde man behöva ha en riktning vad man vill uppnå med sina vanor.

Allting i livet handlar verkligen inte om prestation och måluppfyllelse. I grund och botten vill jag leva ett liv på goda vanor. Således anser jag att goda vanor är ett väldigt bra och strävsamt fundament att bygga upp. Vill man däremot satsa lite extra på något så funkar det för mig bra om jag också adderar en konkret målsättning ovanpå dessa goda vanor.

Hur tänker ni kring mål och vanor?