Jag fick nyligen en läsarfråga som jag tänkte kunde passa att besvara via ett blogginlägg. Det är alltid kul när ni kommenterar inlägg eller på annat sätt kommunicerar feedback eller kommer med frågor / förslag på inlägg etc.
Dagens inlägg fokuserar på läsarfrågan ”Hur tänker du kring size i varje bolag?”.
Det är en väldigt bra fråga och kollar man runt lite inom investerarkollektivet står det snabbt klart att många har olika syn på optimalt antal bolag i en portfölj och hur stor del av portföljen ett enskilt innehav maximalt får utgöra.
Min generella utgångspunkt är att ju större portfölj du har och/eller ju mer beroende du är av din portfölj, desto viktigare är det med diversifiering samt att inte stå och falla med ett enskilt innehav. Det betyder inte att jag tycker att man ska ”gambla” med en ”liten” portfölj heller, men för de flesta torde det kännas mer hanterbart att förlora 2 000 kr än t ex 2 miljoner kronor.
Oavsett hur mycket tid du lägger på att analysera ett bolag så är det omöjligt att kunna allt om bolaget och de faktorer som påverkar bolaget. Då och då dyker det upp helt oväntade saker som helt ändrar förutsättningarna. Förhoppningsvis uppstår oroväckande tendenser gradvis, vilket alerta investerare kan agera på, innan faktumet blir definitivt och investeringens värde sjunkit kraftigt i värde.
I min mening är det således inte rimligt att tro att man ska kunna allt om ett bolag, även om man följer det på daglig basis. Ser man hur vissa insynsköp faller ut eller beslut om återköpsprogram kan man snabbt konstatera att inte ens insynspersoner kan förutspå (aktiens) utveckling.
Även om ett bolags utmaning är av tillfällig natur krävs också att man ska ha den mentala styrkan att inte agera irrationellt.
Exakt vilken maximal exponering jag har tillåtit mig mot ett enskilt innehav har varierat lite över tid. I början av min investeringsresa hade jag ibland innehav som utgjorde 40-50% av portföljen. Numera är det dock väldigt sällan jag har ett innehav som utgör mer än 15% av portföljen och som absolut tak har jag satt 20%.
Sedan är det givetvis skillnad på vilken typ av innehav man har. Exempelvis skulle man kunna anta en högre enskild maximal exponering om man investerar i Investor än om man investerar i Ogunsen.
Ja denna eviga fråga, ibland ställer risktagandet till det för en. precis som du poängterade kan man aldrig vara 100% säker på att ett bolag levererar oavsett hur grundlig analys man gjort.
ReplyDeleteSjälv har jag tyvärr ett flertalet gånger lurat mig själv med att ha förstora innehav och i längden har det straffat sig ganska hårt med förluster. Få innehav har trissat upp riskviljan, ibland har det lyckats men sett över tid har det verkligen inte varit lyckat för mig.
Min ekonomi i stort har mer eller mindre sett ut som en EKG kurva med väldigt höga toppar och djupa bottnar ( dock inte så djupa så det blivit någon kris privat).
Efter en stor konkurs i ett bolag jag var delägare behövde jag betala ett borgensåtagande på flertalet miljoner, detta var en tung period för mig. Men nu har man kommit på fötter och kan blicka framåt. Nu har jag bestämt mig för att jobba långsiktigt med en utdelningsportfölj över tid där jag ska ha måttlig risk.
Målet nu får helt enkelt bli att hålla riksviljan på en sund nivå :)
Tack för en väldigt intressant samt inspirerande blogg. Kommer följa dig under min resa till miljonerna ..:)
Tack för din kommentar! Tråkigt att höra om konkursen i bolaget du var delägare i. Glad att höra att du tagit dig igenom den perioden och är nu på fötter.
DeleteFörutom det du nämner med konkursen känner jag själv igen mycket i det du skriver och jag försöker ha samma fokus som dig.
Jag vill ha så att jag får minst 100 kr utdelning, därefter målet att varje gång företaget har utdelning kunna klicka på knappen återinvestera. //erohT
ReplyDeleteHärligt! Låter som en bra rutin att återinvestera utdelningarna.
Delete