Tankar efter en pandemi

I början av 2020 satte covid-pandemin en hel värld i skräck. Det var en period som många sent kommer att glömma.

Jag läste nyligen ut Anders Tegnell & Fanny Härgestams bok ”Tankar efter en pandemi”. Nedan ges en summering av boken, Anders Tegnells bakgrund samt lite allmänt om mina tankar.

Ett nytt virus dyker upp och sprider sig som en löpeld världen över

I slutet av december 2019 fick Folkhälsomyndighetens medarbetare och tillika Statsepidemiolog Anders Tegnell information om att ett nytt virus hade dykt upp i Kina. Detta var inte något särdeles uppseendeväckande eller ovanligt. Informationen gavs därför inte någon nämnvärd betydelse. Folkhälsomyndigheten meddelade senare också att risken för att det nya viruset skulle rendera i någon omfattande smittspridning i Sverige var mycket liten.

Anders Tegnell gick sedan på julledighet. Den 9 januari 2020, när han kom tillbaka till jobbet efter julledigheten, var det fortsatt inget brådskande med att hantera viruset från Kina. Samma dag kom information från Världshälsoorganisationen (WHO) att det rörde sig om ett coronavirus. Innan Covid-19 hade coronavirus endast vid två tidigare tillfällen spridit sig från djur till människa.

Den 17 januari stod det fast att det nya coronaviruset smittade mellan människor, men än var fallen små i antal och alla smittfall kunde härledas till den kinesiska staden Wuhan. Två veckor senare kom en student tillbaka till Jönköping efter att ha hälsat på sin familj i Kina. Studenten hade sjukdomssymptom och visade sig sedan bli Sverige första kända covidfall.

En utmaning med det nya coronaviruset var att symptomen var diffusa samt att graden om hur sjuk man blev varierade mycket. Detta stod i kontrast mot coronaviruset SARS, där de drabbade blev ordentligt sjuka.

Med sina motsvarigheter i de övriga nordiska länderna försökte Anders Tegnell i februari att driva igenom och säkerställa en enhetlig nordisk linje avseende hur man skulle förhålla sig till covid-19. Det visade sig dock svårt att få till en gemensam strategi.

I Europa spred sig smittan nu snabbt, där initialt Italien drabbades oerhört hårt. Den italienske ambassadören i Sverige kontaktade tidigt på eget initiativ Anders Tegnell och Folkhälsomyndighetens generaldirektör för att uppdatera dem om läget i Italien. Det blev då tydligt för Tegnell hur allvarlig situation var. Trots det åkte han kort därpå till Somalia på tjänsteresa.

Under sin andra dag i Somalia ringde det på Anders Tegnells telefon. På displayen stod det att det var Folkhälsomyndighetens generaldirektör som ringde. Generaldirektören meddelade att de svenska regionerna signalerade att de inte hinner testa alla utlandsresenärer som kommer hem (från bland annat Italien). Istället önskade regionerna att fokusera på att ta hand om de sjuka.

Anders Tegnell skriver i boken att det i den absoluta början av pandemin var fokus på att identifiera nya smittfall och att bryta smittkedjor. Vid den nuvarande tidpunkten var det dock inte fråga om ”OM utan NÄR” som covid-19 skulle ha utvecklats till en samhällsspridning.

I en sådan situation hävdar Anders Tegnell att testning då inte längre spelar lika stor roll, istället förespråkade han att man utgår ifrån att alla med symptom är sjuka. Det är således viktigare att prioritera och vårda sjuka och minska spridning, exempelvis via informationsgivning och rekommendationer så som att begränsa stora sammankomster. Den 11 mars 2020, samma dag som Sverige fick sitt första dödsfall i covid-19, kom Anders Tegnell hem till Sverige igen efter sin tjänsteresa till Somalia.

I december 2020 delades den första vaccindosen ut till en person i Sverige. Därefter var det stort fokus på att vaccinera befolkningen. Rekommendationer och restriktioner tillkom och upphävdes kommande år i takt med utvecklingen av antalet nya smittfall.

I maj 2022 lämnade Anders Tegnell rollen som statsepidemiolog. Detta efter en oerhört intensiv period under covid-pandemin. Folkhälsomyndighetens agerande under pandemin, där Anders Tegnell var ansiktet utåt, har mött kritik på många håll, både i Sverige och utomlands. Tegnell skriver dock i boken att hur man än mäter hamnade Sverige bland de länder i världen som hade lägst överdödlighet under pandemin.

Anders Tegnell

Anders Tegnell uppger att han alltid har gillat matematik och att läsa. Som 10-åring hade han läst alla barnböcker på det lokala biblioteket. Anders är äldst i en syskonskara av fyra barn. Hans mamma kom från en lantbrukarfamilj i Skåne. När Anders var 12 år fick hans pappa ett jobbkontrakt på tre år i Etiopien, så familjen flyttade dit år 1968.

I Etiopien bodde de i en svenskkoloni och barnen gick i en svensk skola. Under det sista året i Etiopien avled Anders mamma i cancer. Mammans bortgång gjorde att Anders tidigt tvingades att ta mycket ansvar hemma, inte minst då pappan jobbade mycket. Efter att Anders Tegnell hade gått ut gymnasiet, valde han att back-packa runt om i världen, innan han bestämde sig för att plugga vidare till läkare.

Tegnell har stundtals jobbat en hel del utomlands, t ex har han jobbat i Laos. Vidare åkte han år 1995 till Kongo i syfte att bidra till att bekämpa den pågående Ebola-epidemin. Efter tre veckor i Kongo och en förbättrad Ebola-situation var det dags för honom att åka hem till Sverige. Han kände då att det fanns mycket spännande saker utanför själva läkaryrket att utforska.

En tid senare blev Anders Tegnell anställd på Smittskyddsinstitutet. Därefter hann han bland annat också med att vara chef på Socialstyrelsen innan han började på Folkhälsomyndigheten (som skapades år 2014), där han under pandemin som nämns ovan hade titeln Statsepidemiolog.

Avslutande ord och mina tankar

Under pandemin blev Anders känd som Anders Tegnell med hela svenska folket. Åsikterna kring hans arbete, och också om Anders själv, var dock splittrade. Helt plötsligt syntes det som att var och varannan person i Sverige hade expertkunskaper om epidemiologi samt smittskyddande åtgärder.

Att man i en sådan pressad och utmanande situation som covid-pandemin utgjorde tro att man ska fatta varje beslut på ett optimalt sätt, det är enligt min mening naivt att anta. Det är helt enkelt för många osäkerhetsfaktorer. Anders nämner i boken vissa saker som man i efterhand borde kunna ha agerat bättre på, inte minst när det kommer till smittskyddbekämpande åtgärder på äldreboenden.

Att bli så publikt välkänd som Anders blev under pandemin var inte en situation och en roll som han hade önskat. Personligen är jag oerhört imponerad, och tacksam, över de dagliga uppdateringar Anders och hans kollegor på Folkhälsomyndigheten anordnade under lång tid. Jag är också imponerad över att Anders ställde upp på så ofantlig många intervjuer, även om inte mycket hade ändrats mellan intervjuerna.

Det är oerhört många faktorer att ta i beaktande samtidigt under en pandemi som covid. För såväl, Sverige som världen i stort finns garanterat mycket lärdomar att dra från covid-pandemin. Sammantaget tycker jag att det var intressant att ta del av Anders Tegnells åsikter i boken och få mer insikt i arbetet bakom kulisserna.