Super-Bosse

För någon vecka sedan läste jag ut boken ”Super-Bosse”.

Det är en bok som handlar om hur den oerhört fotbollsintresserade Bo (Bosse) Andersson och hur han som sportchef i Djurgårdens IF tog klubben från fritt fall (både ekonomiskt och sportsligt) till att bland annat vinna SM-guld 2019. Boken är skriven av Bosse Andersson och Marcus Birro.

Bosse är uppvuxen i Rö utanför Rimbo, där hans familj hade en ICA-affär. Som fotbollsspelare har han bland annat spelat i Djurgården och AIK. Allsvensk debut gjorde han år 1990 med AIK. År 1997 tvingades han på grund av en knäskada tyvärr att avsluta sin karriär som spelare, då endast 29 år gammal.

Han tillhörde vid den tidpunkten Djurgården, vilka önskade att han skulle fortsätta verka i klubben. Året därefter blev han invald i klubbens styrelse innan han år 1999 blev utsedd till ny klubbdirektör. Han förblev i klubben fram till slutet av säsongen 2008.

Sammantaget tycker jag att boken var läsvärd och det bjöds på många intressanta anekdoter. Nedan är anteckningar som jag gjorde när jag läste boken.

Den 13 november 2013 kom Bosse tillbaka till Djurgården i rollen som sportchef. Flertalet personer, inte minst i media blev det skriverier, var skeptiska till Bosses återkomst. Bosses krav om han skulle ta på sig rollen som sportchef var att han fick anställa Henrik Berggren.

Vid den första dagen på kontoret vid Stockholms Stadion satt Bosse och Henrik och gick igenom olika pärmar. De blev då förskräckta över att se hur Djurgården betalade ut löner och bonusar till spelare som redan hade slutat i föreningen.

En tidig åtgärd som Bosse och Henrik vidtog var att ändra bonusstrukturen i klubben. Tidigare kunde en spelare få bonus om laget slutade sjua, vilket laget då också ofta gör med det upplägget (Min kommentar: minns Charlie Mungers kloka ord om att ”visa mig incitamenten och jag ska visa dig vad resultatet kommer att bli). Det nya bonusupplägget fokuserade på vinst i Svenska Cupen, SM-guld och att säkra plats i någon Europacup.

När Bosse kom in som sportchef saknade Djurgården även en huvudsponsor. Detta löste Bosse genom att fixa avtal med Prioritet Finans.

Ungefär ett år efter att han hade blivit sportchef blev han och frugan kallad till läkaren. Läkaren förmedlade då den tragiska nyheten att de hos Bosses fru upptäckt en elakartad cancertumör. Därefter följde en tumultartad 18-månaders period där hans fru genomgick stamcellsbyte och cellgiftsbehandling. Lyckligtvis lyckades hon mota bort cancern.

Boken innehåller som nämns ovan flera intressanta anekdoter, exempelvis när han vid två olika tillfällen blev misshandlad av en spelares agent efter att han inte hade hållit agenten informerad om den planerade försäljningen av spelaren. Bosse blev misshandlad trots att han hade ordnat en superdeal. Agenten kände sig dock överkörd och det hela handlade snarast om makt och ego.

De tre första säsongerna under Bosses tid som sportchef placerade sig Djurgården på plats 7 (2013), 7 (2014) respektive 6 (2015) i Allsvenskan. När säsongen 2015 summerades kunde det konstateras att ekonomin hade stabiliserats. Som nästa steg i utvecklingen försökte man nu få till stånd längre kontrakt med spelarna.

År 2016, efter skralt spel i Allsvenskan, tvingades Bosse till det mindre angenäma beslutet att sparka den dåvarande tränaren Pelle Olsson. Det var ett beslut som krävde mycket arbete och förankring, inklusive flera möten som hölls nattetid. Bosse var så slut efter allt arbete nattetid att han försov sig ordentligt den morgon nyheten skulle presenteras för Pelle.

Nyheten hade dock redan hunnit läcka ut i media innan Bosse hade fått tillfälle att prata med Pelle. När väl Bosse vaknade hade hans telefon svämmats över av missade samtal och meddelanden. En arg Pelle som nu hade fått beskedet om sin anställnings upphörande via media, istället för från sin sportchef, tvingades därefter hålla en träning med laget samtidigt som journalister strömmade till träningsanläggningen. Bosse skriver i boken att han skämdes som en hund över att ha försovit sig och hur hela denna händelse föll ut.

År 2017 fick Bosse och sin fru den jobbiga nyheten att cancern hos hans fru hade kommit tillbaka. En ny svår prövning drabbade således familjen. Fotbollsmässigt kom Djurgården på tredje plats i Allsvenskan 2017 och säkrade därmed Europaspel säsongen efter. En tongivande spelare säsongen 2017 var Kim Källström, som dock efter säsongen la skorna på hyllan. Även Andreas Isaksson var med i truppen 2017.

År 2018 vann Djurgården Svenska Cupen och den 2 november 2019 säkrade klubben sitt tolfte SM-guld genom tiderna. Bosse hade därmed genomfört en framgångsrik förvandling av Djurgårdens IF. Jag tänkte lämna denna summering med några tänkvärda rader nedan:

• När du brinner för något känner andra den elden. De vill vara en del av den elden
• En bitter dag är en bortkastad dag
• Har du strategiska motiv bakom ditt relationsbyggande blir du genomskådad direkt. Mänskliga motiv är däremot både hållbara och äkta
• Bosse uppger att han har försökt gå igenom livet och försökt att aldrig vara bitter. Man måste passa sig ”jävligt” noga för den känslan, för det är lätt att stanna kvar i den
• Det är i framgång man måste förbereda sig för ösregnet som inte ens syns på prognosen ännu, men som man vet en dag kommer att komma