Betraktelser i omloppsbana

Rymden är något som fascinerar mig mycket.

Det var därför mycket intressant att nyligen läsa Marcus Wandts bok (vilken är skriven tillsammans med Martin Wicklin) – Betraktelser i omloppsbana. Marcus var den tredje svensken i rymden. I boken beskriver han sin historia och hur det var att sväva runt i rymden. Jag tycker att boken var intressant och läsvärd.

Nedan är lite anteckningar jag tog när jag läste boken.

I lumpen blev Marcus antagen till fallskärmsjägarutbildningen. Efter lumpen började han plugga på Chalmers men han kände snart att han ville ha lite mer ”riskmoment” i vardagen. Han sökte då, och blev antagen, till flygvapnet. Efter att ha jobbat som militär stridspilot, med bland annat utomlandsuppdrag skolade han om sig och blev stridspilot på SAAB.

I mars 2021 jobbade Marcus som chefstestpilot på SAAB och var bosatt i Linköping. Detta var en tidsperiod när det var en intensiv fas med att testa den senaste versionen av JAS39 Gripen. När Marcus och sin fru en kväll stod hemma i köket och lagade mat visade hans fru en annons där European Space Agency (ESA) för första gången på 13 år sökte nya astronauter.

Den 1 oktober 2021, ett halvår efter att han hade skickat in ansökan till ESA, fick Marcus svar att han som en av 1 361 personer hade gått vidare till steg 2 i rekryteringsprocessen. Totalt inkom 22 553 godkända ansökningar. Intresset för att bli astronaut var således mycket stort.

Senare under hösten fick Marcus åka till Hamburg för att genomföra olika kunskapstester. I slutet av januari 2022 fick han veta att han hade tagit sig vidare till steg 3 i processen. Han kallades då till Köln, som en av drygt 400 personer, för att göra ytterligare tester.

Marcus klarade även det tredje steget och kallades tillbaka till Köln för att göra medicinska tester. Varje liten cell i kroppen röntgades och skannades för att upptäcka eventuella fel. Han gick vidare också från de medicinska testerna och fick sedan genomgå påfrestande och provokativa intervjuer, vilka han även dem bemästrade och tog sig vidare ifrån.

Marcus hade nu nått fram till det sista steget i rekryteringsprocessen. Där väntade ett möte med bland annat ESAs generaldirektör på huvudkontoret i Paris. I november 2022 får Marcus ett samtal från ESAs generaldirektör, där det förkunnas att Marcus har blivit uttagen som en av 17 personer av alla de över 22 000 godkända ansökningar som kom in från början.

Av de 17 uttagna rekryterna var det dock sedan 4-6 personer som kom att bli så kallade kärnastronauter och därmed var mest troliga att få ett rymduppdrag. Resterande personer blev reserver. Marcus blev tilldelad en reservtitel. Det såg därmed utmanande ut för Marcus att komma ut i rymden.

En dag några månader senare fick Marcus ett telefonsamtal från Christer Fuglesang. Christer frågade Marcus om han skulle kunna tänka sig att åka till rymden då en planerad raketuppskjutning var en medlem kort i besättningen. Marcus svarade självfallet ja. Uppskjutningen var planerad att ske om endast åtta månader.

Bara för att han tackade ja betydde det inte att han var garanterad att få åka. Det var många saker som behövde fås på plats. Efter ett intensivt arbete på hög politisk nivå fixas nödvändig finansiering fram i snabb takt. Det kombinerat med att en del ytterligare administrativa uppgifter löses gör att Marcus blir accepterad att få åka med på rymduppdraget.

Kvar återstår nu den stora utmaningen att hinna genomföra astronaututbildningen. Det är en utbildning som normalt tar flera år att genomföra. Marcus hade nu mindre än åtta månader på sig. I april (nu endast sju månader kvar till planerad rymdfärd) beger Marcus sig sedan till Houston i USA för att påbörja sin astronaututbildning i ”raketfart”. Den övriga besättningen är redan i full träning och förberedelse när Marcus anländer till USA.

De första dagarna i Houston får Marcus signera papper där han intygar att han är införstådd med alla risker en rymdfärd för med sig. Han får också bland annat testa mat han ska äta i rymden.

På den internationella rymdstationen (ISS) finns olika behörighetsklasser som förkunnar vad de olika astronauterna har tillstånd att utföra. Behörighetsklasserna innefattar Use, Operator och Specialist. Trots den begränsade tid som finns tillgänglig för träning och utbildning strävar Marcus efter att erhålla Specialist-certifikatet. Något som han efter en stor dedikation och träning lyckas erhålla.

Efter att den planerade rymdfärden hade försenats två gånger är 17 januari 2024 nytt planerat uppskjutningsdatum. Den tredje januari går Marcus och övriga i besättningen in i en planerad 14 dagars karantän.

På dagen för den planerade uppskjutningen fick de dock tidigt information om att resan hade blivit försenad igen. Förseningen berodde på utmaningar med raketens fallskärmar. På det fjärde försöket fick de sedan tillåtelse att åka. Besättningsmedlemmarna hämtades i helikopter från huset de tillbringade karantänen i. De färdades till John F. Kennedy Space Center.

Efter att rymdraketen räknat ned till noll och lyft mot rymden tog det cirka tre minuter att passera höjden 100 km, vilket definitionsmässigt innebar att Marcus hade tagit sig upp i rymden.

ISS ligger cirka 400 km över jordytan. Efter 37 timmar i rymden dockar raketen med ISS. Den internationella rymdstationen har byggts upp modul för modul under årens lopp till att idag vara lika stor som en fotbollsplan.

Marcus spenderade totalt 21 dagar i rymden, varav 18 dagar på ISS där han genomförde diverse olika uppdrag inom ramen för ett intensivt och fullspäckat program. Han bidrog bland annat till forskningen genom att utföra massa olika tester.

Några avslutande tänkvärda delar från boken:

• Lärdomar i lumpen: T ex vikten av att hålla ordning på sig själv och sin utrustning. Att jobbiga känslor som smärta, kyla, hunger och utmattning går över och bara gäller under en begränsad tid. Att vara i och agera i ovisshet.
• Personer som snabbt hittar tvärsäkra svar är svårare att samarbeta med än reflekterande personer.
• En stor del av Marcus yrkesliv har handlat om att identifiera och utvärdera risker samt att fastställa vilka risker som är värda att ta. Att köra bil utan säkerhetsbälte är inte en risk som är värd att ta då det inte skapar någon form av mervärde. Det är därmed en dålig risk att ta.
• Rädsla är en direkt livsfarlig känsla eftersom det kan påverka beslutsfattandet.