Tagen på bar gärning + Spökvarning på kyrkogården

Om man är ute och rör sig mycket händer det då och då att man hamnar i diverse olika mer eller mindre speciella situationer.

TAGEN PÅ BAR GÄRNING: En vardag för någon vecka sedan var jag och sonen ute på en förmiddagsjogg med barnvagnen. När vi hade sprungit i cirka 55 minuter kände vi oss nöjda och stannade därför.

Vi stannade löpturen ute på Djurgården (vid platsen där Fru EB arrangerade sin första Camp FI för de som var med då). Planen var att åka buss tillbaka till stan och sedan utföra lite ärenden innan vi skulle bege oss hemåt. Detta gjorde att jag ville byta om till torra kläder.

Platsen där vi stannade är (vanligtvis) perfekt för att smidigt byta om till torra kläder. En gråmulen höstdag när de flesta är på jobbet är det i normala fall inte mycket folk som spatserar omkring här. Jag blev därför lite häpen när jag fick syn på en hel förskoleklass sitta där och äta mat på en bänk precis bredvid där jag hade tänkt att byta om.

Att byta tröja skulle kanske gå för sig men planen var att samtliga kläder skulle bytas… Det var således inte lämpligt att byta om bredvid förskoleklassen. Sonen och jag fick flytta en bit bort på samma område där massa buskar och träd skymde sikten mellan mig och barnen.

Precis när jag var redo att börja byta om kommer en bil sakta körandes runt området. Efter lite om och med stannade bilen cirka 20 meter från mig och sonen. Ut kom en pappa och en flicka, där flickan skulle ansluta till förskoleklassen.

När pappan och flickan passerat mig bytte jag om på överkroppen. Sedan fick jag vänta på att pappan kom tillbaka och körde därifrån. När det var dags för nästa fas i ombytet hade jag precis fått av mig löpartightsen när en ”security-bil” dyker upp. Bilen kör extremt långsamt. Så långsamt till den grad att bilen helt stannar på exakt samma ställe där pappan och flickan nyss hade parkerat.

Jag hade jeansen bredvid mig så jag tog på mig dem. Sedan åkte bilen iväg… 😊 När det väl blev lugnt igen fick jag ta av jeansen och slutföra klädbytet. Lättad över att till slut ha bytt om tänkte jag att det är lika bra att lätta lite på trycket också, det skulle ändå ta några timmar innan vi kom hem.

Jag ställde mig på lämpligt (eller olämpligt?) ställe och kissade. Med ryggen mot vägen hörde jag hur det körde förbi en bil sakta bakom mig. Jag tänkte att ”Vad är det som händer? Kan man inte få någon lugn och ro på det här stället?”. Jag brydde mig inte om att vända mig om och kolla på bilen. Men när jag hade utfört mitt behov vände jag mig om och såg då att en polisbil precis hade kört förbi…

Hehe, vad är sannolikheten att exakt samma scenario ska utspela sig om jag gör om det hela 100 gånger? Till slut kom vi i alla fall med bussen 😊

SPÖKVARNING PÅ KYRKOGÅRDEN: En annan dag då sonen och jag var ute på barnvagnsjogg var en tidig morgon. Vi sprang återigen knappt en timme. Den här gången höll vi till en hel del i Hagaparken. Vi mötte i princip inte någon annan person när vi i endast gatlampornas sken avverkade kilometer efter kilometer.

Efter ett tag bestämde jag mig för att ta med sonen och visa honom Ivar Kreugers grav. Vi lämnade därmed Hagaparken och kom in på den närbelägna kyrkogården. Delar av kyrkogården var inte upplyst och det blev med ens mycket mörkare runt omkring oss.

Jag berättade lite ekonomi- och företagshistoria för sonen på väg till Kreugers gravplats. Vid ett tillfälle sprang vi uppför en ganska lång backe, där det helt saknades ljus. Jag kom då att tänka på att det (om jag inte missminner) på just den här kyrkogården för ett tag sedan skedde en brutal misshandel.

Då blev jag lite ”nervös” där i mörkret. När vi sedan kom fram till området för Kreugers gravplats ropar sonen ”Spöke!”. Oklart varför han ropade det men oavsett vilket så kör vi sprintträning från platsen. Det blev en ordentlig pulshöjning 😊

Det finns många fler historier att berätta från löparspåret, men det får räcka med ovanstående två historier idag.