Bill Gates

I dagens inlägg står Bill Gates i fokus.

Igår läste jag ut boken ”Källkod: Min början”. Det är en bok som beskriver Bill Gates barn- och ungdomsår samt hur Microsoft kom att skapas. Jag tycker att boken är oerhört läsvärd. Jag skrev en del anteckningar när jag läste boken, vilka redogörs för nedan. När Microsoft bildades hette det initialt Micro-Soft. För enkelhetens skull använder jag dock nedan Microsoft samtliga gånger bolagsnamnet nämns. Nu kör vi!

Bill Gates namn är något han ärvt av både sin pappa och farfar. En stor förebild för Bill var hans mormor. Hon var en enastående kortspelare som aldrig förlorade. Hon tappade aldrig humöret samtidigt som hon lät andra glänsa. Hon var också generös med sin tid.

Bill och mormor tävlade bland annat om vem som kunde lägga ett pussel snabbast. De köpte därför alltid två likadana pussel. Mormor läste också många böcker samt såg till att Bill läste böcker. Det tog fem år av intensivt kortspelande med mormor innan Bill äntligen började vinna hela tiden.

Bill föddes den 28 oktober 1955 som det andra av tre barn. Som bebis kallades han för Happy Boy. Bill växte upp i Seattle. Som barn var biblioteket länge Bills absoluta favoritställe att vara på. Han läste mycket på egen hand och tog snabbt till sig ny kunskap. Tempot i skolan ansåg han var för långsamt.

Till sin mammas förtret hade Bill inget intresse av att umgås med andra. Han ville bara vara i sina böckers värld. När han var åtta år kom han dock att bli en del av pojkscouterna.

När Bill gick i fjärde klass skulle alla elever ta med sig något till skolan och visa upp. Bill tog med sig en lunga från en ko. Det var något som väckte mycket äckel hos klasskamraterna. En flicka svimmade till och med.

I övrigt var det vid denna tidsperiod som Bill började förstå att han var bättre än sina jämnåriga på något. Detta efter att han varit snabbare än alla andra på att redogöra för svaren i multiplikationstabellen. Matematik är något som följer en tydlig logik och förnuft. Något som Bill tycker om.

Många gör revolt i tonåren. För Bill uppstod denna period redan när han var nio år. Han ifrågasatte sina föräldrar och skapade allmän oreda i familjen. I skolan fick han dock möjligheten att jobba som biblioteksassistent, något han älskade.

År 1964 föddes hans yngre syster och familjen bestämde sig för att flytta till ett större hus. När Bill började femte klass tvingades han därför att byta skola. Bråken, med framför allt mamma, fortsatte. Pappa fick agera domare mellan Bill och mamma när han kom hem från jobbet. Situationen kom att leda till att hela familjen fick gå i terapi.

I sin jakt på ny kunskap och önskan att diskutera diverse olika ämnen kom Bill att skapa en klubb – en tankesmedja. I tankesmedjan diskuterades aktuella ämnen. Klubben bestod av tre pojkar och tre flickor.

När Bill började sjunde klass skickade föräldrarna iväg honom till en exklusiv pojkskola (Lakeside) i norra Seattle. På skolan kom han att gå i totalt sex år.

En morgon i åttonde klass tog Bills lärare med sig klassen till huset där matematikavdelningen var belägen. På den avdelningen fanns en teleprinter. Där kunde man koppla upp sig mot en dator och spela spel och programmera. Bland det första Bill programmerade var en form av luffarschacksspel. Han programmerade tidigt också ett månlandningssystem.

Bill och ett gäng andra killar, exempelvis Paul Allen, tvingades med endast några begagnade böcker som hjälp själva försöka komma på hur man skulle programmera. Bland killarna rådde både konkurrens och samarbete. Datorn var dyr att köpa in för skolan samt kostade även pengar att använda. Man fick därför använda datorn sparsamt. Bill brukade först skriva ned sina koder på papper så han kunde programmera så tids- och kostnadseffektivt han bara kunde när han väl fick tillgång till datorn.

En morgon när Bill samåkte med några klasskompisar i en kompis mammas bil dök ett frö till en ny möjlighet upp. Detta frö mynnade ut i att Bill, Paul och två kompisar fick fri tillgång under fyra månader att använda en dator på ett företag där de hjälpte företaget med bland annat buggrapporter. Bill i det närmaste flyttade in i lokalen där datorn fanns. Han och Paul satt kvar när de andra vännerna gick hem. Bill smög ofta ut genom fönstret i sitt pojkrum för att bege sig till företaget och lära sig allt han kunde om datorn och dess egenskaper.

En dag när alla anställda på företaget hade gått hem gick Paul och Bill ut och letade i företagets sopcontainer. De var på jakt efter kod som någon av de duktigare programmeringarna på företaget hade jobbat med. Bill och Paul hittade inget första kvällen men de letande men de återkom flera gånger, och en kväll fick de napp. De hittade utdrag till koder till ett operativsystem. De tog med sig papprena och vecklade ut dem på skrivbordet.

Åtra månader efter att datorn uppenbarat sig i Bills liv tog det roliga slut. De hade inte längre fått fri tillgång till datorn hos företaget. Istället fick de, med begränsad användartid, använda datorn på skolan. När Bill och Paul hackade systemet för att få mer datortid fick de uppläxning och blev istället avstängda från att använda datorn.

Vid ett matteprov i åttan fick Bill, som ofta sågs som klassens clown och inte pluggade seriöst, bland det högsta resultatet av skolans samtliga elever. Bill ansåg att kunskapen i matte också kan ge sken av hur duktig man är i andra ämnen. Han ville testa tesen på sig själv och började då att studera hårt. 

Många släpade med sig böckerna hem varje dag för att plugga. Bill ville inte visa att han pluggade hårt, så han lät böckerna vara kvar i skolan. Via hans föräldrar köpte han dock två upplagor av varje bok. På kvällarna studerade han hårt och betygen blev snabbt bättre och ingen förstod hur han kunde vara så duktig när skolböckerna låg kvar i skolan.

När Bill hade börjat på High School fick hans kompis Kent ta över ansvaret till en introduktionskurs i datavetenskap. Kent frågade sina andra datorkompisar, inklusive Bill, om de skulle vilja hjälpa till att leda kursen. Bill blev därmed lärare/handledare åt andra barn i datavetenskap.

När de två äldre kompisarna Paul och Ric gick ur High School blev Kent och Bill ensamma kvar i den tidigare gruppen om fyra personer som helhjärtat dedikerade sig åt programmering. På skolan bestämdes det nu att skolan skulle slås ihop med en flickskola.

När sammanslagningen var genomförd visade det sig snabbt att det blev kaos i schemaläggning, vissa elever fick ett schema som när de kom till det uppgivna klassrummet var det redan en annan pågående lektion där etc.

Efter ett tag fick Bill och Kent i uppdrag att hjälpa till, att med datorns hjälp, göra ett schema åt skolans elever. De jobbade oerhört intensivt med detta uppdrag. Ända tills Kent en helg skulle ut och klättra, sin nyfunna hobby. Det var en utmanande och farlig klättring som slutade på värsta tänkbara sätt. När Bill var 16 år förlorade han sin klasskompis och bästa vän Kent Evans i en tragisk klättringsolycka. Bill blev helt förstörd när han fick höra den tragiska nyheten.

Senare den sommaren kontaktade Bill vännen Paul. Tillsammans slutförde de arbetet med skolans schema. De ville slutföra arbetet bland annat för Kents skull.

Den sommaren kom dock att bli startskottet för Paul och Bills närmare samarbete. Paul snappade också upp nyheten att Intel uppfunnit ett mikroprocessorship, något som sedan visade sig bli den enskilt viktigaste innovationen för att Microsoft skulle kunna bildas.

Bill och Paul fick sedan ett nytt externt programmeringsuppdrag. Något som gjorde att de båda behövde ta ledigt från skolan.

De jobbade stenhårt och i princip dygnet runt. Kraven var höga. Bill kom i kontakt med andra programmeringsexperter, vilka han lärde sig mycket av. Under den här perioden blev han antagen till Harvard. Vissa tyckte att han skulle hoppa över kandidatåren och istället börja studera direkt på forskarnivå. Paul tyckte att Bill helt skulle hoppa över Harvard så att de istället kunde starta eget företag och jobba vidare med projekt de redan hade.

Paul och Bill spenderade oerhört mycket tid tillsammans. Det blev så intensivt att de grälade en hel del och inte pratade med varandra på några månader.

Bill började på Harvard hösten 1973. Han läste här bland annat de svåraste mattekurserna som fanns att tillgå. Efter att alltid ha varit geniet, den smarta killen, blev det tufft för honom när alla på Harvard var oerhört smarta och han själv inte längre var den bästa.

Hans intresse för Harvard var dock lite vacklande och redan efter några veckor började han att hoppa över många föreläsningar. Betyget grundades på resultatet på sluttentamen, något han kunde hårdplugga till i slutet på terminen.

Under den andra terminen sökte Bill flera jobb och fick också erbjudanden, men han valde att tacka nej och fortsätta på Harvard.

Istället för att gå på sina kursers föreläsningar, gick han på andra föreläsningar i ämnen han var intresserad av. Bill utforskade allt som Harvard hade att erbjuda.

Vårterminen andra året på Harvard gav sig Bill, Paul och ytterligare en person i kast med ännu ett mastodontjobb. Målet var att göra den första mjukvaran till den första persondatorn. Efter många veckors intensivt kodande lyckades trion att komma i mål med sin uppgift.

Det företag (MITS) som tog fram persondatorn blev eld och lågor när de fick se Paul och Bills mjukvara, något de senare ville få licens på. Paul och Bill bestämde sig då för att de borde ha ett namn på sitt företag. Eftersom de skrev mjukvara till mikrodatorer valde de att kombinera orden: Micro-Soft (nedan refererat till som Microsoft som senare kom att bli det officiella namnet).

En dag kom Bill att hamna i problem när det uppdagades hur mycket tid han använde datorn på Harvard. Problemen ökade ytterligare när det stod klart att han bedrev kommersiellt projekt i Harvards lab och att han tagit med sig obehöriga in till labbet.

Ärendet hamnade i Harvards administrativa styrelse. Det var tal om att Bill kunde komma att tvingas lämna skolan. Lyckligtvis beslutade styrelsen endast Bill skyldig till punkten om att han tagit med obehöriga in i labbet. Det hela blev en lärdom för Bill om att alltid agera moraliskt korrekt.

På den här tiden ansåg många att mjukvara skulle vara gratis. Många delade med sig av sin mjukvara. Bill och Pauls mjukvara blev till och med stulen och uppkopierad i många kopior.

Bill och Paul fortsatte med uppdraget de hade åt MITS. I mitten på 1970-talet skrev man ett avtal med MITS som gav MITS (inte Microsoft) exklusiva globala rättigheter att sälja alla de BASIC-versioner för 8080-chippet som Bill och Paul (med support av andra personer) jobbat med. Microsoft fick då bland annat en royalty för varje kopia av 8080 BASIC som såldes.

Efter andra året på Harvard tog Bill en sabbatstermin. Han och Paul, som nu år 1975 grundat Microsoft med Bill som majoritetsägare, jobbade i princip dygnet runt. Bill jobbade hela tiden och sov endast när han var alltför trött för att kunna fortsätta jobba.

Bill var trött på att deras kod stals så han skrev ett öppet brev till en stor mängd hobbyanvändare. Han påpekade där att Bill och övriga som skapat mjukvaran lagt en ansenlig tid på detta utan att få någon nämnvärd monetär ersättning. Han uppmanade också hobbyanvändarna att betala så att Microsoft kunde anställa fler programmerare och göra mjukvaran bättre. Brevet skapade dels debatt och gjorde dels Bill Gates och Microsoft mer kända.

På vårterminen anställde de sin första externa programmerare. Kompisen Ric kom också att bli en tredje delägare i bolaget. Ric ändrade sig dock efter ett tag och kom att lämna platsen som delägare och senare även Microsoft för att flytta till Los Angeles.

Microsoft växte och fick nya kunder. Bill kände att kraven på bolaget ökade och han behöva vara dess ledare. Han hade därmed inte tid att fortsätta på Harvard så han meddelade sitt beslut att sluta på den prestigefulla skolan.

Samtidigt sa Bill till Paul att han ville ha en större ägarandel då han lägger ner mycket mer tid på företaget än vad Paul gör. Efter en del gräl blev den nya ägardelning 64% till Bill och 36% till Paul (tidigare fördelning: 60/40). På Harvard hade Bill träffat Steve Ballmer. Efter viss övertalning lyckades Bill anställa Steve och ge honom de överskjutande fyra procentenheterna i ägarandel. Steve kom att bli den dygnet runt hårt arbetande partnern som Bill önskade sig.

År 1977 träffade Bill Steve Jobs för första gången. Mötet skedde på en mässa och det syntes direkt att Steve var något unikt. Microsoft kom att förhandla med Apple om att de skulle använda Microsofts mjukvara, vilken var bättre än Apples. Diskussionerna skedde mest med Steve Wozniak.

Vid den här tiden blev Microsoft alltmer frustrerade över MITS som ägde rätten att licensiera ut källkoden som Microsoft skapat tidigare. MITS fullföljde inte de villkor som stipulerats, i alla fall inte enligt Microsoft. Senare kom även domstolen att instämma i Microsofts åsikt och de kunde häva avtalet med MITS. Det skapade helt nya möjligheter för Bill och hans kollegor, något som banade vägen för framtidens Microsoft.