Hej allesammans!
Under de senaste veckorna har jag haft huvudet långt nere i bostadsletardjungeln. Idag tittar jag lite vilset upp ur denna djungel. Hela den här grejen har lamslagit mitt fokus för i princip allt som inte handlar om bostadsköp. Jag har knappt kunnat göra något annat. Det är ju ändå fredag så då kan vi vara positiva och kalla det för dedikering och målmedvetenhet 😊
Det har hänt mycket under de senaste veckorna. Många bostäder har vi kollat på. Många intressanta anekdoter kan vi berätta om. Om bostäder. Om mäklare. Om trender på marknaden. Om giriga säljare. Om avvaktande köpare. Om samtal med banker. Om massa annat.
Om det finns ett ”brett” intresse för att höra lite kring dessa historier kan jag dela en del på bloggen. Idag tänkte jag dock bjuda på en ”rolig” historia som inträffade för länge sedan.
Både jag och min fru är inflyttade stockholmare. När vi flyttade till Stockholm för ett antal år sedan var vi både unga och oerfarna. Som den värdeinvesterare (eller värdefällainvesterare?) jag är ville jag få mycket bostadsyta till en förmånlig peng när vi skulle köpa vår första bostad i Stockholm.
Med den ansatsen kan man snart nå slutsatsen att det inte är de ”finaste” adresserna som vi då letade lägenhet på. Vi hittade en lägenhet som gav mycket yta till ett lågt kvadratmeterpris. Lägenheten var belägen en tydlig bit utanför tullarna. Jag kontaktade en annan mäklarbyrå för att få höra deras syn på lägenheten. Mäklaren jag var i kontakt med var tydlig med att hen inte rekommenderade att vi skulle köpa en lägenhet i det området. Det förekom lite stökigheter i området.
Värdefällainvesteraren och hans fru lyssnade inte på mäklaren utan köpte lägenheten. Vi stannade i lägenheten i drygt två år innan vi flyttade innanför tullarna. Jag trivdes bra i såväl lägenheten som området och vi sålde lägenheten med vinst. Som kuriosa kan nämnas att lägenheten finansierades med 100% lånade medel.
No comments:
Post a Comment