Pages

Monday, 10 November 2025

Har jag en ätstörning?

För en tid sedan skrev jag att min fru hade fått nog när det gällde min viktnedgång. Hon var tydlig med att det räcker nu. Sedan dess har vikten fortsatt nedåt, inte minst på slutet.

Min fru frågade då vid en måltid rakt ut: ”Har du en ätstörning?”. Bakgrunden är som sagt att vikten fortsatt nedåt och det är inte långt ifrån att första siffran som vågar visar är en sexa. För någon som är närmare 190 cm är det inte direkt någon superhög vikt. Sedan jag inledde min sommardiet har jag tappat cirka åtta kilo.

Många påtalar att det man tappar i ”kortare dieter” går man upp igen efteråt. Vi får se, men hittills har så inte blivit fallet för mig i alla fall. Jag har för tillfället dock inget fokus per se på att jag ska gå ner i vikt.

Anledningen till att jag nu tappat i vikt är att det har varit många stora saker som händer samtidigt, inte minst försäljning och köp av lägenhet. Det är för en del både psykiskt och fysiskt påfrestande händelser. Det kräver också en hel del jobb att packa ner, kasta/sälja saker man inte vill ha, packa upp etc i samband med flyttarna.

Mitt upp i flyttandet drar rapportperioden igång på allvar och uppnår sin kulmen. Jag vill följa med i utvecklingen och utnyttja eventuella lägen som dyker upp – eller genomföra portföljförändringar som kan behöva göras. Samtidigt vill jag hålla en god aktivitet på bloggen.

Vidare finns det också en person i min relativa närhet som har det utmanande för tillfället och jag vill vara ett stöd för honom.

Något som jag inte vill rucka på är träningen. Även om jag ytterst sällan tar i så att jag har blodsmak i munnen vill jag ändå vara fysiskt aktiv varje dag. Det behöver inte vara så omfattande men någonting vill jag få in på träningskontot.

Som om inte det vore nog håller vi också på att planera för en renovering i nya lägenheten. Man vill gärna passa på när det är ett mer fördelaktigt ROT-upplägg 😊

Avslutningsvis har vi en bebis här hemma hela dagarna som inte direkt alltid har aktieanalys, renovering eller att styra upp nya lägenheten som sitt huvudfokus.

Det är inte annat än att kroppen känner av lite trötthet. Även om det kanske inte är vad vi helst vill prioritera har min fru och jag ”tvingat” oss att bara sätta på något på tv:n en liten stund kvällarna, något som inte kräver någon större tankeverksamhet.

”Du säger att du har köpt din drömlägenhet. Nu sitter du och klagar på att det är jobbigt att flytta och planera renovering mm. Verkligen synd om dig du. Verkligen…”.

Jag förstår om någon tänker så. Detta inlägg syftar inte till att klaga. Även om jag är trött stundvis så försöker jag njuta varje dag. Jag gillar utmaningar och att ha mycket att göra. Vissa vill också att bloggen ibland ska vara mer personlig, så i dagens inlägg blir det lite mer personligt.

Om vi backar bandet till min frus fråga om jag har en ätstörning så svarade jag henne: ”Nej, jag bryr mig för mycket om min träning (= tappar för mycket muskler om vikten rasar)”.

Men om jag verkligen funderar på det och svarar helt ärligt så vet jag inte. Jag vill inte sätta ett epitet på det eller tala på ett underminerande sätt om ett så viktigt ämne som ätstörning, men någonting har jag nog. Och ätstörning kan te sig på flera olika sätt.

På sistone (om det inte bjuds på gratis mat på event eller hos bekanta) äter jag endast ett mål mat om dagen. I princip fastar jag då nästan 24 timmar varje. Jag satte också nyligen rekord när det kommer till min längsta fasta någonsin.

Inledningsvis åt jag en gång per dag för att spara tid, men nu VILL jag äta en gång per dag. Jag upplever att jag mår bra med det upplägget. Nu när jag har vant mig har jag absolut inga problem med svackor eller koncentration eller upplever hunger under dagen etc.

Tidigare i veckan levererade jag nytt säsongsbästa på 5 km när jag sprang på 20.32 min. Det kändes väldigt kontrollerat och jag hade kunnat springa betydligt snabbare. Löpning är något som kan bli beroendeframkallande. Det går heller inte att undkomma att (allt annat lika) är det lättare att springa ju mindre man väger. Det är därför lätt hänt att man också vill se siffrorna på vågen sjunka för att känna fartvinden piska ännu hårdare i ansiktet när man springer.

Det är dock lätt hänt att man pushar det hela för långt, och då kan fartvinden komma att upphöra helt. Som så ofta förr har jag lite utmaningar med att hitta en bra balans.

4 comments:

  1. En enkel lösning kan ju vara en protein shake/bar efter träningen. Går ju mer eller mindre direkt till musklerna och är rätt smidigt, precielt shake som har vatten.
    Skakar inte gott i början men kroppen lär sig snabbt att uppskatta det

    ReplyDelete
  2. Håller med föregående på ett sätt och jag förstår frun som antagligen vill laga mat åt dig. Jobbigt när någon i relativ närhet har det jobbigt. Hoppas att det blir bättre. Tack för dina redogörelser kring rapporterna men att äta mat bör nog gå före.

    ReplyDelete
  3. Betrakta min kommentar som generell även om den baseras på ditt inlägg. :-)

    Du satte själv fingret på min första tanke, frågar man någon som kanske dricker lite för mycket om hen är alkoholist blir svaret troligtvis nej. Det finns alltid anledningar till varför man tar just det där glaset.

    Jättebra att ni pratar om det, för även om det inte rör sig om en ätstörning idag så är det nog klokt att göra medvetna val om man balanserar på en gräns.

    Att ha barn bidrar till ännu en anledning att ha självgranskningen aktiverad. Det går aldrig att veta helt säkert vilka signaler man skickar till dem genom sitt eget agerande. Man säger att det är viktigt att äta 4-5 gånger om dagen, men om man inte sitter och äter tillsammans och barnen aldrig heller ser en äta... Vilka slutsatser drar de?

    Som exempel vill jag bara berätta om en person i min bekantskapskrets, som i de flesta avseenden är en mycket intelligent kvinna. Hon och hennes man körde "Biggest loser" hemma då deras dotter var 13-14 år. Den här dottern hade redan oerhörda krav på sig själv, alltid missnöjd med betyg om det inte var ett A, måste vinna alla tävlingar i gymnastik och handboll och väldigt restriktiv med vad hon åt eftersom hon inte tyckte att hon var smalast i gymnastiktruppen.

    I det här läget väljer hennes föräldrar (inte barnen alltså) att köra Biggest Loser. Det dröjde dock inte länge innan dottern utvecklade fullskalig anorexi och efter många månader av vaknätter och mycket förtvivlan från föräldrarnas sida blev hon tillslut tvångsinlagd i flera veckor, där hon långsamt fick lära sig att äta igen.

    Min poäng är att det inte är lätt att veta vilka signaler man skickar till sina barn (fast jag kan tycka att det var ganska uppenbart i historien ovan). Även om jag tycker att jag försökt göra saker så korrekt och genomtänkt som möjligt med mina barn, så KOMMER det finnas saker som de tycker att jag gjort dåligt. Precis som jag har åsikter om hur min mamma hanterat vissa saker under min uppväxt.

    För övrigt är stress en av de bästa viktminskningsmetoderna, även om det verkligen inte är att rekommendera. Det är nog en klok grej att schemalägga lite tid i soffan, så att det blir av. Mindfulness kan vara en utmaning att få till som småbarnsförälder, men ni kanske kan hjälpas åt att lägga in det också på schemat så att ni får en kvart här och där?

    Jag tycker också att det låter som att du har en mycket klok fru, bra att du lyssnar på henne! ;-)

    ReplyDelete
  4. Gör EDE-Q om du är osäker på hur du ligger till.

    https://registercentrum.blob.core.windows.net/riksat/r/EDEQ-SkxfXxnMqI.pdf

    Tröskelvärden:

    Totalpoäng: 2,76 och högre indikerar kliniska symtom
    Återhållsamhet: 2,3 och högre indikerar kliniska symtom
    Ätbekymmer: 1,95 och högre indikerar kliniska symtom
    Figurbekymmer: 3,69 och högre indikerar kliniska symtom
    Viktbekymmer: 2,95 och högre indikerar kliniska symtom

    ReplyDelete