Om konsten att låta bli

Att göra eller inte göra.

I dagens inlägg är det fokus på Johan Anderbergs bok ”Just don’t: om konsten att låta bli”. Det är en bok som bjuder på en del tänkvärda saker. Nedan är mina anteckningar som jag skrev ner när jag läste boken.

I ett samhälle där vi har mer information och data än någonsin tidigare fattas också allt fler beslut. För de personer som klarar av att stå emot mot denna besluts- och agerandehets skapas ofta möjligheter genom att utnyttja irrationella handlingar gjorda av andra – exempelvis är detta ett fenomen som inte sällan uppstår på börsen.

På börsen är det ofta känslor som styr kurserna i det kortsiktiga perspektivet. Många börsintresserade betalar, genom ett frekvent handlande, betydande summor i onödan för courtage. Att behålla lugnet och anamma en långsiktig (passiv) approach är för de flesta en vinnande strategi.

Sammantaget verkar många i dagens samhälle tendera att vilja göra någonting istället för ingenting, även om detta någonting är negativt. Om vi avstod från det icke-nödvändiga skulle vi erhålla mer ledighet och slippa mycket oro – något som den romerske kejsaren Aurelius var inne på redan på 100-talet e.Kr.

Det finns en styrka i att våga låta bli, även om man då kan anses vara exempelvis både lat och obeslutsam. En känsla av kontroll, dvs när vi fattar eller kan fatta beslut, gör dock att välmåendet (åtminstone tillfälligt) generellt är bättre.

Det är lätt att fatta sämre beslut under tidsbrist. Studier har dock visat att personer som besitter expertis eller yrkeskunnande är bättre på att hantera tidsbrist (kring frågor relaterade till deras expertisområden).

En risk med att ha väldigt mycket kunskap om något är att man fokuserar för mycket på den information man har – ibland på bekostnad av den information som är viktigast. Vidare tenderar en person som får ny information att överskatta hur viktig den är.

Det är också tänkvärt att de stora värdena i ett företag inte skapas i den tidiga fasen av bolagets utveckling, utan långt senare. Det är därmed inte snabbheten som betyder något, utan uthålligheten.

Politiker och beslutsfattare har incitament för att göra någonting. Att inte göra någonting, som enligt många gällde för Sverige under covid-pandemin, leder ofta till kritik. Det gäller därmed att våga göra ingenting, även om det leder till ogillande av andra.

Sammantaget finns det en överdriven vilja att agera. Att agera ger en illusion av kontroll.