Hushållets kassaposition

Det är en ständigt återkommande frågeställning bland investerare huruvida man bör ha kassa i portföljen eller inte.

När jag år 2011 inledde resan mot finansiellt oberoende fanns det inte på kartan att ha en endaste krona i likvida medel, varken i portföljen eller knappt ens någon annanstans i ekonomin heller för den delen.

Direkt lönen kom in på kontot sattes så mycket som möjligt in till aktiekontot. Där sattes pengarna sedan snabbt i arbete. Det hela kryddades med att aktier också köptes med lånade medel, ibland för förhållandevis betydande belopp.

Att ha någon allmän buffert, när vi hade två löner i hushållet och bodde i bostadsrätt, var inget vi upplevde oss ha behov av. Skulle exempelvis kylskåpet gå sönder skulle det ha gått att åtgärda på ett smidigt sätt ändå.

Historiskt har jag därför varit en stark förespråkare för att i princip varenda ”överskottskrona” ska gå rakt in på aktiekontot och snabbt sättas i arbete. Tajming är som sagt svårt på börsen – åtminstone för mig.

Givet vår nuvarande (allmänna) situation har jag dock ändrat syn på behovet av att ha likvida medel i reserv. Det är betydligt viktigare idag att inte slarva bort det vi har byggt upp vs. att nästa miljonpassering ska bockas av så snabbt som möjligt. Därutöver är min magkänsla att det mer frekvent är större rörelser på börsen (åtminstone i enskilda aktier) än vad det har varit innan.

Vår ambition idag är att vi ska ha en ”kassaposition” som motsvarar minst 18 månaders kostnader. Tanken är främst att detta just ska vara ”rainy days” pengar. Eller att vi har kapital redo att använda den dagen då ingen lön alls kommer in i hushållet.

Men kassapositionen skulle också kunna användas om vi exempelvis önskar genomföra någon renovering och/eller om en (större) sättning visas på börsen. Börsturbulensen som följde efter attackerna i Mellanöstern inleddes gjorde att jag nallade en del från ”kassabufferten”.

Storleken på eventuell allmän buffert och likvida medel i aktieportföljen tycker jag är högst individuellt och inte en fråga där det finns ett svar som passar alla. Det beror på hur individens enskilda förutsättningar, risknivå, prioriteringar etc ser ut.

Gällande vår ambition om att erhålla en kostnadsposition som motsvarar minst 18 månaders kostnader så är detta en nivå vi täcker för tillfället. Detta är pengar som är helt utanför aktieportföljen. Sedan har jag även likvider på aktiekontot.

Hur ser ni på buffert och likvida medel, samt har er syn i frågan ändrats under er investeringsresa?