Kassa är inte så dumt (ibland)

Börsen har haft en stökig inledning på 2022. Tack vare budet som kom på Aspire Global har jag hittills under 2022 haft en betydligt mycket större kassa jämfört med vad jag brukar ha.

Att ha – eller att inte ha – kassa redo för turbulenta tider är en omdiskuterad fråga bland investerare på börsen. Historiskt sett har jag haft som ambition att investera så mycket jag kan och som jag har haft utrymme för. Överlag har jag också varit en flitig användare av belåning i portföljen. Belåning av aktier är dock inget jag rekommenderar som allmänt tips. I tider av börsuppgång är det givetvis trevligt med den extra hävstång som belåningen medför, men det kan snabbt bli betydligt mindre trevligt om börsen rasar.

Förutom på senare tid har jag i stort sett aldrig haft kassa i portföljen. Det som jag slarvigt kategoriserade som kassa var snarare det belåningsutrymme som fanns i portföljen. Med andra ord, om dippköpsmöjlighet uppstod köpte jag mer aktier genom att låna pengar. Tidigare har min fru och jag också haft ett starkt månatligt kassaflöde i form av en hög sparkvot.

Som bekant har vi inte längre samma fokus på att upprätthålla en hög sparkvot. Detta har bland annat bidragit till att vi på senare tid blivit mer återhållsamma när det gäller belåning samt att vi inte är främmande för att ha lite kassa i portföljen. Inte minst är detta något vi tycker känns rätt när känslan är att börsen präglas av ”the sky is the limit”.

Personligen har jag således svängt lite i kassafrågan under årens lopp. I dagar som i måndags förra veckan samt i förrgår och igår morse känns det extra bra att ha pengar i kassan, vilket vi utnyttjade genom att genomföra lite aktieköp.

Anledningen till att ordet ”ibland” nämns i rubriken till dagens inlägg är jag vet att denna typ av diskussion alltid medför att välkända citat kommer som ett brev på posten. Exempel på innebörden i ett sådant citat är att flertalet personer har ”förlorat” mer pengar på att (med kassa) sitta på sidlinjen och vänta på börsnedgångar jämfört med hur mycket pengar de ”förlorade” i själva börsnedgångarna.

Då jag inte heller är en särskilt stor anhängare av teknisk analys (= jag tror inte att det är vidare enkelt att tajma börsens upp- och nedgångar) så ter sig nyss nämnda resonemang rimligt ur ett allmänt rationellt perspektiv.

Givet min nuvarande situation när FIRE-resan går in i en ny fas tycker jag att det finns skäl att ha några procent av portföljen i kassa – inte minst vid tider då allmän hausse råder på börsen. Vad jag hart lärt mig avseende vad som passar bäst för mig är att börsnedgångar känns betydligt mer hanterbara om jag i börsnedgången har möjlighet att köpa på mig ytterligare aktier till attraktiva kursnivåer. Det vill säga, det är snarare mer utmanande att se attraktiva köptillfällen gå om intet än att se portföljen (tillfälligt) minska i värde.

Som jag har skrivit tidigare tror jag det är ytterst få, även av en del påstår annat, som i realiteten är fullinvesterade. Det är en fråga som är tydligt förknippad med subjektivitet. Ett väldigt enkelt exempel: Om jag idag har 10 000 kronor i ”kontanter” på mitt ISK, då har jag kassa i portföljen. Om jag istället flyttar dessa 10 000 kr (allt annat lika) ut från portföljen och t ex säger att pengarna ska användas till framtida resor, då är synen att jag är fullinvesterad – detta trots att min finansiella situation är exakt likadan i de båda exemplen.

Personligen är mitt fokus på att långsiktigt stärka och växa min nettoförmögenhet. Exakt hur stor andel av nettoförmögenheten som råkar ligga på specifika konton vid ett givet tillfälle är av underordnad betydelse.

Det hör nog också till sakens natur att när goda tider uppvisas på börsen får man mer kritik om man väljer att ha kassa i portföljen. Detta är i linje med det gamla mönstret om att många tenderar att köpa aktier när kursnivåerna är höga och sälja när kursnivåerna är låga.

Vad är er syn på kassa i portföljen?