Pages

Friday 22 April 2022

Lite fredagstankar


Det är återigen fredag. Rapportperioden börjat skruva upp tempot och nästa vecka kommer det dra igång ordentligt. Kul! Eller, förhoppningsvis blir det kul 😊 På agendan idag står dock fredagstankar, vi kör igång direkt.

VOI OCH HUNDSKIT: De tre senaste skrivna orden är nog något som en del personer mycket väl skulle kunna tänka sig inkludera i en och samma mening. Det är dock en nedlåtande jämförelse…för hundskiten… Åtminstone om man ska försöka tolka vissa personers tankar om elsparkcyklar.

Voi representerar i det här fallet fenomenet elsparkcykeln. Personligen har jag inget emot elsparkcyklar och jag tycker att det är en cool innovation. Jag är också (via VNV Global) ägare i Voi och blir glad när jag ser folk som är ute och åker på dessa transportmedel. Jag ser många fördelar med elsparkcyklar. Men om man lyssnar på en hel del människor är känslan dock att detta fenomen för med sig tydliga negativa aspekter. Självklart är det inte lämpligt eller trevligt när elsparkcyklar står ”parkerade” på olämpliga ställen och när någon form av transportmedel förs fram på ett farligt eller annat olämpligt sätt. Trots detta har jag svårt att förstå den (enligt mig upplevda) oerhörda negativitet kring elsparkcyklar. Som med alla innovationer och nyheter krävs det att bra regelverk kommer på plats, det gäller givetvis elsparkcyklar också.

Det som göms i snö… Nu när våren har gjort entré är det ändå som att vintersäsongen håller sig kvar. Istället för att köra slalom runt käppar är det istället slalom runt hundbajs som gäller. Hundbajsslalom ter sig dock mer okej än att köra slalom runt elsparkcyklar. Frugan och jag var ute och gick häromdagen och hon påpekade att det var mycket hundbajs på trottoarerna. Vilken tur att det inte är Voi i alla fall svarade jag skämtsamt…

(Ps, jag gillar hundar. Jag gillar också Voi och jag ser gärna fler personer som (på ett ansvarsfullt sätt, inklusive parkering) åker runt sina Vois).

SÄTT INTE MÅL NÄR DU ÄR DOPAMINHÖG: Att vara ”hög” på dopamin kan lätt ge en känsla av att man är oslagbar och att man kan klara av vad som helst. Vid en snabb googling får man (det övergripande) svaret att dopamin är ”en signalsubstans som utsöndras bland annat för att belöna ett visst beteende och få dig att må bra”. Det kan dock bli för mycket av det goda och vissa saker som kan rendera i dopaminutsöndring är inte något som långsiktigt är eftersträvansvärt för hälsan. Hursomhelst, för egen del är det en fantastisk känsla de gånger dopaminet flödar ordentligt när jag kommer hem efter en löptur. Runner’s High är ett välkänt fenomen som tillhandahåller en tillfredsställande känsla.

Utav egen erfarenhet har jag dock märkt att det inte alltid är det mest optimala att sätta mål med denna känsla i kroppen. Det känns som sagt att man är oövervinnerlig och klarar av vad som helst. De målen man sätter kan då bli ganska extrema 😉

Man kan tänka sig ett scenario i stil med följande: Man har sprungit ett maraton på dagen, vilket var den längsta distansen du någonsin sprungit. Man sitter nu nöjd på after-run med några vänner och diskuterar loppet. Som om inte dopamin-kicken från loppet var tillräckligt njuter man också av lite öl och pizza. En av dina kompisar föreslår att ni ska springa en ny mara inom kort då det var så fantastiskt kul. Diskussionerna fortgår och gruppen har snart landat i något betydligt mer extremt än att springa maraton, nämligen Ultravasan (= springa Vasaloppssträckningen). Det räcker inte heller att ta sig i mål, det ska göras under tiden X timmar också. Där X-timmar motsvarar en kilometerfart som är samma hastighet som de höll på dina platta asfaltsmara.

Dagen efter den underbara mara-upplevelsen har du så mycket träningsvärk att det krävs en viljeansträngning att ta sig ur sängen. Att döma av dina steg i trappan ner till köket skulle man kunna tro att du har åldrats signifikant under natten. När du nästan är nere för trappan kommer du på att du igår anmälde dig till Ultravasan, som går av stapeln om cirka 2,5 månad… 

Hoppas att ni får en fantastisk helg!

4 comments:

  1. Jag gillar också hundar. Jag har turen att ha hyfsat med skog runt omkring och i närheten eller skall jag skriva tillräckligt med skog i närheten för att slippa se hundbajs på trotoarerna. 2 familjer på samma gata har hund och jag märker att det går utmärkt för dem att gå in i skogen precis bredvid! Sparkcyklar ses mer runt stan och söder Stockholm. De har inte riktigt placerats här söder om söder. Det där med dopamin har jag tyvärr ingen kommentar om.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Skönt att bo i närheten av skogen. Hoppas snart det dyker upp några Voi i kvarteret du bor i :)

      Delete
  2. Ah, det där med dopaminet händer mig varje gång. Fast det är inte så mycket att sätta mål som att jag käckt tänker att: varför springer jag inte varje dag? Och när jag efter några dagar fortfarande inte kommit ut i spåret, leder det istället till en känsla av otillräcklighet.

    Kanske enklare att bara låta bli att springa öht, för min del? ;-)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Eller hur, man vill bara ha mer löpning när dopaminet kickar in efter ett härligt pass :) Hehe, löpning är för trevligt för att låta bli om man har möjligheten ;)

      Delete