Lite fredagstankar

Det är återigen fredag och dags för nya fredagstankar. Efter att det var uppehåll ett tag med fredagstankarna så börjar jag nu komma in i rutinerna igen 😉

BETALA FÖR ATT FÅ MEDALJ: Bland folk som titulerar sig löpare finns det dem som älskar att springa lopp och att tävla. Sedan finns det dem som säger att de aldrig skulle betala för att springa.

Jag gillar att springa lopp. En för mig uppskattad del av den totala upplevelsen är också att få en medalj hängd runt halsen när man kommer i mål. Att springa på upploppet till publikens jubel och passera mållinjen och få medaljen runt halsen, det är en bra målbild när man är ute i ur och skur och tränar inför loppet.

Jag betalar hellre lite extra i anmälningsavgift än att få en ”dålig” medalj (eller ännu värre, att inte få någon medalj alls). Jag har sprungit en hel del lopp de senaste åren och loppet som ger mig den medalj jag uppskattar i särklass minst är Midnattsloppet i Stockholm. Den saknar band och går således inte ens att hänga runt halsen (åtminstone tidigare år har dock löpare som springer Midnattsloppet i andra städer sett ut att få bättre medaljer).

På grund av att Midnattsloppet i Stockholm tidigare år har tvingats kassera flertalet medaljer anger man i år att löpare som önskar få medalj får betala 30 kr extra för detta. För egen del betalar jag inte extra för en medalj som jag inte ens kan hänga runt halsen 😊

Ps 1: Skrivningen ovan om att jag hellre betalar lite extra för att få medalj ska inte tolkas som att jag vill betala stand-alone för medaljen (även om det rent teoretiskt i vissa fall kan bli samma summa…).

Ps 2: Det är inte endast Midnattsloppet som har upplägget med att man behöver betala extra för att få medalj.

DEN SNÅLA ESG-TRENDEN: Det är lätt att kasta ur sig argument i stil med ”Att varje år tvingas kassera ett betydande antal medaljer är inte något som främjar vår miljö och omvärld. Till följd av detta har vi – som en ansvarstagande organisation – beslutat att medaljer inte längre inkluderas i anmälningsavgiften till våra lopp”.

Ovan citat är påhittat från min sida, men det underliggande budskapet (= använda ESG-trenden som ett skäl till att allt annat lika försämra kundvärdet) har påträffats vid flertalet tillfällen från organisationer runt om i samhället.

Innan det kom plastskatt kunde man som kund i t ex klädbutiker få frågan om man ville ha en påse också. När man i vanlig ordning artigt svarade ”Ja, tack gärna” fick man helt plötsligt en dag se att summan att betala rasslade till och ändrades på displayen. Man frågar då ”Kostade inte tröjan 499 kr? Det står 500 kr på kassadisplayen”. Svaret kunde då exempelvis bli ”Vi har börjat ta betalat för påsen också, vilket är i linje med vår hållbarhetspolicy”.

Om man ena dagen börjar ta betalt för plastpåsar och jag fortsätter att köpa plastpåsar, den enda skillnaden blir då att det blir dyrare för mig medan bolaget tjänar mer pengar. Givetvis förstår jag att antalet plastpåsar som säljs sjunker när de kostar pengar / blir dyrare. Jag tycker givetvis också att det är bra att plastkonsumtionen minskar.

Det känns bara ibland som att man med ESG-trenden i ryggen kan vidta vissa åtgärder som inte alltid är för kundens bästa. Det är som att jag skulle gå in en dag till chefen och säga ”Antalet personer som drabbas av utmattningssyndrom har ökat explosionsartat under de senaste åren. Då hållbara medarbetare är ett stort fokusområde för oss kommer jag därför från och med nu att börja jobba 70%, men jag ser fortsatt framemot att få 100% lön”.

Hoppas att ni får en fantastisk helg!