Pages

Wednesday 29 June 2022

Att säga ifrån och stå upp för sig själv

Idag tycker jag att det är ett intressant ämne på bloggen. Att säga ifrån och stå upp för sig själv, det är viktiga egenskaper att ha. Det kan te sig lätt i teorin, men ack så mycket svårare i praktiken. I alla fall tycker jag det.

En stor del av den feedback som jag har fått under årens lopp är i stil med ”Han är väldigt snäll, alltid glad, är omtänksam och arbetar hårt”. Beroende på sammanhang och vilket perspektiv man har kan nyss nämnda ord vara ”bra” eller ”mindre bra”.

Utifrån ett ”mindre bra” perspektiv så är en person som får den återkopplingen kanske inte alltid den allra mest spännande att umgås med (åtminstone inte kortsiktigt). Man vet var man har personen och att den (nästan) alltid finns där när man själv har tid/lust att umgås.

För att knyta an till börsen: Vem vill inte ha avkastningen som ett haussat tech-bolag kan ge framför att ha en tråkig indexfond? Åtminstone fram till dess att den haussade tech-aktien fallerar och man förlorar en betydande del av det satsade kapitalet – då är det inte så pjåkigt med en tråkig indexfond längre 😊

Ett annat exempel från listan ”mindre bra” avseende den feedback som anges ovan är att det kan vara lätt att bli ”utnyttjad”. Detta gäller inte minst om man har en svagare sida när det kommer till att säga ifrån och att stå upp för sig själv. Min starkaste sida är inte direkt att säga nej.

Att jag har varit dålig på att säga nej har resulterat i en del övertidsarbete, att jag har gjort några saker jag kanske inte skulle ha velat göra egentligen och att jag har försummat någon sak jag skulle ha velat prioritera. Följande mening är tänkvärd: ”När man säger ja till något säger man samtidigt nej till något annat”.

Även om jag fortfarande tycker att det är jobbigt att säga ifrån och säga nej har jag (efter att aktivt ha jobbat med det) blivit bättre på det (om än från låga nivåer). Det finns exempel när något hänt på jobbet och jag upplevde att jag sa ifrån. Jag har sedan senare på dagen stolt berättat för min fru vad som hände.

När jag väl säger nej och står upp för mig själv är det dock många gånger då jag nästan får lite dåligt samvete. Det känns nästan som att jag har varit ”dum” mot någon när dessa situationer inträffar. När jag berättar för min fru om vad som har hänt (t ex om jag har konfronterat någon) brukar hennes respons snarare vara något i stil ”Det där du påstår dig ha dåligt samvete för, det är inte ens något som de flesta ens skulle reagera på att kalla konfrontation”. Som sagt, jag har blivit bättre från låga nivåer 😊

Det var en kompis en gång som sa till mig ”Jag tror du har bra självförtroende men kanske inte ’den bästa’ självkänslan”. Jag har funderat en del på det där och jag tror min kompis har en bra poäng. Jag har lagt lite tid på självkänslorelaterade tankar, texter och övningar – det kan bli ganska utlämnande men om det finns intresse för det kanske det är något jag publicerar på bloggen framöver.

10 comments:

  1. Jag tror att det här är en viktig sak som alla mår bra av att utveckla, lära sig att säga nej. Som du riktigt påpekar så säger jag ja till detta så säger jag nej till något annat.

    Jag bor ju sedan 20 år sen tillbaka utomlands, har bott och jobbat i nästan 10 länder. Min generella attityd, förmodligen på tok förenklad och enkelspårig, är att svenskarna är konflikträdda och i hög grad söker konsensus. Ja, saker och ting har förändrats de senaste 10 åren men den generella jargongen är konsensus. Söker man konsensus så säger man väl till stor del "Ja" även till saker som man kanske inte tycker om? Jag tror att svenskar kanske i för hög grad säger "Ja" jämfört med andra. Å andra sidan, när väl "skålen är full" och svensken har sagt "ja" till för mycket tror jag att då går det åt andra hållet - då blir det kanske för mkt "nej" och man egentligen borde söka konsensus? Vilda spekulationer från min sida.

    Mvh Eilertregerar

    ReplyDelete
    Replies
    1. Väldigt intressant! Jag delar helt dina tankar, men förhoppningsvis går utvecklingen så sakteliga åt rätt håll iaf :) Om inte annat blir man varse om det om man närmar sig (eller går över gränsen) för utbrändhet. Vad spännande att ha jobbat i närmare 10 olika länder! Saknar du Sverige någon gång? :)

      Delete
  2. Jag hade hemlängtan fram tills 6-7 år sedan men numer, nej. Det som fick mig att flytta var klimatet, tycker att sommaren är för kort i Sverige. Sverige är bra på många sätt men tyvärr har ju utvecklingen framför allt de senaste 5-10 åren gått åt fel håll.
    Mvh Eilertregerar

    ReplyDelete
    Replies
    1. Skönt med lite bättre klimat under en större del av året!

      Delete
  3. Skriv gärna mer om självutveckling, självförtroende och självkänsla! Spännande område som jag själv är jättedålig på men försöker förbättra! //erohT

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tack för feedback! Ska försöka få till det lite mer framöver :)

      Delete
  4. Det här är ämnen som jag själv gärna funderar över och skriver om. Viktigt att komma ihåg är att vi är i ständig utveckling. Bara för att man tidigare sett sig som en viss typ av person, betyder inte det att man alltid kommer att vara det. Man bättrar på sina chanser att påverka vem man vill vara genom att ha det i åtanke. Jag har jobbat väldigt mycket med min självkänsla de senaste åren och jag kommer nog alltid att göra det.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Väldigt bra poäng med att mycket handlar om ständig utveckling och att en god självkänsla/självförtroende en dag inte behöver vara det nästa dag. Vilka är dina bästa tips för att jobba med självkänslan?

      Delete
    2. Jättesvårt att ge generella tips, eftersom det kan ligga olika anledningar bakom en dålig självkänsla. Men en sak som fungerat för mig att vara lite snällare mot mig själv. Ta ett steg tillbaka och titta på andra människor runt omkring. Vad ser jag när jag tittar på dem? Inte så mycket faktiskt, jag vet ingenting om dem. De ser ut som vem som helst. Vad ser andra när de tittar mig? Kanske är det samma för dem? Det jag oroar mig över, syns antagligen inte utanpå. Vad har jag för förväntningar på mig själv? Är det okej att vara en i mängden? Att inse att alla faktiskt har sina demoner att kämpa emot kan göra det lättare att ta itu med sina egna. För egen del har jag också försökt hitta grunden till min dåliga självkänsla och det har varit ett intressant pussel att lägga. Jag har lärt mig mycket, men det kan vara svårt att hitta frågor att ställa till sig själv. Det kan hjälpa att ha någon att bolla med, en nära vän eller kanske rent av någon slags coach?

      Delete
    3. Väldigt bra och tänkvärd kommentar! Jag tror också många behöver vara snällare mot sig själv och inte ha maxade förväntningar hela tiden. En coach är bra! Jag har kört lite KBT för några år sedan :)

      Delete