Sommarreflektioner #1: Försvunnen ambitionsnivå

Sommaren utgör bland annat ett bra tillfälle för reflektion och vila. För egen har jag fokuserat mer på nyss nämnda begrepp den här sommaren än vad jag har gjort på många år.

En del av dessa reflektioner, och slutsatser som detta mynnat ut i, har jag skrivit ned. Eventuellt kommer en del av detta publiceras på bloggen i form av en serie sommarreflektioner.

FÖRSVUNNEN AMBITIONSNIVÅ: Historiskt sett har jag haft ett väldigt högt tempo i mitt liv, med många bollar i luften samtidigt. Det är något jag, stundom, finner givande och inspirerande. Självklart är det dock viktigt med balans och man kan givetvis inte ha ett (för) högt tempo hela tiden.

Jag minns en gång när jag på bloggen redogjorde för hur en typisk dag i mitt liv kunde se ut. Jag minns då att det var en person som kommenterade att ”jag kommer brinna upp” om jag fortsätter i det tempot. Jag kommer nog aldrig att glömma den kommentaren. Det som personen som skrev kommentaren inte är medveten om är att den typiska dagen jag beskrev var tydligt lugnare än hur en typisk dag kunde se ut för mig något år tidigare.

Jag hade således redan för några år sedan skruvat ned mitt tempo. Under de senaste veckorna har tempot skruvats ned ordentligt ytterligare. Det är nästan så att ambitionsnivån har gått upp i rök för tillfället 😊

Ett område där ambitionsnivån är låg är när det gäller ”händelserika” sommar- och semesterplaner. Tidigare år har nästan mantrat varit ”inga planer, ingen idé att ha semester” 😊 Jag vet att det finns många olika åsikter kring nyss nämnda mening.

Det är givetvis trevligt att åka på semester och skapa minnen, men personligen känner jag just nu att jag i år mestadels vill vara på hemmaplan. Jag känner inget sug just nu över att vara ute i stekande sol (vid t ex medelhavet) eller att trängas med massa andra på diverse populära platser (se mitt blogginlägg från förra veckan om The Crowd Effect).

Å andra sidan är många vackra och gemytliga platser i Stockholm för närvarade mer eller mindre tomma på folk. Jag njuter för tillfället av att ta dagen som den kommer och ibland besöka några av Stockholms mindre kända pärlor, utan trängsel.

Förutom att ambitionsnivån ter sig borttappad när det gäller fullspäckade sommar- och semesterplaner har även ambitionsnivån till en ganska stor del försvunnit när det gäller aktier och bloggande.

Aktier: Jag var som bekant riktigt taggad på rapportperioden. När den väl dundrade igång var det inte längre lika roligt. Eller vad ska man säga. Vissa bolagsrapporter mottog jag med stort intresse, medan andra bolagsrapporter har jag inte ens brytt mig om att läsa förutom att insupa rapporten på ”flashnivå”. Har man en väldiversifierad portfölj av bolag som går med vinst etc räcker det förvisso kanske ibland att köra en väldigt övergripande rapportläsning. Men å andra sidan kan det också vara ett tecken på att jag har lite för många bolag i portföljen, där vissa innehav har för liten påverkan på totalen. Detta får bli ämne för ett annat inlägg i min serie sommarreflektioner. Senaste veckan kollade jag knappt heller ens börskurserna.

Bloggen: Jag har inte heller haft samma skrivarlust på sistone som jag haft tidigare. Jag är ibland en periodare. För bloggens dels betyder det att det ibland sprutas ut mer inlägg och ibland sprutas det ut färre inlägg. I grunden gillar jag ofta att skriva, utmaningen kan ibland vara att det jag för tillfället gillar att skriva om kanske inte är det som läsare till en aktieblogg helst läser om. Jag gillar att ibland skriva om mer djupa/filosofiska (och vad vissa skulle kalla ”flummiga” saker), det är som bekant inte det som står allra högst upp på önskelistan hos de som vill läsa om aktier och investeringar. Således får de inläggen mindre antal läsare, vilket inte är något bidrar till skrivinspirationen – det är en utmanande balansgång😉

Hursomhelst, efter en kortare paus från något man gillar att spendera mycket tid på så brukar inspirationen komma tillbaka.

Även om det kanske inte direkt framgår av texten ovan måste jag ändå säga att nuvarande sommar är min bästa hittills och att jag aldrig mått bättre. Jag njuter av varje dag. Jag spenderar mycket tid med nära och kära, läser och lär mig nya saker, tillåter tid för reflektion och vila samtidigt som jag är aktiv på dagarna och upptäcker nya platser i min hemmiljö.

Då detta är första sommaren med sonen behövs kanske inte så mycket annat än att njuta av att vara närvarande och spendera mycket tid med honom. Att vara med familjen och se sonen utvecklas är inte en så dum plan för sommaren 😀