Är FIRE något önskvärt?

Förra veckan skrev jag om att investera vs. att amortera. Det är ett ämne som många har åsikter kring. Ett annat ämne som många har åsikter kring är huruvida FIRE är eftersträvansvärt eller inte.

När börsen för några år sedan ångade på uppåt kändes det verkligen som om att ”the sky is the limit”, då väcktes drömmen om FIRE hos många personer. Det gjordes några (mediokra) dokumentärer om hur man kan spara pengar och sedan gå i tidig pension 15 år senare. FIRE-rörelsen växte sig allt större.

Å andra sidan finns det många som påtalar hur samhället skulle falla ihop om ”alla vill sluta jobba tidigt och ingen vill ta ansvar för samhället”. Det finns dem som anser det helt otänkbart att sluta arbeta. Det uttrycks ibland nästan på ett nedvärderande sätt ”Du har knappt hunnit skriva på anställningsavtalet innan du drömmer om att sluta jobba för alltid”. Eller ännu värre ”Vad är det för liv om man bara sitter hemma (i ”ung ålder”) och gör ingenting?”.

Personligen tycker jag att ovan åsikter är lite "selektiva". När jag såg en FIRE-dokumentär där de pratade om att man kan spara aggressivt nu (när paret i fråga också hade småbarn) och sedan gå i tidig pension om 15 år, det tycker jag är otroligt oinspirerande!

Vem vill hårdspara / snåla / downsize:a när barnen är små för att man ska kunna pensionera sig typ när barnen flyttar ut? Ska man göra en FIRE-dokumentär tycker jag att man måste paketera storyn mycket bättre.

De som regelbundet klagar på FIRE tycker jag inte sällan beskriver ”extremscenarion”. Det känns inte direkt som att de som precis ska börja sitt första jobb är de som huvudsakligen siktar på FIRE så fort som möjligt? Det är som att FIRE-anhängarna skulle säga ”Tycker du att någon som blir illa behandlad på jobbet, jobbar svart, har ingen utbildning (= svårt att få nytt jobb) enbart ska jobba för sakens skull? Är det då inte bättre att personen (som har god ekonomi) slutar jobba och mår bättre? Det lär heller inte ske att "alla" slutar jobba.

Personligen tycker jag ibland att det blir lite komiskt när personer säger att de aldrig skulle satsa på FIRE för att de trivs så bra på jobbet. Det är givetvis strävsamt och trevligt att trivas bra på jobbet. Något som jag tycker är intressant är då att kontra med en motfråga: ”Kul att du trivs så förträffligt på jobbet, men hur mycket skulle du vara beredd att gå ned i lön och ändå gå till jobbet?”

Om arbetsgivaren säger att från och med imorgon kommer du få 70% mindre lön, då tror jag att många skulle trivas betydligt sämre på jobbet (även om de per se inte behöver mer än de pengar som den nya lönen kommer medföra). Man kan tycka att det är ett dåligt exempel. Men någonstans grundar det sig ändå i om man trivs med att göra något även om man inte får betalt för det.

Således kan man fråga sig om jobbet är något bland det roligaste som finns? Skulle du trivas ännu bättre om du istället för jobbet spenderade mer tid med din familj och dina vänner, reste mer, tränade mer, började plugga något som du finner oerhört intressant etc?

Grundfrågan är enligt mig inte om man trivs på jobbet eller inte. Snarare borde kanske frågan vara ”trivs du tillräckligt bra på jobbet?”

Ponera att jag jobbar ”på bandet” i en bilfabrik hela dagarna. Jag tycker att det är relativt trevligt och jag gillar mina kollegor. Jag har dock ett aktieintresse som jag gillar än mer än mitt jobb på bilfabriken. Under de senaste åtta åren har jag sparat bra och jag har varit lyckosam med mina investeringar. Under ett genomsnittligt börsår tjänar jag numera mer på min ”hobby” (= aktieinvesterandet) jämfört med vad jag gör på mitt ”riktiga” jobb (= bilfabriken).

En dag (då jag fortfarande har många år kvar till ”riktig pensionsålder”) bestämmer jag mig för att uppfylla min dröm om att på heltid analysera aktier och förvalta mitt kapital. Förutom att vara en mer närvarande familjemedlem, träffar jag också regelbundet vänner, andra investerare, deltar på massa investerarevent, träffar bolagsledningar etc. Skatt betalas enligt gängse regler för vad som är tillämpligt i min situation.

Borde ovan exempel ses som ”dålig” eller ”bra” FIRE? Skulle ditt svar ändras om jag gör exakt samma saker men också startade ett bolag (där pengarna förvaltas och jag kanske kan ses som en "företagare")?

Skulle svaret på frågan vara annorlunda om jag hade lika mycket pengar men inte var intresserad av aktier så jag satsade på indexfonder och sålde av lite av portföljen varje månad (= gav mig själv ”lön”) – detta samtidigt som jag spenderade en stor del av dagarna med att läsa böcker (vilket var mitt största intresse i livet)?

Vidare är min uppfattning att många inte trivs superbra (= det är inte bland det roligaste som finns) på sina jobb och att gå och längta efter nästa semester känns inte helt rationellt. Oavsett om man trivs eller inte trivs på jobbet är det dock bra att ha kapital som möjliggör förändringar i livet om man så skulle önska vid ett senare tillfälle.

Avslutningsvis tror jag inte att man ska anta att FIRE-personer har en diet som 100% består av knäckebröd och att man utöver detta gör absolut ingenting på dagarna 😊

Vad tycker du om FIRE?