Mina tankar om Castellum

På måndagsmorgonen var det dags för Castellum att bekänna färg när man publicerade sin Q4-rapport.

Q4-rapporten överskuggades dock av ett pressmeddelande som skickades ut strax innan rapportsläppet. Pressmeddelandet förkunnade att Castellum planerar genomföra en företrädesemission om 10 mdkr.

Jag har skrivit flera gånger genom årens lopp att Castellum, även om det är ett väldigt fint bolag, aldrig har varit en personlig investeringsfavorit. Under långa perioder har därför Castellum inte befunnit sig i min portfölj. Det har renderat i lite gliringar där det ibland påstås att man inte ”får” kalla sig utdelningsinvesterare om man inte äger bolaget som skulle bli Sveriges första utdelningsaristokrat.

Efter 24 år i följd med stigande utdelning har Castellum nu sagt att utdelningen är inställd. Det är smashläge för investerare (som inte är särskilt inställsamma till utdelningar) att lägga syrliga kommentarer.

Personligen hade jag ändå en liten (men naiv?) förhoppning om att Castellum i slutet på innevarande år skulle kunna ändra sig om utdelningen. Måndagens besked om företrädesemission grusar dock mitt hopp om utdelning senare i år. Det skulle vara oerhört märkligt att först plocka in pengar för att sedan skifta ut dem igen.

Castellum har en tillräckligt bra finansiell ställning för att inte behöva plocka in mer kapital. Har man ambitioner om att öka sitt ägande i bolaget (till sannolikt attraktiva villkor) är veckans utspel däremot en mer attraktiv manöver.

Det må låta ”fint” att man ska få godkännande från årsstämman, drömscenariot för majoriteten av befintliga investerare torde däremot inte vara att företrädesemission annonseras utan att villkoren för emissionen presenteras.

Greed still works

Denna rubrik syftar huvudsakligen till Rutger Arnhults agerande i Castellum, där han varit för belånad för att kunna hantera sitt kapital och upprätthålla en kontinuitet i Castellum. Flera har påtalat att Castellum borde handlas till en Rutger-rabatt. Dessa personer var helt rätt på bollen. Tyvärr har tidigare storägarens höga spel bidragit till en tråkig utveckling för många småsparare under det senaste året. En läxa värd att påminna sig om är att aldrig glömma kolla ägarlistan samt att inte rakt av anta att trender (= i detta fall utdelningen) kommer bestå i all evighet.

Ska det vara Akelius-premie nu?

På presskonferensen som följde efter att Akelius hade förvärvat en stor stek av Rutgers aktier i Castellum pratade man om att man står redo att supportera Castellum vid en eventuell nyemission. Att det nu kom en sådan kan därför inte vara någon (fullständig) överraskning för marknaden.

Till syvende och sist är beskedet som kom i veckan något som stärker den finansiella ställningen i Castellum och man kan komma ut som ett ännu starkare bolag framöver. Givet att Akelius syfte är att göra vad som är bäst för samtliga aktieägare, skulle (trots en icke-nödvändig nyemission) Castellum enligt min mening kunna få en Akelius-premie framöver. Säga vad man vill om Akelius agerande i Castellum, men han är en skicklig aktör när det kommer till att optimera sina investeringar.

Utmaningen är däremot att det är svårt att veta vad Akelius vill. Än så länge verkar Akelius inte ha fokus på att göra det bästa för Castellums samtliga aktieägare. Även om man anser en nyemission är en bra manöver, så är det inte en optimal manöver att annonsera nyemission utan några villkor. Det skapar onödig osäkerhet, sedan lär det finnas utrymme för mer nedskrivningar på fastigheterna kommande kvartal mm.

Innan jag anser att någon eventuell Akelius-premie kan komma på tal vill jag se tydliga bevis på att Akelius agerar i samtliga aktieägares bästa syfte. Personligen litar jag för närvarande inte på Akelius (förutom att Akelius gör vad som är bäst för Akelius).

"En värd bortom det förväntade"

De fem orden som är rubrik till detta stycke är Castellums vision. Det är bara att gratulera Castellum, ”bortom det förväntade” har de verkligen lyckats leverera på under det senaste året.

Som aktieägare är det lätt att ”skylla på” både Rutger och Akelius för att det har gått som det har gått. Man kan ha åsikter om Rutgers sätt att leta bolaget och ha en stor hävstång i privatekonomin (= sitt bolag). Man kan också ha åsikter om Akelius agerande.

Till syvende och sist är man ändå alltid själv fullt ut ansvarig för de investeringsbeslut man tar. Sina investeringar hjälps föga av att Akelius knappast lär vinna något fair play-pris för sitt agerande i Castellum och att Rutger förhoppningsvis lär sig en läxa i privatekonomi.

Business är tufft ibland. Ingen gör allting rätt. Det gäller dock att lära sig av sina misstag.

Gällande Castellum hoppas jag att Akelius har goda ambitioner för nuvarande aktieägare. Då kan det bli fint framöver. Jag vågar däremot inte hoppas på för mycket innan tydliga ageranden går i den riktningen. I grund och botten är Castellum ett fint och välskött bolag som förtjänar handlas klart över nuvarande värdering.