Sonen och jag har nyss kommit hem från en underbar promenad i det soliga Stockholmsvädret. Under tiden sonen tog sin lunchtupplur funderade jag lite på frågor som berör orden i rubriken till detta inlägg. Detta är ett spontant inlägg där orden flödar ut utan någon särskild strävan efter optimal struktur 😊
Efter pandemiraset i början av år 2020 tillkom många nya investerare runt om i världen. Börsen återhämtade pandemiraset med besked – där enskilda aktier uppvisade minst sagt imponerande en utveckling.
Hela samhället skulle digitaliseras snabbare än blixten. Man hörde historier om folk som sa upp sig och ville leva på sina investeringar (t ex i USA). I förrgår skrev jag ett inlägg om huruvida sociala medier och börsforum etc gynnar din portföljavkastning.
Säga vad man vill men min upplevelse är att det finns mycket Följa John i investeringsvärlden. Vissa bolag har snabbt byggt upp en aktieägarbas som innehåller mer än tiotusentals (och ibland hundratusentals) ägare. Detta inte sällan efter att kursen haft en stark utveckling.
Om vi slarvigt kallar strävan efter att tjäna pengar – mycket och snabbt – för girighet, då tycker jag att finns en hel del exempel att lyfta fram. Detta såväl när det gäller högt uppsatta bolagspersoner och investerare samt investerare inom retail-segmentet.
Jag kan bara gå till mig själv och konstatera att min risk i portföljen – till följd av belåning – var för hög när pandemiraset slog till. Portföljbelåningen hade givetvis gynnat mig innan men det blev också en viktig lärdom. Girighet är inte en bra ingrediens att blanda in i sitt investeringsrecept – särskilt inte om man redan har byggt upp en gedigen portfölj.
Girigheten verkar också finnas bland personer som man som vanlig retail-investerare räknar med ska ha god kunskap och erfarenhet. Exempelvis finns det flertalet exempel på bolag som just nu genomgår en ”finansieringsutmaning”, detta efter att ha varit alltför aggressiva med användandet av belåning.
Det finns nog många exempel på detta även hos privatpersoner som köpt bostad – åtminstone i Stockholm (vilket är den marknad jag följer). Bostaden man ska köpa avgörs inte sällan av HUR mycket man kan låna och inte VAD jag behöver. Är det ingen som känner igen sig kan jag återigen lyfta fram undertecknad som exempel.
Det är lite förbryllande att det kan vara så. Är det drivet av girighet? Eller kanske statusjakt? Eller okunskap? Eller naivitet?
Det hela kan ibland bli än mer förbryllande när saker och ting uttrycks med ”tvärsäkerhet”. Det kan exempelvis handla om saker som ”kunderna kommer ’alltid’ betala”, ”aktiekursen kommer stiga med XXX% kommande år”, ”utdelningen kommer ’aldrig’ sänkas” mm.
Om jag fallerar på flera områden som lyfts i detta inlägg anser jag däremot inte att jag uttrycker mig på ett tvärsäkert sätt. Det kanske är min skepsis till min egen förmåga som sätter stopp för det.
Vill man ha många följare tror jag man lyckas bättre i sin strävan om man uttrycker sig ”med självförtroende”. Åtminstone kortsiktigt torde det vara mer framgångsrikt. Hursomhelst, det finns inget lika-med-tecken mellan uttrycka sig tvärsäkert och att vara en framgångsrik investerare. Något man vet om framtiden är att det inte kommer bli exakt som man har tänkt sig.
Personligen tycker jag att det är oerhört viktigt att vara ödmjuk. Istället för att ha erhållit en medioker / genomsnittlig avkastning har kanske den senaste tidsepoken med sjunkande räntor renderat i att just sin strategi gynnats särdeles mycket och man har avkastat ofantligt bra. Ödmjukhet kan då vara fördelaktigt att inneha om/när pendeln slår tillbaka eller om man av annan anledning går på en ”mina” – för ingen investerare prickar in enbart vinnaraktier.
Jag har cirka 40 sidor kvar för att läsa ut boken ”Tim – Biografin om Avicii” (vilken är skriven av Måns Mosesson). Jag tänkte avsluta dagens inlägg med några rader jag fann särskilt tänkvärda från boken.
”Jag behöver lära mig att lyssna på musik igen. Befria mig från alla de stressfulla tankarna kopplade till musik som inte ens är logiska.
Jag behöver finna ett lugn eller en vilja som står emot min världsliga strävan efter framgång, eftersom det inte är ett hälsosamt läge att vara i, det orsakar mer stress och ”begär” än lycka”.
Vilket härligt inlägg! Och tack för att du är så öppen i ditt resonemang, och visar att du är som folk är mest med både styrkor och svagheter. ;-)
ReplyDeleteDet är lättare att relatera till ödmjuka individer, men kanske är det för att jag själv inte är den mest självsäkra människan. Kanske har andra personlighetstyper svårt att förstå sig på oss, för att vi inte befinner oss på samma del av skalan. Vet inte, men det är intressant. Man kan ju bara utgå från sig själv ändå...
Det är nog viktigt att göra någon form av reality check då och då, eller en utvärdering av våra passioner/ intressen. För att se om det fortfarande är en passion, eller om det under resans gång förvandlats till ett monster som styr en som en marionett.
Tack! Mycket intressant det där. Jag har också lättare att relatera till mer ödmjuka personer. Det är lite extra segt när t ex intressen går i cykler - det tar lite ansträngning att komma tillbaka om man tar paus när intresset är sämre. Det är en paradox för min blogg :)
Delete