Bokmåndag: Shoe Dog

I förra veckan läste jag ut boken Shoe Dog, vilken är en bok som är skriven av Nikes grundare Phil Knight.

Shoe Dog är den engelska titeln, jag läste dock den svenska upplagan ”Driv”. Jag tycker att det var en mycket intressant och läsvärd bok. Boken beskriver på ett underhållande och intressant sätt hur Nike skapades och utvecklades.

Skapandet av Nike var en resa som innehöll många båda med- och motgångar. Phil Knight var en inbiten löpare med fascination för skor. Med fokus på ett steg i taget, såväl i löparspåret som i företagsvärlden, lyckades Phil och sitt hängivna team bygga upp ett fantastiskt företag.

Fascinerande är att de äldsta par skor som någonsin hittats är ett par 9 000 år gamla sandaler, vilka hittades i en grotta i Oregon (= delstaten där Phil växte upp). Sandalerna hittades år 1938 (= året som Phil föddes).

Nedan följer lite anteckningar jag gjorde när jag läste boken.

• Phil är uppvuxen i staden Portland i den amerikanska delstaten Oregon, vilket år 1859 blev USAs 33:e delstat
• Något som Phil beskrev var vikten av att hela tiden ”leka” istället för att känna att man arbetar. Det är gynnsamt för den långsiktiga motivationen att njuta så mycket av arbetet att det är att likställa med lek
• Phil var också tidig med att anamma ”galna idéer”. Något annat han propagerade för var att aldrig tänka tanken på att stanna förrän du är framme samt att inte tänka för mycket på var ”framme” är. Vad som än händer, stanna inte  Det är det bästa råd den löpälskande Phil har gett sig själv. Det var också ett råd han gav sig själv när han var 24 år och inte hade någon plan om vad framtiden skulle komma att inbringa
• På Standford Universitet hade Phil skrivit en uppsats om skor. Hängivenheten för skor var sedan något han kom att utveckla till en besatthet. Uppsatsen fokuserade i grunden på entreprenörskap. Phil fick högsta betyg på uppsatsen
• Han kunde aldrig sluta tänka på uppsatsen och han ville starta ett tag ett skoföretag som sålde japanska skor i USA. Innan dess ville han dock resa jorden runt och lära sig förstå världen, där slutmålet var att sälja in sin affärsidé i Japan
• År 1962 tog han upp sin affärsidé och resplaner med sin pappa. Pappan supporterade sonen med pengar samt gav sitt godkännande till resan
• Phil fick med sig en kompis och i september 1962 påbörjade de sin resa. Första flygstoppet var Honolulu. De trivdes så bra där att de skaffade extrajobb och stannade längre än planerat
• På Hawaii misslyckades Phil med jobbet att sälja uppslagsböcker innan han blev försäkringssäljare. Efter att ha spenderat höstmånaderna på Hawaii infann sig en rastlöshet hos Phil. Han bestämde sig för att resa vidare, ensam efter att hans kompis träffat en tjej och ville stanna kvar
• Verkligheten är icke-linjär, säger Zen. Ingen framtid, inget förflutet. Allt är nu
• Phil åkte till Tokyo, som var hårt drabbat av amerikanska bensinbomber i trähusen under andra världskriget. Han bokade in möte med japanska skoföretaget Onitsuka om att sälja deras skor i västra USA. Phil lyckades ro i hamn ett testkontrakt
• Den 24 februari 1963 – på sin 25-årsdag var Phil hemma igen efter att även hunnit med att resa i Asien, Afrika och Europa
• I början på 1964 erhöll Phil 12 par testskor från Japan. Två av paren skickade han till sin tidigare löptränare Bowerman, som bland annat coachade den första löparen som klarade av att springa en engelsk mile på under fyra minuter
• Bowerman gillade skorna och ville bli Phils kompanjon. De skrev ett avtal där Phil ägde 51% och Bowerman 49% av deras nystartade verksamhet. De beställde sedan direkt 300 per ytterligare skor av Onitsukas varumärke Tiger
• Phil och Onitsuka kom överens om att Phil skulle bli exklusiv återförsäljare av Tiger-skor i västra USA. Phil sa upp sig från revisionsjobbet han hade vid den tidpunkten och började sälja skor via bakluckan på sin bil. Verksamheten utvecklades snabbt till att inkludera postorderförsäljning efter att Phil varit runt på friidrottstävlingar och sålt skor
• Folk började komma hem till Phils föräldrahem i hopp om att få köpa skor. När de 300 paren tagit slut beställde han 900 nya par skor, hans pappa ville däremot inte längre ställa upp med pengar så Phil lånade 3 000 dollar av banken med pappa som garant
• En dag fick Phil ett brev från en person på östkusten som påtalade att Phil skulle upphöra med försäljningen då denne person hade fått ensamrätt att sälja Onitsukas skor i hela USA. Phil blev både arg och skräckslagen. Det slutade med att han flög till Japan igen. Efter diskussion med Onitsuka fick han behålla rätten att sälja i USAs 13 västra delstater
• Phil anställde en av sina systrar som en första deltidsanställd. Sedan fick han sin första heltidsanställd (som också hade börjat som deltidsanställd). År 1965 började Phil jobba som revisor på Price Waterhouse
• År 1966 åkte han för tredje gången till Japan. Denna gång lyckades han förhandla till sig ensam distributionsrätt i hela USA, där kontraktet gällde i tre år. Han uppgav för japanerna att han också hade ett kontor på östkusten, vilket han de facto inte hade vid tidpunkten, men det var en viktig del i förhandlingen att få ensamrätt på försäljningen
• År 1967 öppnade Phils bolag, Blue Ribbon, sitt första kontor på östkusten, i en förort till Boston. Phil flyttade också ut sitt skolager från sin lägenhet till en ”riktig” kontors-/lagerlokal – dock bland annat med trasiga fönster som de inte hade råd att laga
• År 1968 sa han upp sig från Price Waterhouse. Han började istället undervisa en bokföringskurs på universitet. Universitetsjobbet var mindre påfrestande jämfört med revisionsjobbet på Price Waterhouse, vilket renderade i att Phil fick mer tid över till Blue Ribbon
• Förhandlingens grundregel: Att veta vad man vill ha
• Det enda bra sättet att få veta vad man verkligen känner för någon är att säga adjö
• Phil hann med att gifta sig innan han år 1969 avslutade sin läraranställning. Sin fru Penny träffade han på skolan, där Penny var student på Phils bokföringskurs. Phil satsade nu allt på Blue Ribbon. För första gången någonsin plockade han ut lön från skoföretaget, 18 000 dollar per år. Han skulle kort därefter fylla 30 år
• Snart blev hans fru Penny gravid. De bestämde sig då för att köpa ett hus
• Företaget hade nu, i vanlig ordning, likviditetsproblem då banken inte längre ville ställa upp och finansiera importen av nästa stororder från Japan
• Relationen med Onitsuka började bli allt frostigare då Phil fick nys om att Onitsuka letade efter distributörer att ersätta Blue Ribbon med. Som en konsekvens åkte Phil till en skofabrik i Mexico och beställde 3 000 par fotbollsskor, vilka avsåg europeisk fotboll men skulle säljas till utövare av amerikansk fotboll. Phil och gänget behövde komma på ett namn till skomärket, vars skor alltså hade beställts och utvecklats i Mexico. Efter mycket om och men landade de i namnet Nike, efter den grekiska segergudinnan
• Skorna från Mexico visade sig dock inte klara av vinterkylan i Oregon, utan gick då sönder
• Phil kontaktade ett japanskt tradingföretag (Nissho) som hjälpte honom att hitta fabriker i Japan som kunde producera skor under Blue Ribbons eget varumärket – Nike
• Situationen med Onitsuka blev till slut ohållbar, inte minst då Phils bolag visat upp sina Nike-skor på en mässa i Chicago, utan Onitsukas vetskap. Det hela slutade med att kontraktet dem emellan bröts
• År 1972 gav Phil bort skor till några idrottare som använde skorna i de amerikanska OS-uttagningarna. Senare det året signerade man sponsoravtal med en rumänsk professionell tennisspelare, han spelade dock redan i Nike-skor. De anställde också en amerikansk ”superlöpare” som marknadsförde skorna
• Ett år efter Nike-lanseringen gjorde Blue Ribbon en förlust på 57 000 dollar. Strax därefter stämde Onitsuka Blue Ribbon i Japan. Blue Ribbon kontrade med att stämma Onitsuka i USA
• Du blir ihågkommen för de regler du bryter
• Tillgång och efterfrågan är alltid grundproblemet i affärer
• Blue Ribbon hade ständigt likviditetsproblem då pengarna behövdes till lån och finansiering av hela tiden större skobeställningar. Phil lyckades komma överens med vissa återförsäljare om att de skulle beställa icke-återbetalningsbara ordrar sex månader i förväg
• Inte långt därefter blev Phil pappa för andra gången, återigen till en son. Verksamhetsmässigt lanserade Blue Ribbon en egen fabrik på östkusten
• Deras bank hörde en dag av sig för att informera att man kastade ut Blue Ribbon som kund, fryste deras tillgångar och anmälde de till FBI för bedrägeri. Under dagarna som följde efter samtalet om FBI-anmälan rådde en stor stress hos Blue Ribbon. Tradingföretaget Nissho kom och gjorde en grundlig genomgång av Blue Ribbons räkenskaper, där Nissho bland annat blev varse att Blue Ribbon i hemlighet öppnat en fabrik i Exeter (på amerikanska östkusten). Blue Ribbon och Nissho åkte sedan tillsammans till banken som kastat ut Blue Ribbon. Nissho meddelade där att man löser in hela Blue Ribbons skuld samt att bankens filial som tidigare flörtat med Nissho inte längre behöver kontakta dem
• Blue Ribbon hade nu blivit utkastade av två banker på fem år och man var nu tvungen att hitta en tredje bank – vilket man gjorde genom att bli kund hos en mindre bank i Oregon
• År 1976 sprang vinnaren på 5 000 meter och maraton i Nike-skor i de amerikanska OS-uttagningarna
• Det myckna jobbandet gick utöver familjen. Phils yngsta son sa en gång till honom att han aldrig någonsin skulle ha ett par Nike-skor på sina fötter. På tal om Phils söner kom hans äldsta son mycket tragiskt att omkomma i en dykarolycka
• Utmaningarna fortsatte att komma för Phils bolag. En dag fick bolaget ett brev från det amerikanska Tullverket där de retroaktivt ombads betala 25 miljoner dollar – detta efter att frågan väckts på initiativ av hans konkurrenter
• När man bara ser problem ser man inte klart
• Efter lobbyverksamhet och politiska påtryckningar lyckades Phil undkomma de 25 miljonerna. Vid den här tidpunkten hade Phil börjat vända blicken mot Kina, där man efter ett tag blev det första amerikanska skoföretaget på 25 år som fått tillåtelse att göra affärer med Kina
• Man diversifierade också verksamheten genom att börja erbjuda kläder, något som exempelvis Adidas redan gjorde
• Den 2 december 1980 börsnoterade Phil sitt bolag, detta var för övrigt samma vecka som Apple börsnoterades. Phil var länge emot att placera sitt bolag på börsen. Det som till slut fick honom att ändra sig var att aktierna kunde delas upp i A- och B-aktier, vilket gjorde att Phil kunde fortsätta ha en signifikant bestämmanderätt genom sina A-aktier. Börsnoteringen gjorde att Phil vad god för 178 miljoner dollar, en summa som skulle komma att öka drastiskt framöver
• Efter 40 år som VD lämnade Phil över stafettpinnen och blev istället ordförande för Nike. I boken skriver han dock att han fortsatt ofta tittar in på kontoret