En ständigt återkommande fråga och diskussion är huruvida man bör investera eller amortera (givet att man har utrymme i sin ekonomi att göra någotdera).
När min fru och jag påbörjade resan mot finansiellt oberoende år 2011 var mitt svar på ovanstående frågeställning otvetydigt att alla sparpengar ska in på börsen. Det är något som vi har levt efter och något som har gynnat vår finansiella ställning oerhört mycket. Hade jag gjort om resan idag hade jag haft exakt samma approach, även om räntan idag är högre.
Majoriteten av vår resa mot finansiellt oberoende har pågått under en period med god börsutveckling och låga räntenivåer. Börsen visade sig således för oss vara ett överlägset alternativ jämfört med att amortera på våra bolån. När vi köpte vår första bostad hade vi 100% belåning. Vid andra bostäder vi har köpt har vi också stretchat vårt låneutrymme, om än inte till samma höga belåningsgrad.
Vi är sedan ett par år tillbaka, med en relativt stor marginal, finansiellt oberoende. Samtidigt har våra räntekostnader under det senaste året skenat i snabb takt. Givet vår nuvarande finansiella situation anser vi att det är rimligt att öka fokus på att minska riskerna i vår finansiella ställning.
Det är betydligt viktigare att gå från 0 mkr till 1 mkr i nettoförmögenhet än vad det är att gå från 20 mkr till 21 mkr i nettoförmögenhet. Med det sagt är inte vårt huvudfokus att nettoförmögenheten ”måste” öka så mycket som möjligt så snabbt som möjligt, även om vi såklart gärna ser att nettoförmögenheten fortsätter att öka.
Under det senaste året har vi amorterat mer än någonsin. I princip varje gång jag skriver att vi amorterar är det någon eller några som kommenterar och frågar om jag inte tror att jag kan få mer värde för pengarna på börsen än att amortera.
Ska jag vara ärlig tycker jag att det är en lite tröttsam fråga (på grund av att den kommer så ofta). Ska man raljera lite skulle man kunna svara ”Tror du inte att du får mer nytta av pengarna på börsen än att köpa ytterligare en obetydlig konsumtionsvara?” Hela frågeställningen är lite som att diskutera huruvida man är fullinvesterad eller inte. Min tes är att du, jag och alla andra ALDRIG är fullinvesterade, även om det råkar vara 0 kr i likvida medel på aktiekontot.
Jag förstår inte varför det är skillnad på pengar och pengar, t ex ”sparpengar” och ”konsumtionspengar”. Det är som att amortera med sparpengar skulle vara dåligt medan att amortera med konsumtionspengar skulle vara bra, detta då ”konsumtionspengar” ändå inte är pengar som ska till börsen.
Hursomhelst, detta inlägg syftar framför allt till att utgöra ett svar på eventuella framtida frågor om varför jag extraamorterar på bolånet istället för att investera på börsen. Det snabba svaret på den frågan är att vi extraamorterar för att minska risken i vår finansiella ställning. Vi känner att vi inte vill riskera det vi har byggt upp genom att vara giriga i en omvärld som präglas av högre räntekostnader än för några år sedan. Vi har idag inte två heltidslöner som supporterar oss.
Så ovan är just nu mitt svar på frågan varför vi amorterar. Skulle börsen och/eller räntan sjunka kraftigt kanske vi väljer att agera på ett annat sätt. Men självklart är min långsiktiga ambition och tro som aktieinvesterare att börsen är mer gynnsam över tid än att amortera. Lika självklart är det för mig dock att jag hellre amorterar än köper ännu en obetydlig konsumtionsvara.
Känner igen frustrationen för jag får samma kommentarer. Jag skrev t.ex om att jag ska lägga in en större summa till huset när det bundna bolånet löper ut. Och inom en mikrosekund kom kommentaren: "Varför lägger du inte pengarna på börsen istället?". Det är som att alla som lägger den kommentaren förespråkar att belåna sin fastighet till 85% och in med allt på börsen. Mitt kortsiktiga mål är att komma ned till 35-40% belåning för då sover jag bättre!
ReplyDeleteRiktigt snyggt med bundet lån nu samt ha en större peng redo för amortering när den bundna räntan löper ut - bra jobbat!
DeleteHåller helt med, de som tycker börsen är överlägset bäst torde man vara maxbelånad för att ha så mycket pengar som möjligt att investera :)
Tack för ett nytt perspektiv! Frågan som jag, och tydligen andra, ställde var ärligt menad och det var intressant att veta bakgrunden. Den som kan leva på sitt sparande skiftar säkert naturligt perspektiv från värdeskapande till värdebevarande. Det ser man ju i etablerade välbeställda familjer också.
ReplyDeleteTack! Ja, jag tycker det blir mer viktigt att fokusera på att bevara kapital än att till varje pris maximera när kapitalet ökat till en viss nivå. Vi får hoppas jag lyckas bevara det väl och även ge det en tillfredsställande ökningstakt :)
Delete