Supersparare samt behov av justerad investeringsstrategi

Det har gått drygt 12 år sedan jag inledde resan mot FI(RE). Det var en resa som jag inledde med cirka 200 000 kr i nettoförmögenhet. Sedan dess har en stor dos motivation, ett idogt gnetande och medvind på börsen lyft nivån på nettoförmögenheten signifikant.

När man är i början av sin spara- och investeringsresa är min personliga åsikt att det är betydligt viktigare att vara en ”supersparare” än vad det är att vara en ”superinvesterare”. Om man t ex har 10 000 kr i aktiekapital är det betydligt mer gynnsamt att öka på månadssparandet t ex från 1 000 kr till 5 000 kr än vad det är att uppvisa en 50% årlig CAGR på aktieportföljen.

Om jag ska vara lite osvensk skulle jag säga att jag ser mig som en mycket bra sparare (jag är dock tillräckligt svensk för att inte beskriva mig som en ”supersparare” 😊) Jag är bra på att få ut mycket värde (enligt min definition) av de pengar som finns till förfogande. Jag tror många gissar på att min livsstil och mitt sparande kräver en högre lön än vad jag de facto har haft.

Jag ser mig däremot verkligen inte som en exceptionell investerare. Snarare anser jag att jag haft en hel del tur med mitt investerande, drivet av bland annat belåning under flera goda börsår. Ett tillräckligt starkt tidvatten kan som bekant lyfta alla båtar.

När jag nu lämnat mitt tidigare heltidsjobb och numera titulerar mig ”Privat investerare på heltid” krävs solid prestanda på mina investeringar. Hittills i år har jag läst 58 böcker, varav flera investeringsböcker.

I takt med att jag har läst dessa böcker har jag alltmer funderat kring min investeringsstrategi och om den verkligen är den rätta. Kort sagt har jag landat i att jag behöver (och vill) justera delar av min investeringsprocess i jakten på att erhålla en än bättre avkastning i framtiden.

Exakt vilka förändringar som kommer ske återkommer jag till framöver. I den här tråden målar jag upp mig som investerare i en mer negativ dager. Jag har ändå presterat bättre än index under de senaste 12 åren så allt är givetvis inte helt ”åt skogen”.

Det handlar mer om att jag vet att jag inte har agerat helt rationellt alla gånger – åtminstone är det en insikt man kan dra med facit i hand. Det är också en av de fantastiska sakerna med investeringar, nämligen att man aldrig blir fullärd.

Det kanske också krävdes att jag skulle lämna mitt tidigare jobb för att på riktigt få mer tid att reflektera kring saker och ting. Min investeringsresa har i och med att portföljen stigit förhållandevis mycket i värde antagit en ny fas.

Det är en fas där utfallen av mina investeringar är avsevärt mycket mer monetärt viktigare än vad jag närmelsevis kan skapa genom ett potentiellt månadssparande från ett traditionellt förvärvsarbete.