Förlorade rafflande budgivning

Familjen The Dividend Story är idag bosatta i en bostad vi trivs väl i. Med det sagt spanar vi regelbundet ändå efter andra potentiella lägenheter och hus att bosätta oss i. Inte minst är det trevligt att följa utvecklingen på marknaden.

Som jag tidigare har nämnt är det min fru som är chef när det gäller bostäder, medan jag ansvarar för de finansiella placeringarna.

Hursomhelst, nyligen en dag kom min fru och visade en lägenhet som hon tyckte verkade intressant. Jag börjar alltid med att titta på priset och vissa andra finansiella parametrar. Även hos mig började det vattna sig i munnen när jag såg objektet.

Vi gick på visningen och kunde därefter konstatera att detta var en lägenhet vi definitivt kunde tänka oss att bo i. Inte minst var läget oerhört bra. Ett oerhört bra läge i Stockholm kostar mycket pengar, därav måste de flesta (inklusive oss) ge efter på vissa saker man annars skulle kunna tänka sig att vilja ha.

Skulle vi sälja vår nuvarande bostad skulle vi inkassera ett tvåsiffrigt miljonbelopp i försäljningspris. Lägenheten vi var på visning på skulle rendera i ett flera miljoner dyrare inköpspris.

Vi la bud på lägenheten vi besökte. Vi var de första intressenterna som la bud, men det följde strax därefter ytterligare två budgivare. Den ena hoppade dock av kort efteråt och vi var således två budgivare kvar.

Första budet var under utgångspris så det var som en pingismatch i mobilen med sms som hoppade fram och tillbaka. Varje sms innebar att priset på lägenheten hade höjts med 50 000 kr.

Efter tag kom vi till en nivå där vi faktiskt hade gått över, om än med en relativt liten marginal, nivån vi på förhand sagt var vår maxnivå. Det är generellt inte att föredra att ändra spelreglerna under tiden spelet fortlöper. Det är då lätt att känslorna tar över och man kan agera på ett irrationellt sätt.

Hursomhelst, det slutade med att vi drog oss ur budgivningen och ”förlorade” lägenheten. Jo det kändes som att vi förlorade lägenheten. Det var synd.

Jag har funderat lite kring om jag var för snål i budgivningen, eller snarare hur mycket av aktieportföljen jag var villig att offra. Aktieportföljen skulle med marginal kunnat ha finansierat hela lägenhetsköpet i cash.

Vid samtliga bostadsaffärer vi har gjort har jag varit emot att sälja en endaste aktie, vilket vi därför inte heller har gjort. Istället har vi tagit större lån för att finansiera köpen. Vid vårt första lägenhetsköp hade vi 100% belåning.

Charlie Munger påtalade vikten av inte bryta ränta-på-ränta effekten i onödan, något jag håller med om. Den här gången funderar jag ändå lite på om jag ändå inte borde ha offrat en liten del av portföljen. Det var verkligen en lägenhet vi ville ha. Men samtidigt finns det många fler attraktiva lägenheter.

Man ska inte gråta över spilld mjölk och nu med lite distans till den förlorade budgivningen blickar vi framåt. Förhoppningsvis kommer vi över tid fortsätta bygga upp ett kapital som gör att vi kan finansiera exempelvis ett riktigt intressant bostadsobjekt.

Hur tänker ni kring att sälja av hela eller delar av portföljen för att finansiera saker/investeringar?