Saker att tänka på om man börjar investera senare i livet

Jag fick en oerhört intressant frågeställning nyligen. Frågan löd ungefär så här: ”Hur tycker du att man ska tänka om man börjar spara senare i livet?”.

Frågeställaren uppgav att han hade börjat spara när han var 50 år. Syftet med sparandet är att få lite extra tillskott till pensionen.

Personligen köpte jag mina första aktier när jag var 10 år. Ska jag vara ärlig har jag aldrig tänkt särskilt mycket på hur man ska fundera kring att initiera ett sparande senare i livet. Detta inlägg får därför utgöra lite spontana tankar, fyll gärna på med era bästa tips i kommentarsfältet.

Även om min utgångspunkt är att ju tidigare man börjar spara desto bättre anser jag också att uttrycket ”bättre sent än aldrig” gäller. Som Warren Buffett uttrycker det: ”Den bästa dagen för att plantera ett träd var igår. Den näst bästa dagen är idag”.

Jag vill dock vara tydlig med att min syn på en person som är 50 år är att det är rena ungdomen 😉 Det finns många 50-plussare som inspirerar mig oerhört mycket, inte minst utifrån ett fysiskt träningsperspektiv. Vidare är ju mannen i Vita Huset en bra bit över 50 år och innehar en jobbtitel som av vissa ses som den mest prestigefyllda i hela världen.

Hursomhelst, om man antar att en person går i pension tidigast vid 65 års ålder har man minst 15 år på sig att bygga upp sitt sparande. Det är förhållandevis lång tid. På mindre än tio år gick jag från 0,2 mkr till 10+ mkr i nettoförmögenhet. Med en god sparkvot och rätt marknadssentiment etc kan man under 15 år bygga upp en ansenlig summa pengar.

Exakt hur man bör agera i ovanstående frågeställning beror bland annat på vilka unika förutsättningar man har och vilken riskvilja man har. Personligen gillar jag att (jämfört med många andra) ha en lite mer framåtlutad ”riskvilja” när det kommer till investeringar. I det här fallet betyder att jag initialt vill ha samtliga pengar på börsen. Historiskt sett har index generellt sett över tidsperioder så pass långa som 15 år haft en solid utveckling.

Om marginalerna i min ekonomi hade tillåtit hade jag gått ut hårt och sparat så mycket som möjligt, givet att det inte går ut över saker jag värdesätter högt. Det vill säga, det är viktigt att inte försaka livskvaliteten för att spara några extra tusenlappar varje månad. Min första prioritet hade därmed varit att vidmakthålla en livsstandard jag önskar, därefter hade det varit hårt fokus på sparande med övriga tillgängliga medel.

Allt sparande skulle jag initialt ha satt in på börsen. Då sparandet är i uppbyggnadsfasen är det viktigare att få in pengar på börsen än att hitta ”aktievinnare”. Gillar man inte stock-picking är indexfonder ett bra alternativ. Gillar man stock-picking skulle jag välja lönsamma bolag med god historik, vilka på ackumulerad basis ska vara verksamma i flera olika branscher.

Alla eventuella utdelningar som trillar in hade jag återinvesterat på börsen. Hade jag ägt min bostad och hade en relativt låg belåningsgrad hade jag också övervägt att utöka bolånet om min ekonomi möjliggjorde detta samt att räntenivån vid tillfället är acceptabel. Detta initiativ baseras på min tro om att börsen över tid avkastar bättre än räntan på bolånet + skatt på ISK/KF etc.

Den kluriga frågan tycker jag är hur man ska tänka med börsexponeringen när man närmar sig pensionsåldern. Det generella rådet ”på stan” är att minska börsexponeringen när du närmar dig pensionsåldern, dvs när du antas vara i behov av pengarna.

Men även denna fråga får svaret ”beror på”, enligt mig. Det beror på hur ekonomin i stort ser ut för dig. Kanske räcker pengarna från dina kommande pensionsutbetalningar för att klara av vardagen och sedan kan utdelningar eller uttag enligt den så kallade 4-procentregeln bidra med guldkanten på tillvaron. Då kan man närma sig en situation där man både kan äta kakan och ha den kvar 😊

Personligen hade jag nog när pensionen närmar sig strävat efter att bygga upp en kassa i likvida medel på uppemot 500 000 kr, vilken skulle utgöra ”nödpengar” att använda om börsen skulle rasa. Att tvingas sälja aktier i börsras är inte önskvärt. Exakt belopp på kassan beror återigen dock på varje individs egna unika förutsättningar och val.

Om man exempelvis har en dröm om att vid pensionen köpa en lägenhet i ett varmt land, men ändå ha kvar en bostad i Sverige, då får man kanske agera annorlunda än den vinkling jag har valt i ovanstående exempel. Som sagt: Allt handlar om prioriteringar och förutsättningar.