Pages

Tuesday 30 January 2024

Tveksamhet kring min matbudget + Se möjligheter, inte begränsningar

Något som jag generellt tycker är en viktig ledstjärna är att fokusera på möjligheter, det är dock lätt att komma med ”ursäkter” och fokusera på begränsningar.

Idéen till dagens inlägg föddes efter mitt inlägg om matkostnader tidigare i januari, där en del personer – både direkt och indirekt – uttryckte ”tvekan” kring om man kan ha så låga matkostnader som jag uppgav (= ~2 500 kr per månad).

På temat att fokusera på möjligheter vs. begränsningar finns det många exempel man kan räkna upp, men vi kan fortsätta på temat mat och hamna på en matbudget på runt 2 500 kr per månad.

Ponera att du är ekonomiskt lagd och proaktivt jobbar för att hålla nere dina matkostnader. Då kan det te sig naturligt att du blir tveksam om du spenderar 8 000 kr per månad på mat och någon annan endast spenderar 2 500 kr. I det här exemplet antar vi att vi har justerat för självklara saker såsom att kostnaden styrs av familjesammansättning mm.

Personligen tror jag att man har mer att vinna (generellt i livet) av att tänka ”hur kan hen uppnå X när jag ’bara’ uppnår X-1”. Det vill säga: Istället för att prata ned någon annan eller komma med ”förklaringar” varför något inte är rimligt, då är det enligt mig mycket mer fördelaktigt att inspireras av andra och lära sig nya saker.

I dagens uppkopplade samhälle finns det oerhört mycket kunskap att ta del av. Sannolikheten att du eller jag är bäst på exakt allting (eller ens bäst på något), den sannolikheten är väldigt låg. Även när det kommer till saker man brinner mycket för.

När man möts av något som verkar ”för bra”, då är det lätt hänt att man väljer att gå in i en annan ringhörna. På mat-temat kanske man tänker: ”Jag handlar bara varor som är på kampanj, jag bakar eget bröd etc, och jag kan inte komma ner mer i kostnader = jag gör allt optimalt och ingen kan göra det bättre”.

Efter att ha läst ut boken om Elon Musk tidigare i januari kan jag konstatera att man snabbt skulle få sparken om man jobbar hos honom och anammar ett mindset med utgångspunkt i att se begränsningar. Hans approach är mer ”Du äter för 5 000 kr den här månaden. Nästa månad ska du äta för 1 500 kr. Fixa det, annars är din uppsägningsansökan godkänd”.

Säga vad man vill om Elon Musk, men jag gillar hans tankesätt i en del avseenden. I det här fallet behöver man tänka helt nytt för att uppnå sitt mål. Att gå från 5 000 kr till 1 500 kr, då behövs det betydligt mer än att baka eget bröd. Snarare handlar det om att helt utesluta bröd (och andra saker) från sin kosthållning.

Vidare är inte frukost något ofantligt viktigt för den typiske vuxna personen. Man kan således börja med att skippa att äta frukost, vilket är ett betydligt större steg än att gå från att köpa bröd till att baka eget bröd.

En utgångspunkt som jag gillar är: Vill man inte ha samma resultat som alla andra, då måste man göra saker som inte alla andra gör.

Jag är väl medveten om att de allra flesta inte är villiga att göra de ”uppoffringar” som krävs för att nå en matbudget på 2 500 kr. Jag har full förståelse för det, dagens inlägg handlar dock om vad som är inom rimlighetens gränser kring matbudgeten och inte om man älskar att äta frukost eller inte 😊

Sonen står nu här och stampar och vill att jag ska leka med honom. Jag lämnar därför inlägget enligt ovan. Jag tror dock att man (om man vill) förstå poängen jag försöker förmedla.

Ps 1, en tankeövning skulle kunna vara: hur påverkas en familjs matbudget om en person fick en anställning där all hens mat äts på kontoret och bekostas av arbetsgivaren samt där hen flertalet gånger även kan ta med lite mat hem till resten av familjen?

Ps 2, det som skrivs i ovan inlägg syftar inte till att argumentera för att det är bättre att ha låga matkostnader.

Ps 3, japp – det är många som har kommit och snabbt gått ifrån Elon Musks bolag.

5 comments:

  1. Det är nog troligare att den som får all mat på jobbet arbetar på en restaurang än på ett kontor, imho. ;) men visst, kanske finns det med? Jag tyckte dock bara det var en lustig detalj att du förutsatte att personen jobbade på ett kontor ”för att de flesta gör det”, samtidigt som du ville få OSS att tänka utanför boxen. ;) vilket jag inte ens tror är sant. Att de flesta i Sverige jobbar på kontor alltså.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Hmm, vet inte om den meningen tolkades så som jag ämnade att den skulle göra. Byt ut ordet kontor mot arbetsplats så försvinner "problemet". Som jag har skrivit flera gånger tidigare kan man, om man vill, alltid skjuta ner mina inlägg.

      Personligen tror jag också att det är en minoritet som äter all sin mat på sin arbetsplats. Men det betyder inte att det inte kan ske :)

      Delete
  2. Jag vet inte hur jag ska tolka dagens inlägg, vet inte om du blev "sur" på mig för att jag hade frågetecken kring din budget. Inlägget får mig att fundera på om du verkligen vill få kommentarer som ifrågasätter dina inlägg, kanske bättre att vara tyst men då är risken att du tappar mig som läsare. Som jag tidigare påpekat går det säkert att leva för ca 80 SEk/dag för 3 personer; jag hade inte gjort det med svenska matpriser. Det är också en "cost-benefit" fråga på den tid man lägger att "jaga" extrapriser vs vad man sparar. Går man och handlar och ändå ser billigare mat - fine, det gör vi också men vi går inte runt till olika butiker för att jaga de där extra kronorna. Men så jobbar vi också och kan därför unna oss lite dyrare mat. Cost vs benefit....

    Min andra kommentar är kring Musk, jag känner inte till hans ledarstil utan har bara läst om den och hört en del skrönor. Mitt intryck av ovan är dock att den är "macho" och att han ställer väldigt tuffa krav på sin omgivning, kanske orimliga krav? Tuffa krav ska man ha men en sak jag lärt mig av mitt snart 25 åriga yrkesliv är att målen ska vara "SMARTA". Att sänka kostnaden från 5000 till 1500 vet jag inte om det är "Achiveable" i framför allt en låg marginals business som mat och att det sen ska vara hållbart. Jag förstår din tanke med att man ska utmana sig men målen må vara "Smarta". I Musks värld där han utmanat allt från kabellängd i bilarna, där man kan säga att Moores lag gäller för tex teknologiutvecklingen, så fungerar det men tillåt mig vara skeptisk till att applicera det på matbranschen. Jag vet heller inte om det är den typen av kultur jag skulle vilja jobba i med att medarbetare pressas så oerhört. Kortsiktigt går det säkert att uppfylla. Jag har i mitt tidigare arbetsliv haft 2 chefer som lyckades sänka kostnaderna genom impopulära beslut, de gick sen vidare efter ca 1 år senare och fick då som en belöning en bättre roll. Priset visade sig dock bli att stora delar av personalen sa upp sig strax efter att chefen gått vidare men missnöjet fanns men ignorerades av chefen, i ena fallet lämnade mer än halva avdelningen kort efteråt pga missnöje med arbetsplatsen / fd chefens ledarstil. Personen som orsakade det hela hann lämna i tid innan sk-ten träffade fläkten. Kortsiktigt rätt beslut och personen premierades men förödande för den långsiktiga utvecklingen på företaget, företaget tappade otroligt tempo och fick ett väldigt dåligt rykte och fick justera arbetsvillkoren rejält för att kunna locka nya medarbetare. Och visst, jag var en av de som lämnade men gjorde det innan chefen försvann, insåg vart det hela brakade.

    Mvh
    Emigrantinvesteraren

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag skulle vilja att inlägget ska tolkas som att det många gånger kan vara gynnsamt att tänka utanför boxen. Det är väldigt lätt att fastna i sina egna hjulspår, något som jag tror att de allra flesta (inklusive undertecknad) av oss gör i många avseenden.

      Med det sagt är jag inget fan av att folk ifrågasätter min trovärdighet (något jag också tror att ett flertal personer kan relatera till och sympatisera med). Men som svar på din fråga, nej jag blev inte "sur" av din kommentar :) By the way, så kommenteras det på min blogg på fler ställen än på själva blogginläggen. Så om man går tillbaka och kollar på kommentarerna som gjordes på själva inläggen får man inte en helheetssyn.

      Jag har skrivit tidigare att jag uppskattar dina kommentarer. Du har en analytiskt ansats och får mig många gånger att tänka till och utvecklas - även om jag inte alla gånger håller med (t ex om den egenpressade apelsinjuicens förträfflighet ;))

      Gällande Musk så är jag också övertygad om att de allra flesta absolut inte vill jobba under de premisserna. Jag tycker ändå det är svårt att argumentera emot det myckna framgångsrika som Elon har åstadkommit, dock att det har kommit till höga insatser/priser för såväl honom själv som för många andra.

      Om jag ska fortsätta på Musk-temat så är hans princip vidare att (om man fortsätter på exemplet ovan att gå från 5 000 kr till 1 500 kr) att när man har kommit ned till 1 500 kr så ska det gnissla i gängorna. Då kommer man realisera att "oopps, jag får inte i mig någon c-vitamin - jag måste återlansera min dagliga egenpressade apelsinjuice ;) Sammanfattningsvis: hans tes är att kapa kostnader/processer till the bare minimum och sedan tvingas man lägga tillbaka vissa saker som visade sig vara vitala. Om inte det sker har man inte tagit i tillräckligt.

      Delete
  3. Intressant läsning, som jag råkade på här vid lite slö-surfande av ekonomibloggar!

    Vet inte hela debatten du haft om matkostnaderna i dina inlägg, men är helt övertygad och vet av egen erfarenhet att 2500 kr/månad för 3 personer, är möjligt om man vill - även med dagens inflationshöjda priser. Jag och min familj levde gott på runt 2000 kr/månad både 2022 och 2023. Skulle jag få välja allt själv skulle vi klara det på 1500 kr! :-o
    Det handlar mer om vanor och rutiner än priser - och då blir prioriteringarna "biased" till vad man "tror" man behöver eller vad man klarar av. Ser många runt omkring mig som inte kan komma ut ur sin egen bubbla och sina egna uppfattningar, och där blir tex matkostnaderna på 8000 kr i månaden ett faktum, "det är omöjligt att få ner till ens 7000 kr", blir deras övertygade svar..

    Mvh

    ReplyDelete