För att fortsätta utvecklas är det viktigt att våga gå utanför sin komfortszon.
Det var nyligen något som jag gjorde. Om man sätter mig i en grupp människor kommer jag inte att vara den mest pratsamma.
Förra året var jag på en bolagsstämma. Jag hade förberett några frågor som jag ville ställa. När VD:n efter sitt anförande yttrade orden ”är det någon som har några frågor?”, då blev det tyst i lokalen. Tystnaden bestod tills samme VD förkunnade att ”allt var glasklart och att det inte fanns några frågor”.
Jag blev väldigt besviken på mig själv över att jag inte vågade ställa några frågor. Jag bestämde mig dock där och då att detta får inte upprepas.
I år kom jag därför med beslutsamhet tillbaka till samma bolags årsstämma. Förra året satt jag ganska långt bak i lokalen. Det är onödigt om man är nervös att ställa frågor. Det blir enligt mig som ett extra hinder på vägen att ta sig över. I år satte jag mig på raden näst längst fram (första raden var avsedd för bolagets styrelse).
När frågan om någon hade några frågor kom den här gången var jag redo. Jag räckte upp handen. Ställde mig upp. Presenterade mig och ställde mina frågor. Efteråt kände jag mig väldigt nöjd. Det spelade egentligen ingen roll vad jag frågade eller vad VD:n svarade. Jag var bara så nöjd över ATT jag frågade.
Därefter var jag på en annan stämma. Jag hade då inte förberett någon fråga men jag fick ”feeling” och drog till med en fråga där också. Att gå utanför sin komfortzon är ofta jobbigt men efteråt är det ofta en ack så skön känsla. Även om saker och ting inte går som man vill så lär man sig åtminstone nya saker och man fortsätter att utvecklas.
Dela gärna om du nyligen har gått utanför din komfortzon och vad du i så fall gjorde.
Bra jobbat! Läskigt att ställa sig upp och presentera sig, men grymt att du gjorde det! :-)
ReplyDeleteOch jag känner verkligen igen mig i din beskrivning, jag sitter också ofta tyst. Antingen om det är en fråga som man vill ställa eller svara på en fråga som läraren kastar ut. Jag kanske inte är helt säker, men har en idé om vad som skulle kunna vara intressant att diskutera. Jag har alltid varit rädd för att verka dum inför andra, men sanningen är att det är ofta är fler som sitter och funderar på samma sak. Som inte heller vågar fråga. Och jag har märkt att när jag väl tar mig över den tröskeln, så kommer nästa uttalande mycket lättare. Precis som du skriver, man får lite feeling. Och visst ökar risken för att någon ska tycka att något jag säger låter korkat, men jag får en mycket roligare dag om jag känner att jag deltar mer aktivt och har en dialog med de andra.
Tack! Jag känner igen mig till 100% och håller ordagrant med i det du skriver. Jag tror också att man andra personer en tjänst om man frågar, då som du skriver fler personer sannolikt undrar samma sak / är intresserade samt att man förhoppningsvis kan få någon annan att också våga fråga :)
DeleteStarkt jobbat! Har personligen aldrig gått på en stämma, men tänkte göra det nästa år. Att börja ställa frågor inför hela stämman kanske jag inte gör på första dock...
ReplyDeleteTack! Kul att du planerar att gå på stämma nästa år. Av det jag läst på din blogg och den kommunikation jag har haft med dig är du ytterst kunnig och påläst, så om inte du "kvalificerar" för att fråga så gör typ ingen det :)
DeleteAv många anledningar tycker jag att man kan sikta in sig på mindre bolagsstämmor, det är ofta mer personligt och inte så "politiskt/formellt".
Hade varit kul att ta följe till någon stämma om vi har något gemensamt innehav när det är dags för nästa års stämmosäsong :)
Haha vad snällt!
DeleteJag tror (då som någon som aldrig gått på en stämma...) att det finns en charm med båda. På mindre blir det kanske mer personligt och mindre formellt som du skriver, medan på större så får man faktiskt uppleva en bolagsstämma "på riktigt".
Det hade det verkligen! Det känns långt bort just nu, men så blinkar man och så är det dags!
Starkt jobbat, ge dig en klapp på axeln, det är såna tillfällen som får en att växa!
ReplyDeleteTack! Det kändes nästan som att man "flög" hem efter den händelsen :)
DeleteHärligt att höra, känner igen mig fullständigt i ditt resonemang.
ReplyDeleteHar själv haft svårt med att inte bli respekterad för att man har varit den blyga tysta typen. Har vuxit under årens gång så att det har blivit roligt att utmana sig själv. Brukar numera ta tag i taktpinnen då jag ser att många inte vill eller vågar uttala sig.
Man växer med uppgiften. Kommer ut med en fjäder i hatten.
Imponerande och inspirerande resa du har gjort! Det där med att man inte har blivit respekterad för att man är den blyga typen, det känner jag igen och har tänkt en del på. Hmm, jag kanske ska skriva ett inlägg på det temat framöver :)
Delete