Sanningen om lögnerna

Rykten sprids fort och när de väl har fått fäste är de inte lätt att ändra på.

En person som det har skrivits och spekulerats mycket om genom årens lopp är Frank Andersson. Frank var en av de ytterst framgångsrika atleterna i 1956-generationen. Jag läste nyligen ut boken ”Sanningen om lögnerna” som Frank skrev tillsammans med Joakim Langer.

I boken beskriver Frank sig som en vilsen kille som växte upp i Trollhättan med fyra syskon samt hans två följeslagare genom livet: Rotlösheten och rastlösheten. Han skrev i boken också att han kommit ut ur ADHD-garderoben och beskriver sig så överaktiv att han var nästan omöjlig att umgås med.

På sin sportsliga meritlista kan Frank bland annat stoltsera med 3 VM-guld och 4 EM-guld i brottning. År 1977 vann han även bragdguldet. Tyvärr dog Frank Andersson i september 2018 i sviterna av en hjärtoperation.

För egen del hade jag inte någon särskilt djup kunskap om Frank innan jag läste boken, mer än i princip att han var en tidigare brottare och hade deltagit i vissa TV-program. Det var därför extra givande att läsa boken.

Nedan är anteckningar jag gjorde när jag läste boken.

År 1940 fattade Franks mamma Randi tycke för en tysk soldat i Norge. Hennes mamma blev gravid och Franks halvbror föddes nio månader senare. Det skeendet gjorde att hon under Franks uppväxt fick ta emot en del fula ord. Det dröjde tills Frank var 15 år innan hans mamma berättade hela historien om kärleksaffären med den tyska soldaten.

Den tyska soldaten lämnade Franks mamma när Tyskland kapitulerade under andra världskriget. Till följd av alla fula ord och hur hon behandlades tvingades hon fly till Sverige. Hon lämnade kvar sin son i Norge. Sonen adopterades av Franks mormor och morfar.

Franks mamma styrde kosan till Sverige och Trollhättan, där hon efter några år träffade Franks pappa John. Till följd av ”tyskhistorian” var Franks farmor väldigt kylig till Randi och hon behandlade henne som luft.

Frank föddes den 9 maj 1956. Han började skolan 1963. Skolan gick dock inte så bra för honom. Han kom inte överens med läraren. I andra klass kom rektorn en dag in och hämtade honom, satte Frank i sin bil och körde honom till en ny skola. Frank ställde till med en del oreda i skolan. Han drogs ofta i öronen så i princip varje morgon fick han gå till sjuksyster och smörja in salva bakom öronen.

När han var 7 år gammal började han i en brottarklubb. Under uppväxten testade Frank även på bland annat kanot, fäktning, hockey, fotboll och simhopp. Frank förlorade sina 40 första matcher i brottning, trots det ”bodde” han i träningslokalen.

En dag råkade storebror Torbjörn göra sönder sin systers nya gitarr när bröderna spelade raggsockshockey. När deras pappa kom hem ställdes bröderna upp på led och pappan frågade vem som hade gjort det. Pappan tog fram en tia och sa att den som berättar får pengen.

Frank och bror Tommy tittade suktande på pengen men ville inte förråda Torbjörn. Till slut erkände Torbjörn. Frank trodde då att Torbjörn skulle få en örfil, men han fick tian. Det gjorde Frank arg och nästa dag gick han och kastade sin mammas finaste vas i golvet. När hans pappa kom hem erkände Frank snabbt vad han hade gjort, sedan minns han inget mer. Frank lärde sig då skillnaden mellan en oskyldig och medveten handling.

År 1969 flyttar de till Stockholm då Tommy hade blivit värvad av fotbollsföreningen Djurgårdens IF. Initialt blev killarna mobbade i sin nya skola, bland annat till följd av deras dialekt och klädstil. Efter ett tag fick de nog och valde ut de främsta mobbarna, vilka fick känna av brödernas brottartalanger. Hädanefter kom det att vara en i gänget.

En dag ringde det på dörren till familjens lägenhet. Det visade sig vara tre män som kom för att hämta Franks pappa. Franks pappa fick sitta tre år i fängelse efter att ha genomfört ett värdetransportrån. 

Frank hann även med att bo i Rinkeby och flytta tillbaka till Trollhättan innan han värvades till en brottarklubb i Sundsvall, där han krävde en Ferrari för att ansluta till klubben. Bilar, brudar och brottning var något som kom att bli synonymt med Frank.

Frank slutade att brottas som 28-åring. Det var utmanande för honom att ”komma ut” i ”den andra” världen, där segrar inte räknades. Han hade inte heller tjänat någon nämnvärd summa egna pengar som brottare. De pengar han drog in från reklamsamarbeten gick via förbundet.

De kompisar han trodde att han hade när han var brottare visade sig nu vara svåra att få tag på. Första åren efter att han slutade brottas var en svår tid för honom. Frank var också en person som tog mer risker än många andra.

Bland annat skriver han hur han på en fest deltog i en rysk roulett. Det var inte Franks förslag men han var inte sen med att hänga på. Alla såg hur kulan stoppades in i pistolen. Frank tog upp pistolen. Satte den mot huvudet och tryckte av. De resterande personerna bara häpnade. Som tur var lämnade in kulan pistolen.

Frank hade också en entreprenöriell sida. Det beskrivs också i boken hur Frank bland annat var först med att föra in konceptet med lösviktsgodis till Sverige. Han var dock före sin tid så det blev ingen succé av verksamheten. Han uppges också ha varit först i Sverige med gluten- och laktosfria produkter.

Frank blev totalt far till tre barn, där alla barnen har olika mammor. Han beskriver i boken hur han inte alltid varit den bästa pappan. Vidare uppger han att han levde ett hårt liv, där ADHD-diagnosen till stor del styrde och skruvade upp tempot. Saker som alkohol, droger, sex och spela på hästar etc anser han ha varit självmedicinering av ADHD-diagnosen.