Var går gränsen? Det är en fråga som jag har funderat på en del gånger.
En annan som har funderat på den frågan samt har skrivit en bok med den frågeställningen som rubrik, det är Gunde Svan. Detta är en bok om och av Gunde Svan. Boken är utgiven år 1993. Nedan är anteckningar jag gjorde när jag läste boken.
Sammantaget tycker jag att det var en intressant bok. Särskilt då jag ville få mer kunskap om skidåkaren Gunde Svan. Jag är ett stort fan av längdskidor, men är för ung för att ha varit med på Gundes stordagar. För mig är Gunde mer förknippade med Fångarna på Fortet än skidor 😊
Gundes mamma och pappa hade nästan gett upp hoppet om att få barn när hans mamma vid 43 års ålder till slut födde Gunde.
Gunde stod tidigt på ett par skidor och vid tre års ålder deltog han i sin första skidtävling. Han vann då sin åldersklass. Däremot vågade han inte åka hela banan själv så hans mamma fick åka med. När Gunde var 10 år åkte han med sin skidklubb på läger till Orsa. När de en dag på träningslägret sprang två varv på en elljusslinga, började Gunde och en kompis få svårt att hänga med. De gömde sig då i en buske till dess att täten kom på tillbaka ett varv senare, då hoppade de ut på banan igen och sprang i mål.
Gunde och kompisen blev ertappade av en ledare som sa ”Pojkar, kom ihåg att det inte finns några genvägar till framgång”. De orden har Gunde aldrig glömt och det är något som han sedan dess har levt efter. På tal om kärnvärden uppger Gunde att vara ärlig, snäll och tacksam är något som föräldrarna Gunnel och Hilding har varit måna om att lära honom.
På ett träningsläger i Norge 1978 träffade Gunde för första gången sin blivande fru Marie. Båda två gick sedan på skidgymnasiet i Torsby. Tre år efter att de träffades flyttade de ihop. Efter 10 år som par gifte de sig sedan i Dala Järna kyrka år 1990.
På skidgymnasiet, som han började på 1978, bestämde han sig för att han skulle satsa allt på att bli världens bästa skidåkare. Gundes första guld i ungdoms-SM vann han år 1978 i Härnösand. År 1980 vann han junior-SM för första gången.
Något som präglar Gunde är att han aldrig vill lämna något åt slumpen samt att han är väldigt envis, något som har varit en viktig del i hans framgångar. Han påstår vidare att grunden till all framgång är självförtroende. Den sista biten fram till segern (t ex vs. att bli femma) handlar mer om tron på sig själv än på själva prestationen/kapaciteten bland de bästa. Man måste förbereda sig mentalt på att vinna.
År 1984 vann han i Sarajevo sitt första OS-guld. Det var fyra år tidigare än han hade planerat att vara som allra bäst.
För att komma längre än alla andra måste man gå sin egen väg. Gunde har ofta gått sin egen väg, t ex när han till OS i Calgary år 1988 tog med 70 kg djupfryst mat. Han arbetade också fram en strategi avseende hur snabbt han kunde torka sig efter han hade duschat, detta i syfte att få mer tid över till träningen.
En viktig devis för Gunde är att ingenting är omöjligt, det är bara olika svårt. När han tränade som hårdast åt Gunde 8 000 kalorier om dagen. Under hans ”lätta” träningsveckor åt han 5 000 kalorier per dag.
I Holmenkollens femmil ramlade han och skadade armen med 35 km kvar. Trots det åkte han vidare och gick i mål. Det var en av få gånger han funderade på om han ändå inte hade passerat gränsen för vad man ”borde” göra.
Gunde uppger att den relativt lilla tid han spenderat på att vila är en av de få svagheter han har haft i sin skidkarriär. På SM-veckan i Timrå år 1991 meddelade Gunde att han lägger skidorna på hyllan, han var då 29 år.
Inte långt efter att han hade lagt skidorna på hyllan blev han programledare, tillsammans med Agneta Sjödin, för Fångarna på Fortet. Fort Boyard ligger en timmes båtresa ut i franska Atlantkusten. Fortet lät sig byggas av Napoleon runt sekelskiftet 1700-1800. Det tog cirka 30 år att färdigställa fortet och Napoleon han avlida innan bygget var klart. Fortet kom sedan att bli ett fängelse.
Några ytterligare tänkvärda meningar:
- Vinnaren har alltid en handlingsplan, förloraren har alltid en ursäkt
- Det är många problem och hinder på vägen till framgång
- Man måste våga ta risker om man vill vara bäst
Samma här gällande skidor vs fångarna på fortet. Många gör nog samma sak. Ingenting är omöjligt är en devis man har fått höra under fångarna på fortet. Är född själv 1988 . 70 kilo mat känns som en hel del. Undra vilka kläder han hade. Mamman och Pappan har kämpat en hel del ser jag. 43 år för en mor är inte vanligt?! Man förstår mer varför Gunde kör med "ingenting är omöjligt" Han själv har också en kämpe vad man förstår.
ReplyDeleteDe 3 sista meningarna håller jag med honom om.
Haha, ja 70 kg mat är otroligt mycket :) Om jag inte minns fel hade han väl också ett tv-program som hette ingenting är omöjligt? Imponerande hur länge fångarna på fortet hållit på :)
DeleteFödd mitten på 1970-talet så minns väl Gunde, Wassberg och inte minst Norrbaggarna och De Zolt(tror jag han heter?), duktig italiensk längdåkare. Och så klart Smirnov från forna Sovjet.
ReplyDeleteDet jag tar med mig från Gunde är hans kämparanda, minns som sagt hans i mitt tycke inte alldeles smarta beslut att fortsätta ett lopp med en bruten arm. Men också ett reportage där man såg hur han drog stockar på försäsongen, olidligt jobbigt.
Mvh
Emigrantinvesteraren
Riktigt grymma profiler Sverige hade i form av Gunde och Wassberg etc. Haha, ja det är helt galet att fortsätta ett lopp med bruten arm, då har man verkligen pannben!
DeleteHejsan, jodå jag är också uppväxt med Gundes erövringar i skidspåren. Dessutom hade jag honom som motivationstalare när jag jobbade på Posten, detta var någon gång i mitten eller slutet av 90-talet. Fantastisk tävlingsmänniska!
ReplyDeleteHej! Wow, vad coolt att ha haft Gunde som motivationstalare! Det skulle jag också vilja ha. Jag började följa Gunde på Instagram för ett tag sedan och det verkar finnas fortsatt mycket tävlingsanda kvar i honom - t ex vem som äter upp maten snabbast :)
Delete