Annorlunda sätt att unna sig?

Något som hörs på många olika håll är vikten av att unna sig. Men vad betyder det egentligen att unna sig och vem ”bestämmer” vad som kvalificerar inom ramen för ”att unna sig”?

Under flera år levde jag ett väldigt intensivt liv. Jag var många gånger först på jobbet och gick sist. Många timmar varje vecka spenderades på kontoret. Jag minns en chef som, på ett ”performance samtal” med mig, tyckte att jag skulle ha som mål att ta semester nästa år. Det sätter min arbetsmängd i lite perspektiv 😊 Det var dock, framför allt under de första åren, oerhört inspirerande och givande på jobbet.

Förutom att försöka leverera på ett ypperligt sätt på jobbet har jag i princip alltid varit flitig när det kommer till träning. Därutöver var det diverse olika resor, event och andra sociala tillställningar som avverkades.

Sammantaget var det som sagt under en period väldigt intensiva år. Det satte sina spår i form av en utmattningsdepression. Min ”killgissning” är att det främst berodde på att jag inte tyckte jobbet var lika givande efter ett tag, där en mindre inspirerande miljö tillsammans med en bristande förmåga hos mig att säga nej gjorde att jag hamnade i en dålig trend.

Givet den bakomliggande informationen och situationen har jag just nu, just idag, säkerligen en annorlunda syn jämfört med en del andra på vad det betyder att unna sig. Vidare tror jag att det också finns en del som anser mina nuvarande val vara ganska tråkiga.

För att lägga lite motvikt vid nyss nämnda påstående så kan jag nämna att min fru och jag har rest till över 40 länder, vi har varit på flera konserter (inklusive musikaler), flera sportevenemang mm. Nyss nämnda exempel syftar alltså på att visa att vi har gjort ”roliga” grejer (i gemene mans ögon) och ska inte ses som någon form av ”skryt”.

Nedan är några exempel på vad jag idag anser är exempel på att unna sig:

• Äta frukost/lunch i parken en fin sommardag
• Lämna och hämta sonen på förskolan
• Gå till Skansen och använda mitt årskort för att säga hej till ett djur och sedan sätta mig på en bänk och läsa en bok
• Promenera i skogen
• Ha tid att sitta stil och reflektera flera timmar i sträck en vardag
• Inte behöva gå till jobbet
• Sitta på golvet och leka med sonen
• Hyra en kajak en onsdag i maj
• Promenera runt ett relativt ödsligt Djurgården en vardag

Som sagt är det nog många som tycker ovanstående punkter låter ganska tråkiga. Personligen njuter jag oerhört mycket av dem och snarlika saker. Jag har nu för tiden ett helt annat inre lugn och jag är mycket tillfreds med tillvaron.

Vi skulle definitivt kunna resa om vi vill men med ett litet barn kan det hela lätt komma att bli en ganska stressig upplevelse. För sonens del så tror jag inte han bryr sig det minsta om kollar på en get på Skansen eller om vi är på safari i Tanzania. Jag tror inte heller han bryr sig om vi är på en slumpmässigt utvald strand i Sverige eller om vi badar på Mauritius.

När sonen blir äldre kommer vi förhoppningsvis såklart att resa också. Jag ser jättemycket framemot att t ex uppleva Legoland och dylika resmål utifrån sonens perspektiv. Men var sak har sin tid och just nu är jag som sagt mycket nöjd med tillvaron.

Sammantaget är ”att unna sig” något subjektivt. Det behöver enligt min mening verkligen inte vara något super-fancy eller stort för att det ska räknas som att unna sig.

Vad gör ni när ni unnar er?