Barn, hundar, cyklister och bilister

Ibland är man med om lite annorlunda och vad det kan tyckas halvmärkliga situationer. Ibland funderar jag på om det är dolda kameran eller något liknande. Jag har en specifik händelse som jag tror nästan ”måste” ha varit någon form av skämt. Den händelsen tänkte jag inte gå in på idag, dock några andra ”intressanta” händelser.

Passiv aggressivitet: En dag när jag var ute och gick satt det två tonårstjejer och rökte på en trappa vars steg ledde upp till entrén till en förskola. En mamma som hade barn på förskolan påtalade då ”Det är faktiskt en förskola här”, varpå en av tjejerna svarade ”Ja, vi vet”. Det är absolut inte lämpligt att röka samtidigt som man hänger vid entrén till en förskola. Med det sagt (och om man exkluderar faktumet att de rökte) tycker jag ändå att tjejens svar var lite ”roligt”, det var ett lite passivt aggressivt svar på ett passivt aggressivt uttalande.

Hunden ny ägare till vanten: En halvkylig morgon tidigare i år var jag och sonen ute och gick, eller snarare jag gick och sonen satt i barnvagnen och lekte med sin vante. Vi gick upp för en lång backe. Väl uppe på toppen och med ett ljudligt flåsande från mitt håll noterar jag att sonens vante är borta. Jag vänder mig om och ser då att vanten ligger längst ned i backen.

Det var inte mycket annat att göra än att promenera ned för backen och hämta vanten. När jag var halvvägs nedför backen ser jag att det kommer en kvinna med en hund, jag minns att jag tänkte ”nej, ta inte vanten nu bara”. Kvinnan och hunden kommer allt närmare vanten. När de kommer fram till vanten böjer hunden ned huvudet och plockar upp vanten. Med vanten i munnen promenerar kvinnan och hunden sedan vidare.

Jag som är lite mer blyg av mig tvingas då få iväg någon form av rop för att uppmärksamma hundägaren på att det där är min sons vante. När jag väl kom fram sa hundägaren att jag fick vänta lite med att få tillbaka vanten för att hunden kunde bli arg om vi tog den, för nu verkade tydligen ägarskapet av vanten ha gått över till hunden. Lite haltande argument kan man tycka, men efter några minuter fick vi åtminstone tillbaka vanten…

Bråka inte med en cyklist och pappa med barnvagn: En annan morgon när jag var ute och promenerade kommer en bilist backande mot trafiken på en enkelriktad gata. Han skulle backa in på en sidoväg. Samtidigt som bilisten ska svänga kommer en cyklist körande mot ordinarie trafik på den enkelriktade gatan (vilket är okej på Stockholms gator men en väldigt märklig regel enligt en trafiklärare jag känner). Cyklisten tvingas stanna och vänta på bilisten som verkligen backar provocerande sakta (min bedömning är att han kunde ha utfört sin manöver betydligt snabbare än vad han gjorde). När bilisten väl hade kommit bort från vägen gestikulerade cyklisten åt bilisten med ett budskap om att det var ”onödigt” gjort.

Precis då går en pappa med barnvagn förbi och precis då tutar bilisten som ett svar på cyklistens ”upprördhet”. Cyklisten å sin sida går nu med bestämda steg mot bilisten samtidigt som han ropar något argt. Pappan med barnvagnen (som inte var jag) gick några steg till innan han reagerade och kom på att han har barn med sig och att det således inte är lämpligt att någon tutar tre meter därifrån. Pappan med barnvagnen tar rygg på cyklisten och ropar något i stil med ”Vad håller du på med?!?!? Det är faktiskt barn här!”

Som sagt tycker jag personligen att bilisten skötte sin backningsmanöver på ett onödigt långsamt och provocerande sätt och att cyklisten hade rätt att bli irriterad. Inte minst sedan jag har blivit förälder tycker jag även att det tutas orimligt mycket i onödan i trafiken, så jag har verkligen också full förståelse för hur pappan med barnvagn reagerade 😊

Hoppas att ni får en fantastisk helg!