I made it! + ”övervikt”

Som man säger i Triss-reklamen: ”Plötsligt händer det”.

För de som har följt mina nyårsmål i år vet man att jag har haft som ambition att spring milen på under 45 minuter. Häromdagen sprang jag för första gången på cirka tre år 10 km. Jag återkommer snart till hur det gick.

Vad gäller löparmålet kan man dock konstatera att löpningen har varit minst sagt skral under den absoluta majoriteten av året. Under sommaren när förskolan var stängd blev det inte mycket till strukturerad träning överhuvudtaget (då jag prioriterade att vara med familjen).

När jag för några år sedan sprang som mest vägde jag runt 72,5-74,0 kg. Det kan sättas i proportion till min längd som mäter 188 cm. Under de senaste åren har jag haft mer fokus på styrketräning. Vikten har då legat kring 75-76 kg. Fram tills i somras.

Under sommaren fastade jag i betydligt mindre omfattning än tidigare under året. Samtidigt utökade jag antalet måltider från två till tre per dag. Min vikt ”skenade” snabbt uppåt och den 22 juli toppade vikten på 81,0 kg. Det är en nivå som jag vill understiga.

I augusti bestämde jag mig för att sätta fart på löpningen och leverera på målet sub 45 min på 10 km. Jag har en solid grundkondition och har egentligen aldrig varit orolig för att inte klara årets löparmål. Men för att klara det krävs det definitivt träning. Att springa milen på under 45 min är inte något som särskilt många endast ”snyter ut ur näsan”, även om det är en bra bit ifrån att klassas som någon elit-tid.

Jag minns en manlig kollega som sa till en kvinnlig kollega att ”om man springer kortare än 5 km är det knappt ens värt att byta om”. Givet att man springer mycket kan man förstå en rational i det påståendet. Om man inte springer mycket då är 5 km garanterat en betydande sträcka att avverka. Många av de löppass som jag har genomfört i år har varit kortare än 5 km.

Löpning är otacksamt. Det går inte att starta igång löpningen efter några års uppehåll och tro att man kan leva på gamla meriter. Men på tal om påståendet att det inte är värt att byta om ifall man springer kortare än 5 km, så stämmer det så klart inte. Personen som sa det kan testa att springa 1 500 meter så fort han kan så kommer han garanterat att vara helt slut.

Hursomhelst, jag är väldigt glad över att jag har kommit igång med löpningen igen. Jag är piggare och mår bättre. Det har också gjort att självförtroendet är bättre. Något som är utmanande är dock att försöka hålla en bra form på både löpningen och styrketräningen. Att springa mycket och fasta mycket är sannolikt inte heller den mest optimala situationen.

Löpningsmässigt levererade jag för någon vecka sedan 21.49 min på 5 km. Fartresurserna finns där för att klara milen på sub 45 min. Det som oroade mig inför 10 kilometerstestet häromdagen var om jag överhuvudtaget skulle orka att springa en mil. När nu alla skolor etc har dragit igång höstterminen bestämde jag mig för att våga lita på nuvarande form. Jag snörade därför på mig löparskorna och gjorde ett försök på sub 45 min på milen.

Jag var nervös innan jag startade klockan. Jag vågade inte starta för snabbt och samtidigt fick jag inte heller tappa för mycket första halvan. Förste fem kilometerna klockades av på 22.35 min. En bra öppning. Efter passering halvvägs fick jag min första dipp. Det är som sagt sällan jag springer mycket längre än 5 km och jag blev lite nojig över att behöva springa lika långt till.

Jag sa till mig själv att jag inte vill springa milen igen i närtid så det är nu eller aldrig. Konditionsmässigt kändes det ändå stabilt. Benen började däremot bli lite tröttare. Jag sa till mig själv att allt nu endast handlar om det mentala. Jag fokuserade på en kilometer i taget.

Det gick bra till 7-8 km. Då kom nästa dipp. Jag försökte peppa igång mig igen och återigen fokusera på att tänka positivt. Jag lyckades bita ihop och passerade 10 km på tiden 44 minuter och 52 sekunder. Det kändes oerhört bra. Jag är nöjd med min prestation, framför allt att ”flåset” kändes stabilt. Då benen inte är vana att springa så långt är det naturligt att de blir extra trötta.

Ambitionen framåt är att hålla i löpningen på en tillfredsställande nivå. Exakt hur långt (distans- och tidsmässigt som det tar mig återstår att se).

På tal om vikten har jag nu oftast gått tillbaka till att äta två gånger per dag. Löpningen har också gjort att jag bränner mer kalorier (även om det också driver aptit). När jag vägde mig häromdagen hade vikten sjunkit till 75,2 kg. Det är en nivå jag är tillfreds med.