Att vara ett proffs

När det kommer till att identifiera fantastiska och oupptäckta case ser jag mig själv som högst medioker.

Även när det gäller stock-picking generellt lär jag nog aldrig vinna någon mästerskapstitel. Det var därför lite intressant häromveckan när det var någon som kommenterade att mina val av fondinvesteringar inte levde upp till proffsnivå. Hen som skrev kommentaren hävdade att jag var ett ”proffs” och således borde kunna välja bättre fonder.

Det är i och för sig glädjande att hen som skrev kommentaren anser att jag har positiva egenskaper när det kommer till investeringar. Personligen ser jag mig dock som sagt verkligen inte som ett investeringsproffs.

Hursomhelst, kommentaren gjorde att jag började fundera lite på det där med proffsepitet. Att vara eller anses vara ett proffs är ganska vanskligt. Säg att jag gör en oerhört bra investering i ett spelbolag, det är inte att likställa med att jag även kommer att göra en enastående investering om jag investerar i ett bolag som tillverkar badrumsmöbler.

Eller så kan man ta världens bästa fotbollsspelare och sätta honom på ett par längdskidor. Min tro är i alla fall att fotbollsspelaren inte kommer hem med en OS-medalj i längdskidor. Det är således lätt att förledas i tanken att bara för att någon är duktig på en sak så är man duktig på alla saker. Så är det givetvis inte.

Oavsett vilken kunskapsnivå och allmänna färdigheter man har tycker jag att det är oerhört viktigt att vara ödmjuk – framför allt ju högre status man anses ha. Eller som Bamse säger: ”Är man stor och stark måste man också vara snäll”.

En dag kommer man att stå inför en svår utmaning och vara i behov av support av andra, då underlättar det att ha varit trevlig längs med den resan man har färdats på. Inte minst när ens färdigheter ofta är relativt nischade.