Swimming with sharks

År 2022 har för min del inletts riktigt starkt när det kommer till bokläsning. För någon vecka sedan läste jag ut den fjärde boken för året. Boken som jag denna gång plöjde igenom var ”Swimming with sharks”. Boken är skriven av Joris Luyendijk och publicerades år 2015.  

Boken handlar om finansbranschen i London.

Generellt sett är bank- och finanssektorn ett område som många i samhället är kritiska mot. Det riktas ofta uttalanden i form av att branschen präglas av girighet och oansvarstagande, för att nämna något. Inte minst växte kritiken mot branschen efter finanskrisen 2008, där stater runt om i världen vid en del fall tvingades rycka ut och rädda finansiella aktörer. Det var med andra ord skattebetalarna som fick stå för (en del) av kalaset.

Författaren Joris som för egen del tidigare inte var särskilt insatt i finansbranschen har i boken intervjuat cirka 200 personer som jobbar i, eller nyligen har jobbat i Londons finanskvarter. Innan han drog igång sitt projekt frågade Joris vänner och bekanta vad de skulle vilja veta om finansbranschen. Det stod då snabbt klart att de flesta vänner och bekanta han pratade med uppvisade en ilska mot finansbranschen, detta utan att riktigt veta varför.

Joris projekt tog sin början år 2011. Det vill säga inte allt för långt efter det att finanskrisen hade ägt rum. Många i samhället var då upprörda och ifrågasatte hur ”finansmänniskorna” kunde leva med sig själva när man erhåller omfattande bonusar etc efter allt som hänt.

Man kan givetvis aldrig dra alla över en och samma kam, även om det på många håll finns konsensusåsikter kring hur saker och ting ligger till. Generellt beskrivs i boken en bransch som till stora delar innehåller mycket språk-lingo, stress, press och långa arbetsdagar. Han skriver dock också att det är stora skillnader beroende på vilken typ av bankroll man har samt hur senior man är.

Det bjöds även på lite humor i boken, bland annat följande tyckte jag var fyndigt: ”there are three kinds of economists: those who can add up and those who can’t” 😊

Mina tankar

Sammantaget tycker jag att det var en intressant bok där man fick en större förståelse för finansbranschen generellt samt graden av komplexitet som präglar sektorn och vad som bidrog till finanskrisen.

Joris beskriver att det många gånger handlar om ”every man for himself” och ”you have to know who the fool is, because otherwise you are the fool”. Det är tänkvärt…

Det finns många åsikter man kan ha om såväl boken som finansbranschen. För egen del måste jag erkänna att det är med en del spänning som jag tog del av Joris bok och hur han beskriver vissa delar inom finanslivet. Jag gillar hårt jobb och det adrenalinspåslag som jag kan tänka mig infinner sig vid t ex större transaktioner som går i lås.

Å andra sidan är den typiska finansrollen som många ser framför sig en livsstil som innebär att mycket annat tvingas avvaras (vilket Joris också skriver i boken). I min nuvarande livssituation är nog inte ett jobb i Londons finanskvarter det som står högst upp på min önskelista, jag känner att jag har anammat en mer avslappnad inställning till yrkeskarriären på senare år 😊